Publicerad 1905 Lämna synpunkter BESNABLAD, p. adj. Etymologi [efter t. geschnabelt, lat. rostratus; se BE- o. SNABLAD] (†) naturv. försedd med snabel. Marklin 329, 425 (1818; t. originalet: geschnabelt). Spalt B 1597 band 3, 1905 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se