Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRJ svæ4rj, förr äv. SVÄR, sbst.4, n.
Ordformer
(svär 1916. svärj 1924)
Etymologi
[vbalsbst. till SVÄRA (se SVÄRA, v.2)]
(numera bl. tillf.) svärande (se SVÄRA, v.2 I 3). Koch GudVV 2: 123 (1916). Under svärj och kackel. VTid 1924, 129.

 

Spalt S 15413 band 33, 2000

Webbansvarig