| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNDSKAP, r. l. m. (G1R 29: 160 (1559), Johansson Noraskog 1: 199 (1875)) l. n. (SvTr. V. 1: 116 (1601), Lindfors (1824)).
(†) ände (se d. o. 1 f) l. avslutande l. fullbordan; särsk. dels i uttr. bringa (jfr ÄNDE 1 f ζ β’) l. befordra (se särsk. b) l. förhjälpa o. d. ngt till ändskap, dels i uttr. komma till ändskap, dels i uttr. få l. ta ändskap, nå sitt slut l. ta slut (jfr ÄNDE 1 f δ), dels i förb. med verbet göra (se särsk. a), dels i (pleonastisk) samordning med mer l. mindre liktydigt ord, särsk. slut; särsk. i fråga om dels arbete, dels förhandling l. (rätts)sak l. (tviste)fråga o. d. Förhöppes oss .. att sakenn (angående arvet) theste snarere motthe komme til endskap. G1R 25: 3 (1555). Här medh fick thet Chalcedoniske Mötet Endskap. Schroderus Os. 1: 781 (1635). Han .. (bör) giöra sig informerat hwad saker effter handen blifwa utharbetade till relation och företagande sampt wetta att skillia det nödigaste ifrån det mindre angelägna att förhielpas till sluth och ändskap. CivInstr. 81 (1694). Det lif, som i död ej tar ändskap. Nordenflycht QT 1748–50, s. 11. Att arbetet werkställes på sätt och i den ordning att det skyndsammast och bäst må till ändskap komma. ByordnMäl. 215 (1804). För övrigt hade ju ständerna själva begärt, att frågan skulle bringas till ”ändskap”. SvRiksd. 4: 59 (1932). — särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av prep. (up)på, äv. med, vars styrda led anger det som avsluta(t)s; särsk. i uttr. göra ändskap på l. med ngt (jfr ÄNDE 1 f ε). Och haster förthenschull inthett synnerligen till någen ändskap på handelen. G1R 29: 160 (1559). När Bönderne långleddes och trängtade effter en ändskap på Herredagen. HB 2: 353 (1597). At I säge alle Häradshöfdingar til uti Edert Län, det de göra strax ändskap med de twister, som förekomma om Militie-Hemmans ägor. LMil. 1: 322 (1683). At när .. (synden) är först inkommen, så ökar hon sig alt mer och mer, at man then swårligen öfwergifwer, förn bödelen och galgen giör ther endskap vppå. Swedberg Cat. 102 (1709). För att .. få en ändskap på den långvariga tvisten. Johansson Noraskog 1: 199 (1875).
b) i förb. med (adj.-)attribut, med huvudsaklig tanke på hur ngt slutar l. vad ngt slutligen resulterar i, närmande sig l. övergående i bet.: utgång l. utfall l. resultat o. d.; jfr ÄNDE 1 f ι. (Vi) begärede .. att then handelen motte nw företages och en gång til ett gott endskap vtföres, efter som aftalet hafuer waret. SvTr. V. 1: 116 (1601). Tu Dåre kant ey see tin galenskap, / Hwadh troor tu thet tagher för een Endskap. Chronander Bel. I 3 a (1649). Hans Maj:t twiflade aldeles intet, at Cardinalen worde befordrandes sakerna til den ändskap, som nyttade Republiquen. Nordberg C12 1: 502 (1740). Schultze PVetA 1762, s. 32.
Spalt Ä 245 band 39, 2023