Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOFISTISERA sofis1tise4ra l. sof1istise4ra, äv. sω-, l. 10040, i Sveal. äv. -e3ra2 (sophistice´ra Weste), v. -ade (HSH 4: 205 (c. 1568: sophisticerar, pr. sg.), Dalin). vbalsbst. -ANDE (Schroderus Os. III. 2: 6, 367), -ING (Holmberg 2: 792 (1795), Weste FörslSAOB (c. 1817)).
Ordformer
(förr äv. sophist-, -icera)
Etymologi
[jfr t. sophistisieren; till SOFIST]
(numera knappast br.) motsv. SOFIST 1, 2: argumentera l. resonera på det för sofister kännetecknande sättet; jfr SOFISTERA. HSH 4: 205 (c. 1568). Somt, som ganska mörkt och blindt är, hwilket igenom Sophisticerande wrijdas och wrängias kan. Schroderus Os. III. 2: 6 (1635). Ekbohrn (1904).
Särsk. förb. (†): SOFISTISERA BORT. ta bort l. avskaffa (ngt) gm att argumentera på det för sofister kännetecknande sättet. Porthan BrCalonius 153 (1794).

 

Spalt S 8577 band 28, 1981

Webbansvarig