Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERIG, äv. TEROT, adj.
Ordformer
(terig 1725—1769. terott c. 1635. terug (-ee-) 1536 (: terugheet)—1555. therogh 1526)
Etymologi
[jfr fsv. terliker, hövisk, behaglig; liksom ä. d. terig av mlt. tērich, skicklig, belevad, passande (se OTERIG). — Jfr TERA, v.]
(†)
1) lämplig l. passande l. artig; äv. om växt: av god beskaffenhet l. välmående. (Staden) er nytteligæ ffunderadth .. wedth ein therogh hampn. G1R 3: 81 (1526). Kornet som sådt är blijffuer icke borto, vtan thet trenger sich vp igen med skönom och terugom skapnat aldeles nytt och ferskt. OPetri 4: 362 (1537). Schenberg (1747).
2) ren. (Sv.) Terott .. (t.) Rein .. (lat.) Purus. Mundus. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Ihre (1769).
Avledn.: TERIGHET, f. (†) till 1: egenskapen att vara passande l. hövisk. Thet the tala thet är kosteligit, så at theras brask och högferd warder för en ära och terugheet hålle(n), men hwad andre tala oc göra thet motte intit wara werdt. GlPsalt. 73: 7 (öv. 1536).

 

Spalt T 852 band 34, 2004

Webbansvarig