| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖRNING stœ3rniŋ2, sbst.2, äv. (numera mindre br.) STÖRING stœ3riŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) motsv. STÖRA, v.2 2, om handlingen l. förhållandet att ngn l. ngt stör l. störs; äv. konkret(are), om ngn (se slutet) l. ngt som stör, särsk. om störande inslag l. uppträde o. d. Thorild (SVS) 1: 440 (1782). När den första fienden nalkades, började .. (björnen) brumma öfver denna otidiga störning. Gumælius Bonde 307 (1828). Rättsvårdande makten har att uppehålla det allmänna rättstillståndet och medelst lagarnes tillämpning återställa detsamma, när störing deri skett genom förnärmande af rättigheter eller uraktlåten fullgörelse af skyldigheter. Palmén JurHb. 24 (1859). Föreningens verksamhet (fortgår vanligen) lugnt och utan störingar. Vasenius Samkänsl. 27 (1901). Den störing, som inträtt i hennes (dvs. Charlotte Brontës) förhållande till Miss Martineau. Hirn Dimnet Brontë 213 (1927). Efterkrigstidens ekonomiska utveckling är i så hög grad behärskad av våldsamma störningar på penningväsendets område, att (osv.). Cassel TeorSocEkon. 498 (1934). Under den första tiden var svarthättan, en hane, mycket skygg och flög vid minsta störning bort från en grupp vinterståndare av sparris .. vars bär .. utgjorde huvuddelen av födan. FoFl. 1965, s. 221. — särsk. (i formen störing) (tillf., i Finl.) om person som uppträder störande, särsk. om berusad person. Hufvudstadsbl. 17⁄12 1982, s. 15.
2) motsv. STÖRA, v.2 3, 3 slutet: rubbning (se d. o. 2 c) i hälsotillstånd l. i organs funktion l. av fysiologisk process l. dyl.; särsk. om sjuklig förändring i ngns mentala status l. utveckling o. d. Hygiea 1842, s. 454. (Såsom arbetsföra anses ej de) som i följd af kroppslyte eller sjukliga störingar sakna förmåga att arbeta. FFS 1901, nr 26, s. 13. (Acetättiksyras) förekomst i urin beror tydligen på en störning av organismens normala förmåga att oxidera fetter. Smith OrgKemi 147 (1938). Kriminella handlingar kan .. förorsakas av en grav psykisk störning. DN(A) 13⁄8 1964, s. 4. — jfr DIGESTIONS-, SINNES-, SJÄLS-STÖRING. — särsk. om icke planerat avbrott i språkflödet under samtal o. d.; äv om språkfel som åstadkommer sådant avbrott. Åhörarna i salongen, som icke deltaga i samtalen på scenen utan blott lyssna, skulle säkerligen irriteras av scensamtal lika rika på språkliga störningar som vanliga samtal. SvStil 30 (1935). Tankespråket väl återgivet med aposiopeser och andra störningar. Björkman Eufemism. 7 (1937).
3) (i fackspr.) motsv. STÖRA, v.2 4: rubbning l. avvikelse i (regelbunden) rörelse l. normalt tillstånd hos ngt, perturbation (se d. o. 2); särsk. (astron.) om perturbation (se d. o. 2 a); äv. bildl. Det var som hade några störingar inträffat i hans (dvs. Thorilds) majestätiska kometbana. Ljunggren SVH 1: 542 (1873). Elektriska störingar fortplantas genom rymden med samma hastighet som ljuset. 2NF 7: 204 (1907). Det (är) isynnerhet .. de utanför tropikerna liggande delarna av atmosfären, i vilka de av cyklonerna och anticyklonerna representerade störningarna komma till utbildning. Carell o. Edelstam 83 (1916). Planeternas inverkan på varandra kan .. medföra endast tämligen små modifikationer i denna (dvs. en planets) rörelse, s. k. störingar. Bergstrand Astr. 254 (1925). Stabilitet innebär en strävan hos flygplanet att vid störning av jämviktsläget återgå till detsamma. Söderberg PrFlygl. 1: 27 (1935). — särsk.
a) om (kraftig) förändring l. rubbning i magnetiskt kraftfält, perturbation. TT 1897, s. 84. NFMånKr. 1938, s. 294.
b) motsv. STÖRA, v.2 4 a, om funktionsrubbning l. driftsavbrott hos teknisk apparatur l. anläggning o. d.; särsk. (el.-tekn.) om (artificiellt l. på naturlig väg framkallad) rubbning i radio-, TV- l. telekommunikation(ssystem); äv. konkretare, om gm sådan rubbning förorsakat (miss)ljud l. flimmer l. dyl. Sekundvisaren är ofta orsak till störningar i urets gång. Ericsson Ur. 219 (1897). Störningar vid rundradiomottagning, härrörande från elektriska spårvagnar. RadioAm. 1925, s. 21. Radiolyssn. 1927, nr 22, s. 29 (konkretare). Inbördes störningar mellan olika televisionssändare. NFMånKr. 1939, s. 278. Med störningar inom radiotekniken kan man innefatta praktiskt taget alla fenomen, som inverkar störande på radiomottagning. Radiolex. (1952). Atmosfäriska störningar. SvHandordb. (1966). — jfr GNIST-, INTERFERENS-, RADIO-STÖRNING m. fl.
c) geol. motsv. STÖRA, v.2 4 b: rubbning (se d. o. 1 a) av (bergarts- o. jordarts)lager o. d. Följder af .. (jordkärnans) sammandragningsprocess .. äro de störingar i jordskorpans byggnad, som man kallar dislokationer. Hagman FysGeogr. 19 (1903). SvGeogrÅb. 1957, s. 127. — jfr LAGER-STÖR(N)ING.
-FRI. fri (se d. o. 27) från l. utan störning(ar); särsk. ss. adv.: utan störningar, utan besvär l. svårigheter, friktionsfritt; särsk.
1) till 1. I Obbola .. försiggår arbetet störningsfritt. UNT 21⁄5 1932, s. 1. Det var inte alltid så lätt att förmå en så heterogen samling att samarbeta störningsfritt under ofta pressande förhållanden och vetenskaplig isolering. Palm FarvälTropik. 35 (1944).
2) till 3, särsk. 3 b. Telegrafstyrelsen kan ej garantera Upsalastationen en störningsfri våglängd över 250 meter för framtiden. Upsala(A) 22⁄2 1926, s. 1. Neutrinotekniken skulle kunna ge störningsfri kommunikation med de kärnvapenladdade ubåtarna, som annars är ytterligt svåra att få kontakt med. NTeknik 1981, nr 33, s. 11.
(1) -JOUR. om en l. flera personer med beredskapstjänst som går ut på att ingripa mot akut störande (i sht i hyreshus). DN 19⁄4 1985, s. 37. —
-KÄNSLIG. till 1—3: känslig för störning. I flera fall är avsikten med förbudet att skydda den vid boet störningskänsliga fiskgjusen. TurÅ 1985, s. 112. SDS 12⁄3 1989, 3: 7 (om nervsystem). GbgP 21⁄1 1990, s. 22 (om elektronik).
-OMRÅDE~020. område kännetecknat av l. fyllt av störningar; särsk.
-SKYDD. skydd (se d. o. 2 b) mot störning; särsk. till 3 b, om skydd mot radiostörning; jfr stör-skydd. Radion kräver störningsskydd å alla motorer. DN(A) 25⁄2 1930, s. 1. jfr radiostörnings-skydd. —
Spalt S 14233 band 32, 1997