Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄTA ä3ta2, n. (TRudeen Vitt. 260 (1687) osv.) ((†) r. l. f. LPetri Kr. 17 (1559: oäto, efter prep.), ÖoL (1852)); best. -at.
Ordformer
(äta (-th-) 1536 osv. äthe 1528 (: köth äthe))
Etymologi
[runsv. eta, f., mat, fsv. äta, n., mat, ätia, f., ätande; jfr fd. æte (d. æde), mat, foder, fvn. eta, f., krubba, i pl. äv.: cancer (nor. nn. ete, mat, krubba), ävensom mlt. eten(t), mnl., nl. eten, fht. eʒʒan (mht. eʒʒen, t. essen); avledn. l. i neutr.-formen snarare substantivering av ÄTA, v.; fsv. ätia (o. därmed äv. i ssgn äto-bot nedan) sannol. till den kausativbildning till ÄTA, v., som föreligger i sv. dial. ättja, låta beta, etymologiskt identiskt med ETSA]
1) (†) ätande; anträffat bl. ss. led i ssgr; jfr ÅT, sbst. 1. jfr KÖTT-, OF-ÄTA.
2) (numera bl. vard.) ngt att äta, föda l. mat. Thet gör honom ondt at han skal äta giffua. Syr. 14: 10 (öv. 1536; Bib. 1541: maat). (Anklagad till vittne:) Hadhe du mindre swurit j fiohl, hadhe du haft meera ätha j åhr. BtFinlH 2: 339 (1670). När ätat är alt, så bitas swinen. Stagnell BSjelfklok 29 (1753). Jag bar nyss opp lite äta åt er på kammarn. Mjölk och smörgåsar. Holmström Benj. 49 (1932). jfr MAT-, O-, SVIN-ÄTA.
Ssg (till 1; †): A: ÄTE-BOT, se B.
B: ÄTO-BOT. (äte- 1635. äto- 1716) [fsv. ätio bot] bot för markskada orsakad av ngns djurs ätande; utom i ordbok anträffat bl. i pl. At de skolle vtgifua i äteböther till Erich påuels N: 4 dallr koppar Mynt. ÅngermDomb. 11/12 1635, fol. 99. Swedberg Schibb. 408 (1716).

 

Spalt Ä 423 band 39, 2023

Webbansvarig