| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄRG ær4j, r. l. m.; best. -en; förr äv. ÄRGA, r. l. f.; best. -an.
på koppar l. kopparhaltig legering: (blå)grön, gm reaktion med omgivande l. påfört ämne uppkommen beläggning bestående huvudsakligen av kopparsalt(er); förr äv. allmännare, i fråga om annan metalls korrosion; jfr GRÖNA, sbst. 3, KOPPAR-GRÖN 2, KOPPAR-ROST, ROST, sbst.2 1 e (α), SPANSK-GRÖNA, ÄRGA, v.1 Schroderus Dict. 68 (c. 1635). Ähr fara .. (runstenarna) aff ergh förderfuas. Schück VittA 1: 170 (i handl. fr. 1654). Men ingalunda (brukades kalkar) af mäszing eller gemen koppar, at icke af ärgan wjnet måtte skämmas. Broman Glys. 2: 115 (c. 1730). Desto finare silfret är, desto renare håller arbetet sig ifrån ärg. Kiellberg KonstnHandtv. Guldsm. 3 (1753). Kopparsalterna, hwaraf kopparvitriolen, och .. ergen oftast förekomma. Lovén Anv. 96 (1838). (Skurning av kopparkastruller) för att avlägsna eventuell ärg, vilken är giftig. StKokb. 524 (1940). — jfr ANTIK-, KOPPAR-, ÄDEL-ÄRG. — särsk. i bildl. anv., om (resultat av) fördärvlig l. ofördelaktig inverkan på ngt; särsk. i uttr. tidens ärg. Hans tappra Manligheet beswärar ingen Ärgh. Wexionius Sinn. D 1 a (1680, 1684). Så, Sanningen i dina digter, / Æsopus! trotsar tidens ärg. GFGyllenborg Vitt. 2: 231 (1795). Rösten var giftig, liksom av ärg. Lo-Johansson Kungsg. 42 (1935).
-GRÖN. som har samma (blå)gröna färg som ärg; äv. dels om färg: som utgör sådan grön nyans, dels om (föremål av) kopparhaltig metall: (blå)grön av ärg; äv. substantiverat; äv. (numera bl. tillf.) bildl., ungefär liktydigt med: giftig (se d. o. 3 (c)); jfr koppar-grön 1. Köttsoppa blir erggrön (av arsenik). PT 18/2 1846, s. 1. Litet åt sidan därom stack en tydligen offentlig profanbyggnad upp en miniaturkupol, skiftande i ärggrönt och solguld. NorrlP 18/3 1896, s. 4. Laura brydde Hedvig så smått för hennes jurist .. och kom så med en hel del små ärggröna sanningar. Siwertz Sel. 2: 157 (1920). Det ärggröna koppartaket. Jönsson ÄnSjung. 14 (1947, 1954). Melankolins färg är svart eller blå .. Depressionen har i stället tillskrivits en vass ärggrön färg. Johannisson MelankRum 29 (2009). —
-PATINA. (numera bl. tillf.) jfr patina, sbst.3 Till större delen är plattan (med runor) täckt av en vacker ärgpatina. Fornv. 1936, s. 279. —
-SKÅLING. (numera föga br.) om den ärggröna disksvampen Chlorociboria aeruginosa (Oeder:Fr.) Seaver ex C.S.Ramamurthi, Korf & L.R.Batra, blek grönskål. Krok o. Almquist Fl. 2: 172 (1907). SvD(A) 20/9 1945, s. 14. —
-SMAK. smak (ss.) av ärg. Kopparen uplöses uti .. rent och distilleradt vatten med en stark ergsmak och grönaktig färg. Rinman 1: 1028 (1788). Ansiktsmusklerna voro litet stela, och det satt ärgsmak i gommen, men han kände sig psykiskt upplivad. Asplund Stud. 89 (1912).
B (†): ÄRGE-FULL, se A.
ÄRGIG, förr äv. ÄRGOT, adj. (-ig 1702 osv. -og 1702. -ot (-tt) c. 1635–1702. -ugh 1664. -ut 1679)
1) angripen av l. täckt med ärg (förr äv. annan beläggning till följd av korrosion), ärgad; jfr rostig, adj.1 1 c, ärg-full. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). Så fan Cl. Celsius ett stycke Silfwer i hoop smält och järgut. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 260 (1679). Hundar måste man alldrig låta äta uthur ergota Kärl. Rålamb 13: 210 (1690). En rad av sju ärgiga metallkanoner upplagda på bockar. HT 1939, s. 356.
2) som härrör från l. hänför sig till ärg l. påminner om ärg(s); jfr ärgaktig. Om man gifwer Swijn thet som ergot eller mycket salt är til at dricka, ther aff döö the. IErici Colerus 2: 211 (c. 1645). En bitter ergig smak gifwer någon kopparachtighet tilkänna. UHiärne 2Anl. 9 (1702). Mot den svagt gula horisonten / löper en rand af ärgigt grönt. Ekelund Syn. 13 (1901).
Spalt Ä 367 band 39, 2023