| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄTA ä3ta2, v. -er, åt å4t (åto), ätit, äten (pr. (sg.) pass. -es Juslenius (1745) osv. -s Hagberg Shaksp. 7: 225 (1849) osv. — sup. -et Pred. 2: 25 (Bib. 1541), KKD 2: 227 (c. 1710). -it Psalt. 69: 10 (öv. 1536) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Knorring Skizz. II. 1: 270 (1845; konkret, om mat)), -NING; -ARE (se avledn.), -ARINNA (numera mindre br., Almqvist Törnr. 169 (1850), Topelius Dram. 300 (1881)), -ERSKA (se avledn.).
(bit för bit o. gång efter gång (i ett mer l. mindre sammanhållet skede)) i munnen föra in o. (bita isär l. tugga o.) svälja (ngt) avsett ss. (l. som om det vore) mer l. mindre fast (l. med sked införd flytande) föda; äv. dels med obj. betecknande den föda man har för (fast) bruk att föredra (under uteslutande av annan), dels med inbegrepp av drickande, i fråga om måltid l. livsmedel (se d, g); förr äv. i uttr. äta ngns skål (se SKÅL, sbst.2 3 g slutet); ngn gg äv. med huvudsaklig l. uteslutande tanke på avbitande l. tuggande; äv. dels med obj. ersatt av prep.-förb. (se f), dels abs. l. intr. (se h), dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. (o. i sht) ss. senare led i ssgr, i fråga om (kännetecknande) bruk o. d., särsk. i ssgrna ALL-, ARSENIK-, BLOD-, FISK-, JORD-, KÖTT-, MÄNNISKO-, PULVER-, RIS-, SMÖRGÅS-, UTE-ÄTANDE); jfr IN-MUNDIGA 2, INTAGA, v. 5, KÄKA, v.1, SPISA, v.2 9. Till frukost äter de varsitt ägg. Sitter du och äter choklad före middagen! Vad skall vi äta till middag? Det är en soppa som brukar ätas kall. Ät bönorna färska eller kokta i en sallad. Vi rastade en halvtimme och åt vår matsäck. De hade ätit glass på stranden. De flesta skulle behöva äta mer fibrer. Jag äter inte kött men däremot fisk. The åto theras tungor för werk skull. Upp. 16: 10 (NT 1526). Nu kommer hösten med sijn wäto. / Bär alzköns frucht som doger at äta. Ps. 1549, Kal. s. 11 a. Hård Spijs myckit ätin gör wärre än som week. Palmchron SundhSp. 277 (1642). Jag .. wil aldrig wara gudhz barn där jag icke 10: gånger heller will äta watn och brödh än wara mer 6 wekor ifrån min ädla lilla hiertekiere. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 57 (1692). Gemene man (blev) här i staden warnad, at ej genom för mycket ätande af omogen eller annan otienlig frukt .. sig Rödsoten tilskynda. PH 5: 2964 (1750). Gamle Olaus i Kärreboda, som lofvade .. att aldrig supa bränvin, men se’n åt han bränvin med sked så mycket han orka. Knorring Torp. 1: 195 (1843). Hon drack kaffe på ett kafé och åt en extra stor bakelse på grund av situationen. Andersson EgenmFörfar. 98 (2013). — jfr BORT-, SLUT-ÄTA m. fl. o. FISK-, MÄNNISKO-, SMÖRGÅS-, SNUS-, TABLETT-ÄTANDE m. fl. o. LÄTT-, O-, SVÅR-, TUNG-ÄTEN samt ARSENIK-, KÖTT-, PULVER-, STICKELBÄRS-ÄTNING m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt; förr särsk. i uttr. han haver ätit skatägg som intet kan tiga (se SKAT-ÄGG); äv. i anv. som motsvarar b, h. Man skal äthe at han (sannol. fel för man) leffua må, och icke leffua at man ätha må. SvOrds. B 6 a (1604). Han äther altijdh mycket, som lijtet fåår .. (dvs.) Dhen fattiga blijr altijdh miszvndt. Grubb 289 (1665). Ätha medh alla, och hålla medh ingen. Grubb 906 (1665). Vi får äta det vi har och sjunga det vi kan (man får vara nöjd med vad man har och vad man kan). Holm Ordspr. 377 (1964). Äter man soppa med djävulen så bör man ha en tillräckligt lång sked, säger han med ett leende. DN 3/4 1993, På stan s. 40.
b) med kvantitativt pronominellt obj. (i n. sg.); jfr a. Ät inte så mycket att du inte orkar någon efterrätt. Landzfolcket hadhe intet meer til at äta. Jer. 52: 6 (Bib. 1541). Innan man går ut på morgonen bör man äta något, ty om man är på fastande mage kan ”göken dåra en”. Arv 1953, s. 5. Jag blev så lugn att jag kunde äta lite, i sista sekund innan servitrisen dukade av bordet. Östergren SistCig. 336 (2009).
c) med avs. på (ngt som åsyftar) födan (se FÖDA, sbst. 1 b) över huvud taget, särsk. bröd (jfr BRÖD 3); särsk. i uttr. äta sitt bröd i sitt anletes svett, förr äv. sin ännes svett (se SVETT, sbst. 1 d α slutet, β), äta ngns bröd (se BRÖD 3 a), äta (sitt) sorgebröd (se SORG-BRÖD b). Och the som mitt bröd äta tala intit gott om mich. Syr. 20: 16 (öv. 1536). För Dig, min Moder-jord, som gie’r mig bröd at äta. Frese VerldslD 17 (1715, 1726). Den behövliga energien erhålles ur den föda, vi äta. Bolin KemVerkst. 46 (1942).
d) med avs. på måltid, äv. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) tid under dagen för måltid, särsk. (o. i sht) kväll (se d. o. 3 a). Såå är thz och Christi wilie, / ath wij .. / .. dricke alle hans blodh, / som äta th(en)ne natward godh. GudlVis. A 7 a (1530). När nu Hans Maj:t i Lumsheden .. hade ätit middagsmål, begaf Hans Maj:t sig derifrån til Swärdsjö Prästegård. HC11H 9: 5 (1673). Man frukosterar i det gröna … man äter middag i det gröna … man souperar i det gröna … alt skal ske i det gröna. Björn Besynn. 1 (1792). Ingen människa far ju frivilligt till Stocksund, och allra minst för att äta lunch. Gustafsson FamF 168 (1975). — jfr FRUKOST-, MIDDAGS-ÄTANDE o. FRUKOST-, MIDDAGS-ÄTNING.
e) om djur; äv. i anv. som motsvarar h; särsk. dels i uttr. att äta eller ätas, i fråga om rovdjur (särsk. i bildl. anv. som motsvarar j α, i fråga om skoningslös (företagsekonomisk) konkurrens (där företag måste antingen förvärva l. förvärvas av annat företag)), dels i sådana uttr. som äta ur ngns hand, vara fullständigt tämjd l. kuvad o. därför låta sig snällt matas ur ngns framsträckta öppna hand (särsk. bildl.); förr äv. med avs. på (betes)mark o. d., ungefär liktydigt med: beta (av); jfr i. Och när menniskian är dödh, så äta honom ormar och madtkar. Syr. 10: 11 (öv. 1536). Hesten hafuer ätit hans Åker. ÅngermDomb. 7/5 1644, fol. 8. Ett mjukt, godt och närande gräs, som ätes gerna, både af hästar, hornboskap och får. QLm. 4: 47 (1833). När Luciano Pavarotti .. sjunger ”så kall ni är om handen” var San Francisco-operans hänförda publik nästan beredd att äta ur hans hand. DN 14/9 1989, s. 71. I vår bransch, som är störst i världen, handlar det om att äta eller ätas, sade Volvochefen Pehr G Gyllenhammar. DN 24/2 1990, s. A1. — jfr MAL-ÄTA o. AS-, FJÄDER-, GRÄS-, ORM-, SLAM-, STRÖ-ÄTANDE o. MAR-, MUS-ÄTEN m. fl. samt MASK-, ULL-ÄTNING m. fl.
f) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av prep. (up)på, för att ange pågående l. ofullbordat uppätande (jfr j α), l. (utan klar avgränsning från h) prep. av, för att ange ätande av del av större mängd l. (numera bl. tillf.) från källa till föda (jfr j β). Nw wil iach haffua godha daghar, äta och dricka aff mina ägodeler. Syr. 11: 19 (öv. 1536). Och den där Cousine / Som uppå våfflan äter. / Hon som är så feter, / Säj mig hvad hon heter. Bellman (BellmS) 1: 232 (c. 1775, 1790). Hon äter på en apelsin. Malmquist Ögonbl. 82 (2015).
g) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) i p. pr. i passiv l. gerundivisk bet., i mer l. mindre adjektivisk anv.: som kan l. skall ätas, ätbar; särsk. dels i förb. med nötande (se NÖTA, v.2 1 b), dels (o. i sht o. numera bl.) [jfr mlt. etende ware] i uttr. ätande(s) varor, förr ngn gg äv. sammanskrivet, om matvaror l. livsmedel (jfr VARA, sbst.1 1 a β, ÄT-VARA); förr äv. substantiverat. Smör osthar och andher æthandhe waror. G1R 3: 94 (1526). Doch så, at the inge Ätandewahrur vthskeppa. Widekindi G2A 214 (i handl. fr. 1614). Varje större stad innebar förr i tiden, före de moderna kommunikationernas utveckling, stora problem avseende försörjningen av den stora anhopningen av människor med ”ätandes varor”. Fatab. 1982, s. 62.
h) abs. l. intr.; särsk. i förb. med dricka; äv. i fråga om amning; förr särsk. i uttr. äta i l. till middag (se MIDDAG 1 d); äv. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. substantiverat, dels (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i p. pf. i aktiv bet. (särsk. dels i O-ÄTEN, dels i fråga om (kännetecknande) bruk l. vana o. d., i ssgrna NÄTT-, SEN-, SMÅ-, STOR-ÄTEN); ss. vbalsbst. -ning äv. (numera bl. tillf., vard.) konkretare, om måltid; jfr a, e, f, i, j. Man bör äta på regelbundna tider. Jag har redan ätit. De glömmer nästan bort att äta. På kvällen skulle vi äta, dricka och vara glada. Ät nu, barn! De ätande satt redan till bords. För ty när en clöster man eller qwinna, äter eller dricker, haffuer annor cläder eller annat sådana, än som hans ordans regla påbiudher, thå haller han thet så före .. at han syndar. OPetri 1: 484 (1528); möjl. med utelämnat obj. (l. annan bestämning). En nijtsk seer icke gerna at man äter. Syr. 14: 10 (öv. 1536). Drick, och äät icke, vthan tilhaffd aff törsten och hungeren. Schroderus Comenius 788 (1639). Som Riksens Inbyggare wela äta, så wäl när de äro fåfänge, som när de giöra något. Polhem Bet. 1: 33 (1721). Deras långa ätning och sittning vid bordet är aldeles odräglig. Muncktell Dagb. 2: 385 (1820). Hon fäster Thea vid sin mörkrosa bröstvårta och låter barnet äta. Burton Miniatyrm. 340 (2015). — jfr HALV-, KAPP-, SKÅP-, STORM-ÄTA m. fl. o. SAM-ÄTANDE samt SNABB-ÄTNING. — särsk.
α) i förb. med bestämning angivande sätt på vilket man äter l. sällskap vid maten o. d.; särsk. i uttr. äta hungrigt (se HUNGRIG 1), äta smalt (se SMAL, adj. 3 e), förr äv. äta i fat med ngn (se FAT 3 b), äta brödlöst l. fisklöst (se BRÖD-LÖS 1 b resp. FISK-LÖS slutet), äta på portör (se PORTÖR 3), äta på saken (se SAK, sbst. 1 e); jfr β. De åt under tystnad. (När nattvardsgästen) äther såå j een starcka troo, / thå fåår han j sitt hierta roo. GudlVis. A 7 b (1530). Äta rundt och dricka många Rws, / Fordrar mången Penning vthur Hws. Arvidi 126 (1651). Jag hade uti et .. (spelhus) budit twenne flygtiga Flickor, at äta med mig en afton. Säfström Banquer. G 4 b (1753). Ta det lugnt, du äter som jag-vet-inte-vad, säger mamma. Malmquist Ögonbl. 25 (2015).
β) i förb. med bestämning angivande plats för ätandet; särsk. i fråga om att äta ngn annanstans än hemma, särsk. i uttr. äta ute (jfr UTE 2 b γ); äv. i anv. som motsvarar α. Jag äter helst hemma i köket. Skola bröderne och söstrena alle ätha till hopa ij Conuentestuffuan. G1R 8: 295 (1533). Det är vanligit, at visse (av adeln) komma at äta vid kongeliga hofvet den dagen riksdags-predikningen sker. 2RARP 19: 28 (1755). Jag har nu börjat äta på en Nykterhets-Spis-inrättning vid Regeringsgatan, der det är ganska godt pris – men otrefligt sällskap. KyrkohÅ 1927, s. 323 (1842). Svenskarna hade börjat äta mer ute, särskilt till luncherna. Kulturen 1987, s. 39. — jfr UTE-ÄTANDE.
i) i anv. närmast utgående från h, med obj. som inte anger (det omedelbara) föremålet utan ngt som uppstår gm l. ngn som utsätts för ätandet; äv. i anv. som motsvarar e, om djur.
α) i förb. med resultativt obj. angivande tillstånd (särsk. hål) som uppkommer hos föremål för ätandet l. (numera bl. ngn gg) hos den ätande (jfr β β’); äv. i bildl. anv., särsk. motsv. j α. The wore räda, om wi (uthungrade barn) skule få äta, som wi har wilat, at wi hafwa ätit wår dödh. Horn Beskr. 12 (c. 1657). En liten råstefläck kan .. / .. gropar, vtan tand, i hårda stålet äta. Kolmodin QvSp. 1: 275 (1732). Råttorna tog både hättan och halsduken och åt hål på skinnsäcken min. Lagerlöf Holg. 2: 157 (1907).
β) i förb. med obj. angivande den (l. det) som utsätts för ätandets följd o. med resultativ bestämning angivande denna följd; äv. med sådan bestämning utgörande ssgsförled, i AV-, FÖR-, KAL-, REN-, UR-ÄTA, l. verbpartikel i särsk. förb.
α’) med refl. obj. o. resultativt predikativ; särsk. (o. i sht) i uttr. äta sig mätt, äta ihjäl sig, förr äv. sig ihjäl; äv. i bildl. anv. som motsvarar j α. Ät er nu ordentligt mätta, så ni klarar er ända till kvällsmaten. Monge haffua ätit sich dödha. Syr. 37: 31 (öv. 1536; Bib. 1541: ätit sigh jhiäl); möjl. till β′. En sulten och magher Räff .. hade äthit sigh så mätt och trindh, at han icke kunne komma vth igen. Balck Es. 154 (1603). En annan åter (av kvinnorna) hade af Gädd-lefrar ätit sig fruktsam. Weise 1: 16 (1769). Somliga svälta ihjäl här i verlden; andra äta ihjäl sig. Sjöberg SthmHeml. 172 (1844). De matade elden med nya pinnar och den åt sig stor och värmde dem efter badet. Fogelström DrömStad 103 (1960).
β’) med refl. obj. o. adverbial angivande resultat av l. riktning l. mål för ätandet; äv. (numera bl. ngn gg) med indirekt refl. obj. o. direkt obj. angivande resulterande tillstånd (jfr α). Reesa hem medh halfgiord sysla ifrån sin peregrinations curs, eller och så äta sigh inne här uthe, att han nödgas i heela sin Lijfztijdh blifva i främmande Landh. ReflStormakt. 77 (1666). Och wj, at giöra Modet til behag, äta och supa osz til döds. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 3 (1731). Efter 5 till 6 månader äter sig .. (insekten) ett litet rundt hål genom galläpplets vägg och kryper ut. LfF 1900, s. 24. Stäppen var tätare bevuxen med de tuvor, som gräshopporna försmå, för att i stället äta sig döden på stupade hästar. Hedin Bagdad 575 (1917). — särsk. i bildl. anv. som motsvarar j α, γ; särsk. i uttr. äta sig fast; äv. i fråga om dels segelfartygs vägvinnande kryssande, dels tävlande o. d. som tar in annans försprång. At sårnadhen är förswu(n)nen, och haffuer intet widhare ätit sigh på hwdhenne. 3Mos. 13: 6 (Bib. 1541). Saint Anthony Falls i Minnesota ha .. under 200 år ätit sig tillbaka något öfver 900 fot. GHT 10/10 1895, s. 2. Man (har) för hvarje slag ”ätit sig till lovart”, fastän man måst taga in två ref i märsseglen. Wrangel SvFlBok 397 (1898). Att detta fingerade hat åt sig fast och blev verkligt. Didring Malm 2: 149 (1915). (Travhästen) Callit åt sig allt närmare, och när 80 m återstod stred de två kämparna sida vid sida. GbgP 27/7 1988, s. 19. jfr IN-ÄTA.
γ’) med icke refl. obj.; särsk. (o. numera i sht, ngt vard.) i uttr. äta ngn ur huset, mer l. mindre hyperboliskt: äta så mycket hos ngn att denna inte har ngt (alls) kvar (o. blir utblottad); äv. mer l. mindre bildl. (jfr j α). Har tu O gamle tid then tanden vhr tig ätit, / Hwar med tu mongen gong, har stålet genomfrätit? Hesselius FruentSp. 29 (c. 1710). Vi måste göra oss af med några af vårt folk och våra kor, ty annars äta de oss ur huset. Backman Reuter Lifv. 2: 180 (1870). Man utsöker sig ett bra ställe på den mjuka marken, äter det så fritt från blåbär, som man kan, och lägger sig så ned för att njuta. TurÅ 1897, s. 46. När jag nu fått måg i stället (för dräng), behöfver jag väl inte kasta ut pengar till städsel å lön åt en, som kanske skulle äta mej utfattig. Janson Ön 180 (1908).
j) i bildl. anv.; äv. i anv. som motsvarar h (se särsk. α).
α) med avs. på (o. vanl. om) konkret sak, i fråga om att bit för bit förbruka l. nöta bort l. göra åverkan på l. förflytta sig in i l. på ngt o. d.; ibland mer l. mindre liktydigt med: fräta l. tära (på); äv. dels med refl. obj. (se slutet), dels i anv. som motsvarar f; jfr i α, β α′, β′ slutet, γ′. Stryk sedan Safften aff Wargamiölk .. (på utväxten) ty then samma äter och helar. IErici Colerus 2: 64 (c. 1645). Men tidens rost och erg, som alt förtär och fräter, / Så wäl en hård metall, som gamla byxor äter. Livin Kyrk. 9 (1781). Granå sulfatfabrik .. hade ätit skog i åtskilliga år, när fackföreningen bildades. Koch Timmerd. 211 (1913). Det är i all synnerhet på syd- och nordkanterna man märker, hur havet äter av Hven .. och förminskar ön för varje år. SvNat. 1926, s. 101. Ta med växel. Ett sjukhus är fullt med automater som äter mynt. ICAKurir. 1995, nr 32, s. 23. — jfr NED-, ROST-ÄTEN. — särsk. (numera bl. ngn gg) med refl. obj., i fråga om att förstöras av sig själv l. enbart av tidens gång; särsk. om tyg. På Kansiös ägor fins een steen som äter sigh sielf. VDAkt. 1694, nr 1209. (Där fanns) ett stort, osäljbart restlager av dyrt kristidssiden, som nu låg och åt sig självt. Siwertz Varuh. 212 (1926).
α’) om person, i fråga om att dels stegvis förgöra l. tillintetgöra l. förtala o. dyl. l. (förtärande) utnyttja l. slita ut ngn (äv. dels sig själv, dels med avs. på kropp o. d., dels i anv. som motsvarar f), dels sluka (se SLUKA, v.1 2 a) ngn. Tå .. mine förföliare och fiender framträdde til at äta mit kött, lupo the ther til och föllo. Psalt. 27: 2 (öv. 1536). Then starkast är; han äter andra. / Then swagast är; han måste wandra. Stiernhielm Parn. 2: 9 (1651, 1668). Du har under dessa åren ätit på mig, som rost på jern; jag kan icke mera lefva! Bremer Dagb. 229 (1843). Han äter sig själf i sitt groll och får det i vrångstrupen till på köpet. Hallström VenezKom. 19 (1901). Jag äter honom med blicken, jag gluttar i hans klädspringor, jag dreglar och vill slita av honom allt! Livet40Ocens. 111 (2009).
β’) om ngt som fysiskt l. psykiskt stegvis tär på l. (ytterst) förtär l. förgör ngn. Nijtelskan om titt hws haffuer ätit mich. Psalt. 69: 10 (öv. 1536). Hon var en mager flicka, äten av teaterlidelse. Siwertz Låg. 80 (1932). Om inte det ljusa stärks och du är ljuset för mig, så kommer mörkret tillbaka. Det äter mig inifrån. Anderson Brev. 366 (2004).
γ) med avs. på (o. vanl. om) ngt abstrakt, i fråga om att dels livnära sig på l. komma i åtnjutande av ngt, dels stegvis tära på l. förtära l. förstöra ngt; jfr i β β′ slutet. En föractares siel äter wrongheet. SalOrdspr. 13: 2 (öv. 1536). Som hans plägseedh gemenligen ähr, att ätta .. ens anders goda nampn. VDAkt. 1665, nr 413. Jag (har) befallt, att afstraffningen skall hemlighållas. Du får äta din skam i tysthet. Rydberg Vap. 324 (1891). Renoveringen av trähusdelen har ätit hälften av anslaget .. på 3,8 miljoner. JakobsT 26/1 1995, s. 10.
ÄTA BORT10 4. (utom i Finl., vard., numera bl. tillf.) gm ätande avlägsna l. förtära (ngt); äta upp; äv. till j α (l. γ), om sak. Stundom wäxa Inckar (på hästar) .. Sittia the vnder Buken, tå bindt om them medh Hästatagel, thet äter them bort. IErici Colerus 2: 305 (c. 1645). Kon (som fastnat i en gärdsgård) .. hade ätit bort alt gräs omkring sig så långt den kunnat nå. Hufvudstadsbl. 28/7 1894, s. 3. jfr bortäta. —
ÄTA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. (numera bl. tillf.) äta sig igenom (ngt); särsk. till h o. motsv. genom 2 d α, med avs. på matsedel. Hamb. (1700). Jag äter samvetsgrant igenom hela matsedeln, en affär på omkring tre timmar. Nyblom Österut 50 (1908). —
ÄTA I SIG10 4 0, äv. (numera mindre br.) UTI SIG04 0. (numera bl. tillf.) gm ätande få i sig l. inta l. förtära (ngt); äta upp; äv. till dels i α, särsk. med avs. på död, dels j γ, särsk.: äta upp (ngt man sagt). Tagh Fläsk, gnijdh ther medh then siukas Fötter, och kastat sedan för en Hund, äter Hunden thet vthi sigh, så är thet ett tekn at then siuke åter sund warder. Hildebrand MagNat. 67 (1650). Förfarenheten wittnar, att mången .. ätit Döden i sig. Fernander Theatr. 406 (1695). Så att de engelska tidningarna nog få äta i sig sina stora ord. GHT 1896, nr 3 A, s. 2. —
ÄTA OMKRING SIG10 04 0, äv. IKRING SIG04 0 l. KRING SIG4 0. särsk. till h: (glupskt) äta allt som finns omkring en (jfr kring, prep. o. adv. I 4 c α); äv. (o. numera nästan bl.) bildl. l. till j (α): gm ätande breda ut l. sprida sig l. få verkan l. göra skada runtomkring (ngnstans (kring det ställe där det (l. denne) förut funnits l. först kommit till synes)); jfr äta sig ut. Dan. 7: 7 (Bib. 1541). At Förgifften icke meer omkring sigh äther, och een Ledh medh sigh aff Kroppen borttagher. Berchelt PestOrs. H 3 b (1589). (En trakt, där rövarna) lagt sig in och åto omkring sig. Eneman Resa 2: 290 (1712). (Älven) äter kring sig åt alla håll, der ej hårda stenklippor ligga henne i vägen. Nilsson Dagb. 121 (1816, 1879). —
ÄTA PÅ10 4. till h: fortsätta att äta; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till j β α′, i fråga om baktalande o. d. (jfr äta ut 1 b slutet). Vi åt på medan han höll sitt tal. Att det retar mig att flickorna jämt äter på, att jag kommer så sent hem om kvällarna. Kuylenstierna-Wenster Ber. 85 (1898). —
ÄTA SIG FRAM10 0 4. till i β β′: gm (l. under) ätande ta l. förflytta sig fram (ngnstans hän); särsk. till i β β′ slutet, särsk. om kryssande fartyg. Nu ha vi ätit oss fram till Södertelje. Sehlstedt 3: 122 (1867). Då .. (daggmasken) äter sig fram i marken. Juhlin-Dannfelt 59 (1886). Genom sin fina höjdtagningsförmåga åt båten sig snabbt fram mot lästranden. SvD 20/4 1975, s. 22. —
ÄTA SIG IGENOM10 0 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till i β β′ (slutet): gm ätande ta l. förflytta sig igenom (ngt); äv. abs.; jfr äta igenom. Thetta Watnetz Krafft och Dygder. .. (Det) äter sig igenom Jern. Hildebrand MagNat. 278 (1650). Mörka punkter i menniskolifvet äro som fuktfläckar på väggarne, de äta sig alltid igenom, hur mycket tapeter man än klistrar öfver dem. Folcker Stinde 2: 7 (1886). Nej, politiken skötte nog politikerna bäst om, de som hade vanan inne, långsamt åt sig igenom det ena utskottet efter det andra, höll valtal, skrev ledare. Asklund BrödKlar. 257 (1962). —
ÄTA SIG IN10 0 4, äv. (numera bl. tillf.) IN SIG4 0. till i β β′ (slutet): gm ätande ta l. förflytta sig in (ngnstans hän). Watnets natur är at äta sig in uti sprickor och rennor. Swedenborg RebNat. 1: 14 (1719). Girigheten äter sig in i alla Stånd. SvMerc. V. 4: 311 (1760). Larven äter sig in i en knopp, i hvilken den öfvervintrar. 2NF 28: 353 (1918). —
ÄTA SIG NED10 0 4 l. NER4, äv. NED l. NER SIG4 0. till i β β′ (slutet): gm ätande ta l. förflytta sig ned (ngnstans hän). Om några stenar hafwa rullat sig med i bemelte (vatten)hwirfwel (i hål i klippan) och ätit och slipat sig ned. Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718). Byggningen är så fast, att det ännu måste dröja en stund, innan elden hinner äta sig ner genom trossbottnarna. Mellin Nov. 2: 240 (1849, 1867). —
ÄTA SIG UPP10 0 4, äv. (numera bl. vard.) OPP4. (numera bl. tillf.) till i β β′ (slutet): gm ätande ta l. förflytta sig upp (ngnstans hän); särsk. om fartyg som kryssar på vägvinnande sätt; jfr äta upp sig 2. Seglaren äter sig up i winden. Serenius Iiii 1 b (1757); möjl. ej särsk. förb. När konsten ska äta sig småningom op, kostar dess dyra försök. CAEhrensvärd Brev 1: 44 (1781). Under denna stund, då seglen i alla fall ej verka till framfart, kan man så gerna försöka äta sig upp till lovart en bit. Balck Idr. 1: 393 (1886). —
ÄTA SIG UT10 0 4. (numera bl. tillf.) till i β β′ (slutet): gm ätande ta l. förflytta sig ut (ngnstans hän); särsk. om tärande hudåkomma o. d. (jfr äta omkring sig). Haffuer thet wijdhare ätit sigh vth på hudhenne. 3Mos. 13: 27 (Bib. 1541). Thesze (maskar) äta sig sielfwa uth genom huden. Lindestolpe Matk. 46 (1714). —
ÄTA SÖNDER10 40. (numera bl. tillf.) gm ätande fördärva l. ohjälpligt skada (ngt); särsk. till e, om djur. Begynte fourage mangla, så hästarna åto sönder hwarandra. HC12H 3: 179 (c. 1710). —
ÄTA UPP10 4, äv. OPP4. gm ätande (helt o. hållet) förtära l. förbruka (ngt); äta hela tilldelningen av (ngt); äv. i fråga om att lova förtära ngt (egentligen) oätligt i händelse av ngt som man hävdar inte kommer att äga rum; äv. till h, abs. l. intr.; förr särsk. i uttr. hundar äta upp annars ärende (se ärende 1 f); jfr äta bort, äta i sig. (Gräshopporna) åto vp allan grödhan j landena, och all frucht på trään. 2Mos. 10: 15 (Bib. 1541). Spräck .. (ärtorna) vthi Smör, så kryddade såsom the skulle straxt ätas vp. Salé 96 (1664). Ja, rör jag vid kortena mer, så vill jag äta upp Schenbergs lexikon med permar och allt! Blanche Läk. 7 (1846). (När hushållerskan slutat) var det .. ingen som grälade när han ibland inte åt upp sitt frukostägg eller försummade att vädra ut cigarröken i sängkammaren. Siwertz Tråd. 46 (1957). Ändå tog det honom ibland inte mer än fem minuter att äta upp. Wolff PolyglÄlsk. 79 (2016). jfr uppäta. särsk.
a) med avs. på person; särsk. (skämts. l. vard.) dels hyperboliskt, i sådana uttr. som kunna äta upp ngn, i fråga om att understryka hur betagande söt l. näpen o. d. ngn är, dels i negerad sats med subj. betecknande talaren o. obj. betecknande den tilltalade, i fråga om försäkran om att den senare inte behöver vara rädd för den förre; äv. till j β α′, särsk. dels reciprokt, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. äta upp ngn i ringaste rot (se ringa, adj. I 2 i β). At itt ondt diwr haffuer ätit vp honom. 1Mos. 37: 20 (Bib. 1541). När möllaren thetta hörde, ropade han tu prester tu har ättet vp mig alt sedan iag kom til qwarnen. VDAkt. 1664, nr 57. Jag (har) alltid vetat att de stridande der skulle sluta med att äta upp hvarann. 2Saml. 12: 79 (1838). Men jag kunde .. äta upp dig, du sötunge, .. som för min skull vill ge dig ut på äfventyr. Carlén Rosen 429 (1842). Vi ska inte äta upp dig, sa den långa. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 235 (2009).
b) till j α, γ, med avs. på sak; särsk. med avs. på dels ngt man undlåter att säga (jfr svälja, v. 3 c γ; jfr äv. slutet), dels förtjänst l. vinst o. d. Så ååt en stadig Sorg för androm ändlig opp / .. Then Sahlig, Herrens Kropp. Lucidor (SVS) 383 (1674; uppl. 1997). Jag åt up det jag wille säja i jåns. Stagnell BSjelfklok 29 (1753). Föreläsningarne i arkitekturhistorien, till hvilka det myckna planschritandet äter upp både håg och tid för poesien. Scholander 3: 132 (1868). Lönehöjningar äts upp av skatter och inflation. SvD(A) 17/3 1965, s. 9. särsk. med avs. på ngt som man gjort l. sagt o. kommer att (få) umgälla l. lida för l. utstå återkommande (klandrande l. retsamma) påminnelser om o. d.; särsk. i förb. med verbet få. Karl påwelszon .. hadhe tagitt W. N. furstes bref som han hadhe gifwit almogen ther i landzenden till förswar, och sagdt, att hertig Carl skall äthe op thett brefwett innan Michilmesz. UrkFinlÖ I. 1: 57 (c. 1597); möjl. till huvudmom. Dhesamme skamlige orden ätte i nu sielfwe op. BtÅboH I. 8: 82 (1636). Han har sagdt, om wij komma tillhopa, skall jag ätha upp all den förtreet han ledet i wårt huus. VDAkt. 1725, nr 584. Gång på gång fick hon äta upp sina egna och partiledaren Bengt Westerbergs uttalanden om ett ökat skattetrycks skadliga inverkan på ekonomin. SvD 20/4 1990, s. 10. —
ÄTA UPP SIG10 4 0, äv. OPP SIG4 0.
1) till i β: äta sig välnärd (l. till hälsa l. kraft o. d.). Ja visst har det tagit på honom en hoper – att resa, och slita ondt i främmande land kostar lite mera på kött och blod .. men han äter väl snart opp sig igen. Lindegren 2: 84 (1806). Med stor säkerhet prickade han ut de sex (av korna), som skulle få äta upp sig. Strindberg Hems. 33 (1887). Pojken hade börjat äta upp sig. Han var ju inte så stor när han föddes. Wahlberg FrusLiv 278 (2003).
2) (†) till i β β′ (slutet): äta sig upp (till ngt). Jag tänker snart äta upp mig till en tämmelig kännedom af Engelska nationen. MoB 7: 88 (1809). —
ÄTA UR10 4. (numera bl. tillf.) särsk.: avlägsna (ngt ur ngt) gm att äta upp det (jfr äta ut 1 a). Ymsygul .. såg att foglen hade ätit ur kornet af ett ax. Verelius Gothr. 15 (1664). jfr uräta. —
1) gm ätande föra ut l. undan (ngt l. ngn).
a) (numera bl. tillf.) med avs. på det som förs undan gm att ätas upp (jfr äta ur); särsk. mer l. mindre bildl. (äv. utan klar avgränsning från b). (Lat.) Quod intristi tibi exedendum est .. (sv.) Tu haffuer sielff kokat, siälff skal tu äta vth thet. Linc. Ee 5 b (1640). (Han) går .. jemt och smågrälar .. så att han kan äta ut all glädje. Bremer Sysk. 1: 362 (1848).
b) till i β γ′, med avs. på den l. det som förs l. föses undan gm uttömmande l. förödande (upp)ätande av förefintliga tillgångar; särsk. i bildl. anv.: tränga ut l. undan (jfr a) (äv.: baktala o. d. (se slutet)). Wij hafwe nu fålket på halssen, the lära äta uth bådhe edher och migh, om the icke blifwe brukade. RARP V. 2: 214 (1655). Den ena odygden äter ut den andra. Dalin Arg. 1: 144 (1733, 1754). (Gråsparven) motar bort eller äter ut sångfåglarna i traktens trädgårdar, parker och lundar. Ericson Fågelkås. 1: 76 (1906). särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i bildl. anv. motsv. j β α′: baktala l. misstänkliggöra o. d. (ngn); jfr äta på o. uppäta 2 a. Jag är wäl hemma i galanterier, och har haft mycke framgång, mången Officer och Sikter till harm. Det roar mig at kunna äta ut slikt folk hos fruntimmer. Wallenberg (SVS) 1: 272 (1771; uppl. 1998).
2) (numera bl. ngn gg) äta färdigt; äv. tr., med avs. på måltid o. d. Weste (1807). Nej, visst skolom vi äta ut vår kvällsvard! Högberg Vred. 2: 175 (1906).
3) (numera bl. tillf.) till i (α): gm ätande som innebär urgröpande åstadkomma (ngt i ngt). En trång, ojemn sprialtrappa, i hvars stenar fotsteg under århundradens lopp ätit ut en fördjupning liksom en fjellbäck i en sluttande häll. Heidenstam End. 192 (1889). —
-BÄR. (sorts) bär som är lämpligt l. gott att äta utan att tillredas l. tillagas; ofta motsatt: syltbär; jfr -frukt. VestmLT 18/8 1888, s. 4. Röda syltbär .. äro också goda ätbär, senmognande och hållbara. Abelin MTr. 64 (1902). —
-CHOKLAD. choklad (i fast form o.) avsedd att ätas som den är; ofta motsatt: choklad ss. dryck, drickchoklad (jfr choklad 2). UpsP 8/11 1870, s. 4. Chokladen förtäres torr (ätchoklad) eller kokad med vatten eller mjölk. 2NF 5: 231 (1906). —
-FRUKT. jfr -bär, -potatis, -päron, -äpple. Fädernesl. 4/12 1880, s. 4. Ätfrukten däremot, som skall säljas i staden, behandlas med omtänksam varsamhet. TurÅ 1954, s. 62. —
-FÄRDIG. (i förväg) färdig att äta. Ätfärdiga Bergamotter till salu. NorrkpgT 9/10 1852, s. 3. En av anledningarna till att den ”ätfärdiga” maten blir så dominerande är att vi på 1980-talet kommer att ha massor av fritid .. och då får inte matlagningen vara tillkrånglad. ÖgCorr. 16/1 1969, s. 24. I dag är färsk nyrökt fisk en delikatess och bekvämt ätfärdig mat. ICAKurir 1995, nr 19, s. 15. —
-GAFFEL. (numera bl. tillf.) gaffel (se d. o. 1 b); jfr -verktyg. Bland husgeråden märkas .. ätgafflar, som också kunna användas som knifvar, af ben. Grebst Bröll. 181 (1913). —
-GIRIG. (numera bl. ngn gg) (alltför) starkt begiven på mat l. glupsk l. hungrig; jfr girig 1. Då jag nog ätgirig upspärrade min glupska mun, och trädde halfwa simlan in. Westerberg Lefv. 12 (1734). —
-LUST. (numera bl. tillf.) matlust; särsk. till e, om djurs villighet att äta. Reta ätlusten. Retzius FlOec. 214 (1806). Man kan icke anse förlorad ätlust och afstadnad idisslande för någon egentelig sjukdom. Florman Hushållsdj. 218 (1834). —
-MOGEN. om frukt o. d.: mogen att (med fördel) ätas. De tidigaste sorterna får sitta kvar tills de är ätmogna. DN(A) 26/9 1944, s. 17. —
(e) -PERIOD. i fråga om lägre djurart: period (under året) under vilken denna intar föda. Som tallmätarlarvens ätperiod infaller så sent på året, att knopparna (på tallen) för nästa år hunnit utbildas. 2NF 28: 350 (1918). —
-PINNE. pinne (av trä l. ben l. plast) som (samman med annan sådan pinne) utgör ätverktyg; i sht i pl.; i sht i fråga om östasiatiska förh. l. östasiatisk mat; jfr pinne 1 a δ o. -sticka o. mat-pinne. GbgP 24/4 1862, s. 2. Ätpinnarna, som äro nya för hvarje ny gäst på ett (japanskt) hotell. Hirn Hearn Exot. 2: 39 (1903). Hon skär bitar (av kyckling) som är lagom stora för ätpinnar och skär sedan grönsakerna i olika former. ICAKurir. 1990, nr 10, s. 58. —
-POTATIS. potatis(sort) som är lämplig l. god för människor att äta, matpotatis; motsatt: foder- l. fabrikspotatis; jfr -frukt. NorrkpgT 3/11 1847, s. 3. Såsom ätpotatis voro Bisquit och Weissmelige bättre än de andra. MosskT 1889, s. 176. —
-PÄRON. jfr -frukt, -äpple. Goda Ätpäron till salu i Enkefru Törnqwists gård. NorrkpgT 6/10 1849, s. 3. —
-REDSKAP~02 l. ~20. ätverktyg. BoråsT 5/7 1878, s. 3. Husgeråd saknas i det närmaste, likaså kok- och ätredskap. Mörner Hagenbeck 183 (1924). Medan kniv och sked ha gamla anor är däremot gaffeln som ätredskap av ungt datum. Kulturen 1940, s. 34. —
-SJUKA. (ät- 1763 osv. äte- 1641–1734) (numera bl. tillf.) sjukligt tillstånd av omättlig hunger l. ständigt behov att äta; jfr -sjukdom o. hets-hunger 1, hunger-sjuka. IndSvec. A 3 a (1641). Denna till ätsjuka ledande känsla af omättlighet förekommer hos människan stundom under svåra hjärnsjukdomar eller vissa sinnessjukdomar. 2NF 1: 426 (1903). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. sjuklig ätstörning; jfr -sjuka, -störning. Till följd av att .. kunskaperna om svältsjukdomen anorexia nervosa ökar år från år börjar nu en ny och kanske t. o. m. vanligare ”ätsjukdom” att upptäckas. SvD 14/4 1982, s. 12. —
-STICKA. (numera bl. ngn gg) ätpinne. Ett par prydliga ätstickor äro bundna utanpå lådan (med mat). Zilliacus JapSt. 81 (1896). —
-STÄLLE. (numera bl. mera tillf.) ställe där man äter l. kan äta; matställe. Harens ätställe om afftonen. Serenius Zz 2 b (1734). För många kanalfarare är det faluröda härliga huset med sina vita snickerier ett självklart ätställe. ICAKurir. 1987, nr 21, s. 16. —
-STÖRNING. störning (se störning, sbst.2 2) i (ngns) mathållning (se d. o. 2) (med avseende på mängden föda); särsk. (o. i sht) konkretare, i sht om ätsjukdom. SDS 19/10 1988, s. 27. Över 20 000 unga beräknas lida av ätstörningar: anorexi–självsvält eller bulimi–hetsätning .. enligt en ny rapport. SvD 31/8 1993, s. 8. —
(j α) -SÅR. (numera bl. tillf.) sår l. skada till följd av ngts ätande l. tärande (på ngt). Alla oläkeliga röt-sår och rutna ben, ätsår eller kräfta, ja ock veneriska sår. VetAH 1758, s. 102. —
-VARA. (ät- 1791 osv. äte- 1778) (numera bl. tillf.) matvara; i sht i pl.; jfr äta, v. g. Bazar är .. en plats, full med Stånd, därest man i synnerhet säljer äte-varor, såsom Fisk, Säd, Ris. Björnståhl Resa 3: 114 (1778). —
-VERKTYG~02 l. ~20. redskap avsett l. använt att äta med; jfr -bestick, -gaffel, -pinne, -redskap. Var och en har sin kniv och gaffel med sig, en snygg och behändig inrättning, där de bägge ätverktygen sitta instuckna bredvid varann i en slags träslida. Cederschiöld Väntan 86 (1915). —
-ÄPPLE. (sorts) äpple som är lämpligt l. gott att äta som det är; ofta motsatt: matäpple; jfr -frukt, -päron. Lobo är ett förnämligt ätäpple. En fjerding goda ät-äpplen. Bremer Brev 4: 441 (1865).
B (†): ÄTE-SJUKA, -VARA, se A.
a) ss. senare led i ssgr betecknande art l. släkte l. familj av djur. jfr banan-, bladlus-, fjäder-, honungs-, humle-rot-, krabb-, orm-, peppar-, stor-ätare m. fl.
b) till j l. i bildl. anv., dels till l. motsv. j α, särsk. om växt (särsk. i ssgrna kött-, mull-ätare), dels till l. motsv. j α, γ, ss. mer l. mindre nedsättande beteckning på person (särsk. i ssgrna bläck-, lort-, not-, ord-, skit-ätare), dels till l. motsv. j β α′, i fråga om starkt kritisk hållning till person(kollektiv) (särsk. i ssgrna norsk-, själv-, socialist-, svensk-ätare). (Början av augusti) är nu förtijden een stoor Ätare. Riddermarck Alm. 1692, s. 18. Till kväfvesamlarne höra i första hand ärter och bönor samt till ”ätarne” våra rotfrukter och potatisen. Abelin MTr. 43 (1902).
ÄTBAR, adj. som kan ätas (utan våda l. ss. ngt (något så när) aptitligt); ätlig; särsk. motsatt: giftig; äv. substantiverat i n. sg. obest., särsk. mer l. mindre liktydigt med: mat. The som en fulkomligh Hälsa hafwa .. må wänia sin Kropp at fördragha allahanda Spijs som ätbar är. Palmchron SundhSp. 253 (1642). Bland det stora antal af ätbara frugter, hvaraf vi gjort oss nytta under våra resor i Söderhafvet, är Brödfrugten den förnämsta. Landell Bligh 14 (1795). Jag kan sjelf urskilja ätbara svampar ifrån giftiga. Almqvist TreFr. 3: 168 (1843). Laguna har många små restauranger med ätbar – om icke alltid god – mat till hyggliga priser. Moberg DinStund 53 (1963). Jag känner ingen som hyser en sådan kärlek till allt ätbart. Diakité DroppMidn. 135 (2016). jfr o-ätbar.
Avledn.: ätbarhet, r. l. f. särsk. (numera bl. tillf.) konkret, om ngt ätbart, mat; jfr ätlighet. WoJ (1891). Överflödet av läckra ätbarheter. Lindblad Long NordlStig. 2: 128 (1917). —
ÄTERSKA, f. (numera bl. tillf.) kvinna (l. flicka) som äter l. ätit (ngt); äv. till j β α′ (jfr slukerska I), särsk. i ssgn man-äterska. Wikforss 1: 507 (1804). jfr människo-, stor-äterska. —
ÄTLIG, förr äv. ÄTELIG, adj. (-elig 1622–1852. -lig 1738 osv. — n. sg. o. adv. -liget 1737. -ligt 1774 osv.) som (utan våda) kan ätas; äv. (numera bl. mera tillf.): som är (något så när) aptitlig; ätbar; särsk. dels om vara, mer l. mindre liktydigt med: mat-, dels motsatt: giftig o. d. (se särsk. slutet); äv. dels substantiverat i n. sg. obest., dels till j γ l. bildl. (särsk. i avledn. ätlighet). Förthenskull hafwer H. K. M. osz allernådigst föreslaget .. att een Tull och Accijs gifwas måtte af alle ätelige, slijtelige och förnötelige Wahrur, som föres till Tårgz och Marknat. Stiernman Riksd. 755 (1622). Fast än Haren är ett swagt, fruchtsamt och ringa Diur, så har han doch på sin Kropp godt och leckert Kiött, som wäl äteliget och ei förkasteliget är. Bliberg Acerra 226 (1737). Ehuru bröd .. tillredes af bark och agnar, blifver det dock genom utblandning af säd ätligare och mera födande. EconA 1807, febr. s. 35. Wissa år äro .. (gräshopporna) talrikare; och när de då förtärt allt äteligt i Asien, så komma de till södra Europa, i synnerhet Ungarn och Ukrän. Berlin Lsb. 135 (1852). Korven (kan) vara ätlig så länge genom att man istället för nitrat och nitrit tillsätter en rad substanser som sägs finnas naturligt i varje levande cell. Nilsson HemlKock. 113 (2007). jfr lätt-, o-ätlig. särsk. om svamp. AB 27/6 1836, s. 3. Giftiga rörsoppar, hvilka ej alltid ha skarp smak, skiljas från de ätliga genom den röda eller brunaktiga färgen å rörmynningarna under hatten. Walin Födoämn. 139 (1906). Alla svampar är ätliga – vissa dock bara en gång! Detta gamla mykologiska ordspråk gäller fortfarande. DN 8/8 1988, s. 52.
Avledn.: ätlighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara ätlig; äv. konkret(are), om ngt ätligt; jfr ätbarhet. Lindfors (1824). Svamparnas ätlighet eller giftighet. DN(A) 8/10 1922, Bil. s. 1. En hel del liknande ”intryck, synligheter, ätligheter” .. i bokstavlig mening kan man nu återfinna i Nyenkla dikter. ÖgCorr. 28/11 1966, s. 5.
Spalt Ä 423 band 39, 2023