| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPUTIG l. SPUTOT, adj.
(†)
a) som har fläckar förorsakade av pest o. d., fläckig; jfr SPRUTA, v. 5 b β, SPRUTIG. Han war dødh aff pestilencie och war sputot. OPetri Tb. 213 (1528). Många .. haffua mist Målet, och äro alla vthöffuer, sputoghe wordne, såsom medh eenom Qwast bestenckte. PPGothus Und. Ii 2 a (1590; i fråga om pest). Rudbeck Atl. 2: 601 (1689).
b) i fråga om andra slag av fläckar; anträffat bl. ss. senare led i ssgn RÖD-SPUTIG (NVedboDomb. Vårt. 1740, s. 306).
Spalt S 10379 band 29, 1985