Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄSSJA äʃ3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(eskior, pl. 1697. ess- (-sz-) i ssgr 1736 (: esz hamrar)–1788 (: Esshake). essja (-s-, -sz-, -i-, -ij-, -y-) 1536–1812. hässja (-sch-) 1847. äskja (-i-) 1705 (: Äskieqwastar)–1845. ässja (æ-, -s-, -sch-, -sz-, -i-, -y-) 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. äsia; motsv. fd. æsje (d., nor. esse), nor. dial. esje, glödande eld; jfr (med annan stambildning) mlt. es(s)e, mnl. esse, fht. essa (mht., t. esse); till den rot som äv. föreligger i ASKA, sbst., o. möjl. ÄRIL]
(anordning med) (öppen) smideshärd; särsk. om mindre (o. flyttbar) sådan; äv. (i skildring av ä. förh.) om härd (se HÄRD, sbst.1 3 b) för metallurgisk bearbetning. (En smed) warder wanmectig aff eeldenom, och arbetar sich trött offuer äsiona. Syr. 38: 28 (”39: 5”) (öv. 1536). 1 stor Ankar-Smedja af korszwerk med bräder klädd, och Tegeltak, af 5 Eskior, 31 ¾ alnar lång och 26 alnar bred. HC11H 11: 159 (1697). Rå pulveriserad Zeolith lades uti Degel utan tillsats och med täck-degel luterad, insattes uti äsja imellan kol och anblåstes. VetAH 1784, s. 57. Smeden smider med hammaren på städet allehanda saker af jern; men först glödgar han jernet i ässjan med kol. Berlin Lrb. 146 (1852). Ässjan, der en stark koleld flammar, underhållen genom ständig påblåsning med en stor blåsbelg. ArbB 302 (1887). Smeden Olsen hade medtagit en ässja med anbringad jernfläkt inuti. Å denna koktes all maten. SDS 1904, nr 7, s. 2. — jfr FÄLT-, GAS-, KLENSMEDS-, NAGEL-, PROBER-, REVOLVER-, SMIDES-ÄSSJA m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som (med våldsam kraft) omvandlar (o. förädlar) ngt. Then andre Arius, en tiock och förgifftigh Äsia til allahanda Ondsko. Schroderus Os. 1: 499 (1635). Dessa hårda strider äro de ässjor i vilka slagget skiljes bort och stålet härdas. GHT 1943, nr 82, s. 10.
Ssgr (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.): A: ÄSSJ-HAKE, -SPETT, se C.
B (†): ÄSSJA-KVAST, -SKYFFEL, -SLEV, se C.
C: ÄSSJE-HAKE. (ässj- 1788 osv. ässje- 1669 osv.) hake (se hake, sbst.2 1) till ässja; särsk. (om ä. förh.) i fråga om kopparraffinering. Holmkvist BergslHyttspr. (cit. fr. 1669). —
-KNOSTER. (förr) ArkliR 1554, avd. 3. —
-KVAST. (ässja- 1597. ässje- 1551 osv. ässjo- 1573) (numera föga br.) kylviska till ässja. ArkliR 1551, avd. 3. Bergman Hofbesl. 65 (1905). —
-SKYFFEL. (ässja- 1556. ässje- 1555 osv.) skyffel till ässja; jfr -slev. ArkliR 1555, avd. 6. —
-SLEV. (ässja- 1558. ässje- 1591. ässjo- 1573) (†) slevformig ässjeskyffel; jfr slev, sbst.1 2. ArkliR 1558, avd. 3. Vti klensmedian .. Esiesleff 1. GripshR 1591, s. 171. —
-SPETT. (ässj- 1864 osv. ässje- 1551 osv.) spett (se spett, sbst.2 1 b) till ässja. Esie Splith (trol. fel för Esie Spith). ArkliR 1551, avd. 3. ArkliR 1555, avd. 6.
D (†): ÄSSJO-KVAST, -SLEV, se C.

 

Spalt Ä 422 band 39, 2023

Webbansvarig