Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URAKTLÅTA ɯ3rakt~lå2ta, v. -er, -lät, -låtit, -låten; se för övr. LÅTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Leopold 5: 529 (1822, 1833), Björkman (1889)).
Ordformer
(förr äv. -ackt-, -agt-; förr äv. skrivet ss. tre ord)
Etymologi
[efter t. aus der acht l. ausser acht lassen; ssg av UR, prep. o. adv., o. AKT, sbst.3, o. LÅTA]
(numera i sht i fackspr.) underlåta att utföra l. göra l. uppmärksamma (ngt); försumma; jfr AKT, sbst.3 1 h α, LÅTA I 15. På det .. Hans Kongl. Maj:ts gjorde Förordning angående Sollicitanterna icke måtte komma uti förgätenhet, eller af sjelfswåld ur akt låtas, har Hans Kongl. Maj:t (osv.). HC11H 15: 66 (1697). Beslöto därföre Socknemännen at med 16 öre smt. å hwart helt hemman dess åboer belägga, som denna sin skyldighet uragtlåtit. KulturbVg. 3: 173 (1799). Hertigen har befallt, att ingenting får uraktlåtas af égard och attentioner mot kungens person. HT 1918 198 (1809). Alltid .. Var han min vän, och ur akt lät aldrig att göra mig tjenster. Adlerbeth HorSat. 18 (1814). Jag måste i sommar dricka brunn, och borde äfven resa sedermera, som dock måste uraktlåtas af brist på skjutspengar. Tegnér Brev 2: 233 (1822). Derför bör det här som eljes i lifvet vara regel att ”hellre fria än fälla”, hellre uraktlåta en bestraffning än gifva en orättvis sådan. Idun 1888, s. 146. ”Behagar ers nåd?” frågade han. Jag var ännu ovan därvid, men det var det gamla bruket, vars uraktlåtande var ett bevis på råhet och obelevenhet. Lagergren Minn. 3: 208 (1924).
Avledn.: URAKTLÅTENHET, r. l. f. om förhållandet l. handlingen att uraktlåta ngt; underlåtenhet l. försummelse. Jag acheminerar med stora steg till mitt förra fördärf, i Seder som i Hälsa, och deraf kommer min långa uraktlåtenhet att skrifva dig till. Kellgren (SVS) 6: 323 (1792). Den minsta uraktlåtenhet .. straffas genast. Oscar I Straff 46 (1840). Jag steg inte i hans aktning för den uraktlåtenheten, det kunde jag se i de bruna ögonen. Trenter SkönJuv. 117 (1991).
Ssgr: uraktlåtenhets-fel. (†) fel (se fel, sbst. 4) som beror på uraktlåtenhet. Ett besynnerligt uraktlåtenhets-fel af en eljest så omtänksam författare är, att hafwa uteglömt – hela Italienska Poesien. SvLittFT 1836, s. 165. SAOL (1973).
-synd. (numera mindre br.) jfr synd 1 e. Jag vet .. att uraktlåtenhetssynder äro de som Fruntimer minst förlåta. Tegnér Brev 8: 59 (1836). SAOL (2006).

 

Spalt U 832 band 36, 2012

Webbansvarig