| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVORDOM svω3rdωm2, r. l. m. (Lind (1749) osv.) ((†) f. Sahlstedt (1757), Nordforss (1805)); best. -en; pl. -ar.
1) i abstr. anv.; äv. konkret(are), men med bevarad icke individuell anv. (jfr 2).
a) (†) om handlingen l. verksamheten att avlägga ed (se ED, sbst.1 1) l. edligt löfte o. d., svärande. Jag weth tu äst all Swordom fiendtelig, eljest wille jag alt til Witne åkalla, at (osv.). Weise 393 (1697). Domareeden har jag för 15 år sedan, då jag blev lagman, avlagt .. och kan således även nu utan all vidare svordom bliva ledamot av Högste Domstolen. Wedberg 1HD 414 (i handl. fr. 1792). Lös mig den svordom, som så hårdt mig trycker, / Och låt mig hämnas dig på annat sätt. Nicander 2: 372 (1820). O Astolf! Slocknadt är, för Dig, vårt fordom; / Förstummad är hvar suck, hvar helig svordom / Af tjusta löften under kyssars tal. Atterbom LÖ 2: 439 (1827).
b) (numera föga br.) om handlingen l. verksamheten att svära, svärande; jfr SVÄRDOM. (I tvistemål fordras skiljedomare,) elliest warda .. munbruk (olåt, kijff, banskap, swordom) oendelighe. Schroderus Comenius 656 (1639). All Swordom ware .. (utom vid edgång) strängeligen förbuden, dhet wari sig widh Gud .. Sacramente, Död, Blod, Himmel, Element eller wid något annat ting. Schmedeman Just. 443 (1665). Öfwa Eeder och Swordom uthi Gudz Hus. SthmStadsord. 2: 371 (1714). Man (har förutom kriget) twå .. omständigheter at ansee som förtörna Gud och skada landet, nembl. svordom och fyllerij. Polhem Bet. 2: 5 (1721). Ej heller måste tålas, at oanständiga skiälsord och förargelig swordom hwarken af Officerarne på manskapet, eller wederlikar emillan må föröfwas. Sjöregl. 1741, 2: D 1 b. Han har den ovanan att blanda svordom el. svordomar i sitt tal. Weste FörslSAOB (c. 1817). Att bruka Guds namn till svordom. SvTeolKv. 1928, s. 259.
2) i konkret(are), individuell anv.
a) (†) ed (se ED, sbst.1 1), edligt löfte o. d. H(er)r Pähr plägar med doblande svärja sig i diefvulens våld när han tappar, att han aldrig mera skal spela el(le)r dobla; men haller eij den svordomen, uthan strax går till speels sädan doblar och svär lijka fult. HärnösDP 1694, s. 267.
b) om (yttrande l. utsaga innefattande) innehåll i enskild akt av svärande, svärord, ed (se ED, sbst.1 2); särsk. om (ss. uttryck för vrede l. smärta l. förvåning l. förakt o. dyl. l., allmännare, i rent förstärkande syfte yttrat) bedyrande l. förbannelse l. utrop vari Guds namn l. (numera i sht) namn på onda makter (särsk. djävulen) o. d., ofta i eufemistisk l. förvrängd form, ingår. (Sv.) Swordom. (T.) Schmachredhe. (Lat.) Imprecatio. Schroderus Dict. 100 (c. 1635). Svordommar och den syndigaste lefnad voro .. (tjuvarnas o. rövarnas) dageliga göromål. Lemaire Gilblas 27 (1799). Hon ansträngde sig att icke med en min förråda, huru det sved i brännsåret, då han i tanklös pojkaktighet kryddade sitt tal med en och annan svordom. Idun 1888, s. 86. Han mottog mig med de grövsta svordomar, spanska språket äger, och det vill inte säga litet. Jensen NDikt. 46 (1895). De flesta svordomar, som ju ingalunda innebära, hvad de tyckas utsäga, utan allmänt erkännas vara endast ”kraftiga interjektioner”. Noreen VS 5: 93 (1904). Det var som vanligt skrik och bråk och skratt och svordomar i kasernvakten, på kaserngården, i trappor, korridorer och logement. Hedberg VackrTänd. 281 (1943). Stora publikgrupper anser att yttersta återhållsamhet bör iakttagas med bruket av svordomar i radio- och TV-program. MotRiksd. 1981/82, nr 1338, s. 1. — jfr RÖKRUMS-SVORDOM.
(1 b, 2 b) -HUS. (†) i uttr. föröva l. hålla ett svordomshus, bruka svordomar i tid o. otid; jfr hus 7 b. Han .. förklarade mig för des owän och ett swordoms huus föröfwa. VDAkt. 1735, nr 148. Då .. utfohr Nådåhrs Prädikanten Elmström emot mig med ifwer och oanständiga beskyllningar, säjandes det iag håller ett Swordoms Hus och kommer sällan i kyrkian. Därs. nr 214. —
-LAST. jfr last, sbst.1 4. Om någon Predikant finnes försummelig .. at lära och förmana sine Åhörare, eller om han är sielf til Swordoms lasten benägen, så skal then samme första gången, af them, som Swordomen höra, åtwarnas. Schmedeman Just. 1140 (1687). —
-SPÄCKAD, p. adj. jfr späcka, v.1 3 f. En svordomsspäckad harang. Gustaf-Janson KärlekDec. 131 (1959). —
Spalt S 15222 band 32, 1999