Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄNDAMÅLS, adv.
Ordformer
(ende- 1531. ända- 1540)
Etymologi
[fsv. ändamals, ssg av ÄNDE o. en adverbiell gen. av MÅL, sbst.5, l. adverbiell gen. av en ssg motsv. den nysv. ÄNDAMÅL]
(†) nödvändigt(vis) l. ofrånkomligen; jfr ÄNDLIG 4 slutet β, ÄNTLIGEN 3. Huar the endemåls wele falla honum vtöffuer medh noghon hetzkheet. G1R 7: 265 (1531). Thet är ändamåls troendes, att Gud, som är i sig sielf god, grufweliga förtörnas af thet onda. KyrkohÅ 1931, s. 231 (1540).

 

Spalt Ä 219 band 39, 2023

Webbansvarig