Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRDOM, r. l. m.
Etymologi
[sannol. ombildning av SVORDOM (l. skriv- l. tryckfel för d. o.); jfr SEkbo i ANF 1990, s. 160]
(†) svärjande; jfr SVORDOM 1 b. Missbrukar en Gudz namn medh grofua eeder och swärdom uthi sin dryckenskap, som gemenligen skee plägar, ware alt dubbelt recknat. KOF II. 1: 200 (1659).

 

Spalt S 15412 band 33, 2000

Webbansvarig