Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄVENTYRA ä3venty2ra (äfventy´ra Weste (1807)), v. -ade (LPetri Kr. 48 (1559) osv.) ((†) pr. sg. -er KOF II. 2: 39 (c. 1655), VDAkt. 1677, nr 36). vbalsbst. -AN (†, Swedberg Schibb. f 4 a (1716)), -ANDE, -ERI (numera bl. tillf., SvD(A) 6/7 1924, Söndagsbil. s. 4), -ING (†, Blix SvFinance 187 (1797)).
1) motsv. ÄVENTYR 2: riskera (ngt); förr äv. intr.: utsätta sig för risk l. fara l. refl.: löpa fara (se c). — särsk.
a) (gm handling l. beslut o. d.) riskera (se d. o. 1) förlust l. omintetgörande av (ngt värdefullt), sätta (ngt) på spel (särsk. med avs. på liv); sätta (ngt) i fara; äv. dels med avs. på person, dels utan obj. (jfr c). OxBr. 12: 350 (1612). Ty jagh icke troor, att fienden .. hafver Laudoon länger velett holle, och sitt folck däruthij eventyre. OxBr. 8: 15 (1627). De, som neka Gustaf Wasa mod, derföre, att han ej äfwentyrade sitt lif uti små strider och skärmytslingar. Fryxell Ber. 3: 58 (1828). Redbar och redlig i sitt yrke .. förvärfvade han gerna, äfventyrade sällan och förlorade aldrig. Valerius 2: 252 (1839). Där återväxten ej uppenbarligen äfventyras, kan afverkning af skog bedrifvas utan någon som helst inskränkning. SkogsvT 1904, s. 234. Att avbryta graviditeten så sent skulle ha äventyrat mammans liv. Malmsten DagKastanj. 265 (1994). Varje gång förändringar diskuteras talas det genast om hotet mot enskilda medborgare, integritetskränkande, rättssäkerheten äventyras. Flygt Verkan 196 (2004). — (†) särsk. i förb. med adverbial angivande riktning; jfr VÅGA, v.3 2 c slutet. Vore det .. någon fara vid Callmare eller skiepsflåtta i vägen, så att man icke kunde äfventyra konungens egen persohn dit, så måtte Hans Kongl. Maij:tt begifva sig näst inn till Småland gränsen under Blekings landet. HT 1916, s. 190 (1597). Imedlertid skulle Härtigen ärkännas för Zar och Storförste öfver hela Ryssland .. och ej förr än detta skett äfventyra sin person in i Ryssland, utan qvarblifva i Finland. Hallenberg Hist. 3: 32 (1793).
b) (numera bl. tillf.) (gm handling l. beslut o. d.) riskera (se d. o. 2) (ngt oönskat, särsk. rättslig påföljd). KOF II. 1: 322 (1659). Ty förr än våren kommer och jag utan att äfventyra förkylning kan lemna min kamare. AnderssonBrevväxl. 1: 7 (1846). Dock hellre stå stilla än äfventyra att få gå tillbaka. De Geer Minn. 1: 178 (1892). Klgdn (dvs. klaganden) ägde icke utan Konungens tillstånd återvända till riket, och äventyrade klgdn, därest han överträdde detta förbud, fängelse högst 6 mån. 1NJA 1947, Not B s. 197.
c) (†) refl.: utsätta sig för risk l. fara; äv. intr.: löpa fara; jfr RISKERA 3. (Bristen på läkare har gjort) at .. vij under siukdom antingen uthan medico plat måst eventyra eller och oss fremmandom .. medh fhara förtro. OxBr. 12: 111 (1646). Om .. tyskarna icke allmänt reste sig .. så skulle .. arméen retirera till Jutland och vidare .. till Seland, utan at vidare äfventyra sig. Trolle–Wachtmeister Ant. 1: 310 (1812). Emedan vexterne å alla desse (jord)arter äfventyra både i torrka och väta. LAA 1813, s. 263.
d) (†) våga (sig på) (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av på; jfr RISKERA 4. Bergv. 2: 211 (1741: på). Min öfvertygelse, att E. K. M. .. är för klarsynt att ej fullkomligen urskilja de fall, i hvilka belägenheten fordrar en försigtig défense, från dem der vågsamma försök kunna äfventyras. Rosenstein 3: 304 (1788). Hans maka, den ålderstigna Ester, var för sjuklig för att äfventyra en resa öfver hafvet. Rydberg Ath. 209 (1859). Nordström Amer. 227 (1923).
2) (numera bl. tillf.) motsv. ÄVENTYR 4: ägna sig åt l. ge sig ut på äventyr. Cederborgh UvT 3: 14 (1810). Den gamle Nordboen äfventyrade i Öster- och Vesterled. Dybeck Runa 1842–43, 1: 1.
3) (†) motsv. ÄVENTYR 5: dikta l. fabulera ihop (ngt); äv. utan obj. (Johannes Gothus gestaltning av) Konungh Artus tyckes vara kommen af then Engelska Konungh Artus, om hvilken så myckit fabulerat och efventyrat är. LPetri Kr. 48 (1559). Du måste til slut önska den gamla goda tiden tilbaka, då den hölts före wara lärd, som måtteligen kunde Latin, studerade på Präst, som kunde sedan i en Prediksstols pulpet, wäl äfwentyra öfwer pudrat hår, och dömde til helfwitit alla tobaks-rökare. Posten 1769, s. 610. Leopold 4: 293 (c. 1820).
Spalt Ä 469 band 39, 2023