| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNDALYKT än3da~lyk2t, förr äv. ÄNDELYKT, r. l. f. (Rom. 6: 21 (NT 1526) osv.) ((†) n. Weise 281 (1697), Posten 1769, s. 827); best. -en; pl. (numera bl. i bet. b slutet) -er; förr äv. ÄNDALYKTA, r. l. f.; best. -an.
(numera i sht arkaiserande l. skämts.) (allt avslutande) slut l. ände (se d. o. 1 f (ι)); särsk. dels (numera bl. tillf.) i uttr. på ändalykten, på slutet l. till slut, dels i förb. med sådana mer l. mindre värderande adj. som snöplig l. ömklig; äv. om ngt konkret (se b); förr äv. om slutlig följd o. d. (se c); jfr ÄNDA-SLUT. Then (jord som) torn och tiszla bär, hon är odoghse och förbannelsen nemmest, hwes endalyct är ath hon skall brennas. Hebr. 6: 8 (NT 1526). På endelychten blifwer thet ganske surt, som i .. sielfwe nogh befunnit. Stiernman Riksd. 207 (1547). En part haffwa .. häfftigt förarbetat, at the .. måtte bliffwa medh ett odödeligit rychte in til Werldennes ändelycht beprydde. Phrygius Föret. 4 (1620). O-ändelig .. (dvs.) then som ingen ändalycht hafwer. Spegel 325 (1712). Brukspatronen .. fick ändtligen ögonen öppna för den ömkliga ändalykt, examen för mig tagit. 1SångBer. 278 (1863). (Strejken) blev kortlivad och hade en för iscensättarna snöplig ändalykt. De Geer Bergsl. 77 (1951). — särsk.
a) om (omständigheter vid) livets slut l. ngns död; särsk. (i religiöst spr.) i förb. med salig (se SALIG 9 a); förr särsk. i uttr. göra ngns ändalykt, döda ngn; jfr c o. ÄNDE 1 f η. Sådana endalycht fick then stålte mannen. OPetri Kr. 58 (c. 1540). Dhå skulle man strax göre theres endelyct, som i gislen stodhe. HH 20: 90 (c. 1580). Så är .. snarast sagdt, intet som Menniskian mindre tänker vppå, än vppå sijn Ändalycht, huru Döden omsijder skal vppå hennes Leffuerne göra en Ända. Canuti ESkytte A 3 a (1642). Efter Phraortes’ ändalykt, efterträdde honom Cyaxares. Carlstedt Her. 1: 105 (1832). Jag är övertygad om att även jag är förbannad med släktens klena hjärta och att en infarkt kommer att bli min ändalykt. Sund LanthSon 12 (1997).
b) (utom i slutet numera bl. ngn gg) om ände på l. avslutande del av ngt konkret. Papperet räckte ej i längden; så jag måste sätta dit en liten rimsa i ändalykten. Geijer Brev 195 (1815); möjl. till huvudmom. Så har jag .. ej velat införa recensionen förr än i bokens ändalykt. Sjöberg (SVS) 2: 83 (1821). Då de första leden föll för kanonaden, snubblade nästa generation över dem och blev i sin tur nertrampad av de bakomvarande. Ändalykten greps av panik när den plötsligt stod vid en barriär av döda och sårade. Combüchen Byron 214 (1988). — särsk. (skämts.) om bakdel (se d. o. b); jfr ÄNDE 3. Weste (1807). En glad och klumpig Newfoundländare som .. aldrig sett skymten af en hares vita ändalykt och inte kan skilja en älg från en ekorre. Forsslund Djur 82 (1900). Kärlek är som en hink kallt vatten i ändalykten! Arbetet 16/10 1995, s. 19.
c) (†) om slutlig följd l. slutligt resultat av ngt; särsk. (med anslutning till a) om belöning efter döden, särsk. i uttr. trons ändalykt. Nw mädhan j ären .. wordne gudz tienare, haffuen j idhor fruct ath j helighe wardhen, och till endalyct ewinnerlighit lijff. Rom. 6: 22 (NT 1526); möjl. till huvudmom. Summan och Endelychten både på begynnelsen och besluthet är thenne, Att huar såsom vpbyrden och vtgiften äre lijke såå står th(et) hushåldh opå Ewentyr. Brahe Oec. 116 (c. 1580; uppl. 1971). Trons ändalykt mig också gif, / Med dig et ewigt lif. SionSång. 1: 102 (1743).
Spalt Ä 212 band 39, 2023