| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅK å4k, n.; best. -et; pl. =; pl. best. -en (Bergman Mark. 95 (1919) osv.), äv. (numera bl. vard.) -ena (Siwertz Låg. 90 (1932) osv.).
1) enskild omgång av åkande (se ÅKA, v. 1); särsk. i fråga om åkande av viss bana ss. del av tävling i utförsåkning l. (numera bl. ngn gg) backhoppning; jfr ÅKA, sbst. 1. Sportjournalister och backhoppare, vilka tala om åk i samband med backhoppning. SvD(A) 16/12 1930, s. 24. Ingemar (Stenmark) ledde med 0,83 sekunder efter första åket i Europacupens specialslalom. SvD 9/12 1974, s. 28. — jfr TOR-ÅK.
2) (förr) om vagn l. skrinda o. d. (ibland med inbegrepp av dragdjur); jfr ÅKA, sbst. 2. DrSimon 5 (1627). Säckar .. langades in i smedjan, varefter åkena hastigt försvunno. Siwertz Låg. 90 (1932). Åket stod frånspänt på backen utom stalldörrn. Rosendahl Lojäg. 29 (1956). — jfr HÄST-ÅK.
3) om motorfordon; särsk. (o. i sht) om större l. överdådig (amerikansk) bil. Det stod som en sky av en bil, som fräste ned mot båten. Åket hade inte stoppat när en manlig individ skuttade ur. Essén HExc. 286 (1916). General Motors deltog (på bilsalongen) med Vauxhall och Opel, medan Chrysler visade Simca och dessutom några av sina stora åk från Detroit. DN(A) 5/4 1959, s. 22. Där kommer bussen! .. Alla försöker komma före varandra in i åket. Holmsen KanarSolv. 42 (1964). — jfr VRÅL-ÅK.
Ssgr, se åka, v. ssgr.
Spalt Å 44 band 38, 2021