Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄRGA ær3ja2, v.1 -ade; äv. ÄRGAS ær3jas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (†, VarRerV 78 b (1574)), -NING.
Ordformer
(erg- (ee-) 1574 (: eergan), 1650–1900. ärg- c. 1635 osv. -a 1755 osv. -as c. 1635 osv.)
Etymologi
[motsv. d. irre (ä. d. erre), nor. dial. e(i)rga, erja; sannol. bildat till ett adj. (med det suffix som föreligger i fsv. -ugher; jfr för övr. med formen erogh under ÄRG, liksom med det västgerm. adj. som återfinns i fsax. ērin (mlt. ēren), fht., mht. ērin (t. ehern), feng. ǣren) avlett av det ord som föreligger i fsv. er, koppar, brons, o. de mer l. mindre liktydiga fd. er, fvn. eir (nor. eir, ärg), got. aiz, fsax., mlt., fht., mht. ēr, mnl. eer, feng. ār (eng. ore, malm, metall), till den rot som äv. föreligger i lat. aes, malm, brons, sanskr. áyaḥ, järn, metall; alltså eg. snarast: bli kopparaktig. — Jfr ERA (se ÄRA, sbst.1), ÄRG]
om (föremål av) kopparhaltig metall: angripas av l. beläggas med ärg; äv. ss. dep., ngn gg äv. refl., i liktydig anv.; äv. dels i fråga om att avge ärg, särsk. i förb. ÄRGA AV SIG, dels i oeg. l. utvidgad anv.: (av ålder l. i kontakt med ngt reaktivt) utveckla l. få beläggning som (till sin färg) liknar ärg; ss. vbalsbst., förr särsk. -an, äv. konkret, om ärg. Rost på kopar, eergan. VarRerV 78 b (1574). Godha Pannor aff smijdt Järn, til at steeka och baka i, Ty the ergas intet, antingen thet kommer salt eller swrt vthi. Kockeb. A 2 a (1650). Gullet har ej det fel, at det som kopparen ergas. Nicander GSann. 62 (1766). Messingen, hwilken ock lätt ärgar sig. ÅboT 28/11 1804, s. 2. Under .. gamla tornar .. har man funnit ergade och brutna bronswapen, – alldrig jern. SKN 1844, s. 170. Kopparbronsen måste skyddas mot ärgning, vilket numera åstadkommes genom att överdra den med lack. TT 1943, K. s. 80. Behåll dina pepparkakor tills dom ärgar. Wassing GropSkog. 97 (1965). — jfr FÖR-, NED-, SÖNDER-ÄRGAD.
Särsk. förb.: ÄRGA AV SIG10 4 0. avskilja ärg från sig (o. avsätta den (ngnstans)). En stor klackring av mässing, som ärgade av sig på pekfingret. Nilsson-Tannér GrönDal 193 (1959).

 

Spalt Ä 368 band 39, 2023

Webbansvarig