| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄSKA äs3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (oval) ask l. (ovalt) (litet) skrin (av trä). När Gud skapade Äskian så skop han locket med. Celsius Ordspr. 11: 190 (c. 1710). 1 st. Rese skrijn eller äska gl söndrig med jernbeslag, lås och nyckell. BoupptVäxjö 1734. Myrtel packade hans äska med mat. Salje NattBröd. 111 (1968). jfr KNÄPP-, MAT-, SKÖR-, SMÖR-, SVEP-ÄSKA o. SNUS-ÄSKJA.
2) (numera föga br.) eka. I förgrunden den flatbottnade äskan vid landmynningen af det gräfda (diket). TurÅ 1906, s. 210.
Spalt Ä 414 band 39, 2023