| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
UNDERLÅTA un3der~lå2ta, v. -låter, -lät, -låtit, -låten (se för övrigt LÅTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (†, Linc. Mmm 3 b (1640), Schultze Ordb. 2676 (c. 1755)).
låta bli l. försumma l. strunta i (ngt), avstå l. avhålla sig från (ngt); särsk. (o. numera i sht) med obj. bestående av inf. (med (förr äv. utan) inf.-märke), i sht i nekande sats; förr äv. med indirekt personobj.: förtiga (ngt) för (ngn) l. låta bli att meddela (ngn ngt); jfr UND-LÅTA, URAKT-LÅTA. HH XXXIII. 1: 273 (1563). Jag kan eij vnderlåta honom at iagh haffuer bekommit hanss första breff ifrån honom. VDAkt. 1660, nr 110. Jag underlät ej framställa alla de skäl, som i min öfvertygelse talade emot denna politiske ränksmidare. Liljecrona RiksdKul. 42 (1840). Han underlät att betala sin hyra. De Geer Minn. 1: 244 (1892). De närmast till processrätten hänförliga reglerna om befogenhet i vissa fall för åklagare att besluta att underlåta åtal för brott. NorstedtJurHb. 683 (1987).
UNDERLÅTENHET, r. l. f. handlingen att underlåta, försummelse; äv. konkretare, om enskild akt av underlåtande; jfr efterlåtenhet 2, underlåtelse, uraktlåtenhet. PH 8: 7102 (1765). Regeringen (har) visat en erkännansvärt god vilja att gottgöra de sedan ett par årtionden hopade underlåtenheterna på sjöförsvarets område. SvFl. 1939, s. 16. Försök, förberedelse och stämpling till mord och dråp samt underlåtenhet att avslöja sådant brott är straffbara enligt reglerna i BrB kap. 23. NorstedtJurHb. 708 (1987).
Ssg: underlåtenhets-synd. synd som består i underlåtenhet; äv. (o. numera i sht) i allmännare l. förbleknad anv. (jfr synd 1 e). Underlåtenhetssynder .. som begås emot en befallande lag, i det man underlåter något, det lagen befaller. Norbeck Theol. 49 (1840). I mordutredningen hade inledningsvis under en inkompetent och beskäftigt inhoppande ledning begåtts rader av misstag, klumpigheter, underlåtenhetssynder etc. SvD 5/12 1997, s. 2.
Spalt U 197 band 36, 2010