| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIMSIG vim3sig2, adj. -are. adv. -T.
som vimsar l. irrar omkring; förvirrad l. virrig, särsk. i uttr. vimsig i plymen (se PLYM 3); äv. överfört, om text l. yttrande o. d. PedT 1894, s. 372. Den vimsiga familjen, som fladdrar åt alla håll och kanter. DN(A) 1932, nr 130, s. 20. Där satt (mås)ungarna alla tre och vickade och såg rädda och något vimsiga ut (efter att ha ramlat ur boet). FoFl. 1943, s. 191. I de vimsiga skriverierna finns praktiskt taget ingenting som har med verkligheten att göra. MorgT 1948, nr 242, s. 4. Man är så vimsig när man är förälskad. Ingemarsson SmåCitr. 16 (2004).
Spalt V 1141 band 37, 2017