| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNAGGIG snag3ig2, adj. -are. adv. -T.
om hår l. skägg o. d.: som består av l. har (ytterligt) korta l. små (stubb bildande) strån l. piggar, (ytterligt) kort, stubbig; äv. om gräs l. ört l. buske l. träd o. d.: som består av l. har (ytterligt) kort stam l. korta stammar (med (mycket) korta l. små grenar l. liten krona o.d.); äv. övergående i oeg. l. bildl. anv., liktydigt med: (ytterst) kortväxt l. krypande l. förkrympt; äv. i överförd anv., dels om kropp(sdel) l. mark(område) med tanke på där förekommande hår osv. resp. gräs l. örter osv. som är snaggigt resp. snaggiga (i ovan angiven bet.), dels (i vitter stil) om djurs betande: som försiggår under snaggande (se SNAGGA, v. h) l. som resulterar i snaggigt (i ovan angiven bet.) gräs. Strindberg TrOtr. 2: 104 (1884, 1890; om örter). En slät (gårds)plan, bevuxen med snaggigt gräs. Larsson I By Jord 72 (1913). Hej Sandhamn! Din snaggiga skog och ditt torn (osv.). Taube GyldFred. 23 (1924). På de snaggiga strandängarna (på Ottenby) råma nu .. 300 nötkretatur. Böök ResSv. 89 (1924). Det går en gammal raggig get / i snaggig bet / i höstens klara vind. Svensson MLiv 54 (1934). En kulle med några snaggiga björkar. Boberg Varg. 76 (1934). En satt, axelbred liten man med snaggigt, gult hår och rödlätt ansikte. Browallius Plats 36 (1936). Han var så ömsint som nånsin i sitt av grårött och snaggigt skägg kransade fjällkungsansikte. Rosendahl Lojäg. 6 (1956). — jfr KORT-SNAGGIG.
Spalt S 7950 band 28, 1980