| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅKLAGARE å3~kla2gare, m.//ig.; best. -en; pl. =; pl. best. -arna (2RARP 15: 605 (1747) osv.) ((†) -arana Apg. 25: 16 (NT 1526); -arenar (-ner) Bullernæsius Lögn. 297 (1619), VDAkt. 1670, nr 57; -erene UpplDomb. 3: 114 (1541)).
1) (†) person som anklagar ngn för ngt; i sht i fråga om domstolsförhandling o. d., liktydigt med: kärande. Iach will höra tigh när thina åclaghare komma och til stedz. Apg. 23: 35 (NT 1526). En åklaghare, som någhot på enom klaghar, skal thet samma bewijsa. Forsius Fosz 392 (1621). När en wiss åklagare kommer, och nogon saak emot sin wederpart, muntligen eller skrifteligen angifuer, så skall Consistorii Præses låta stämma wederparten, och tilsäia åklagaren, at han medh sina fulkomliga witnen och skääl är tilstädes, på then dagen hans wederpart blifwer stämd. KOF II. 1: 376 (1659). Domaren (prövar) rättvist at frikänna alla föreståndare för ansvar uppå den grund, at deras vederparter och åklagare ej gittat visa skäl til sin talan inom den dertil utsatta tid. Wallquist EcclSaml. 5–8: 265 (1794). Dalin (1855).
2) myndighetsperson med uppgift att (utreda brott som faller under allmänt åtal o.) väcka o. i domstol driva åtal mot den som misstänks för brott; särsk. i uttr. allmän åklagare, om åklagare inom det allmänna rättsväsendet. Profossen var Åklagare i Krigs-Rätten, och svarade således mot Regements-Väbelen nu för tiden. Kellgren (SVS) V. 2: 452 (1790). Parterne (i brottmål), hvilka här äro tre, klaganden eller målsäganden, som förer enskild talan, åklagaren, som på statens vägnar åtalar brottet, och svaranden, som angifves för detsamma. Palmén JurHb. 55 (1859). Allmänna åklagare är .. riksåklagaren, statsåklagare och distriktsåklagare. NorstedtJurHb. 812 (1987). Eftersom förhandlingen hölls bakom stängda dörrar kan .. (advokaten) inte avslöja vad åklagaren hade att anföra mot den misstänkte gärningsmannen. Wahlberg FrusLiv 327 (2003). — jfr RIKS-, SJÖ-, STATS-ÅKLAGARE m. fl.
-DISTRIKT. jfr distrikt 1. SFS 1920, s. 2671. Engagemanget för utredning av kvinnobrott varierar mellan åklagardistrikten i landet. ÖstersundP 9/9 1999, s. 3. —
-KALL. (numera bl. tillf.) uppdrag l. uppgift l. funktion ss. åklagare; jfr kall, sbst.2 4 b. AB 22/7 1831, s. 3. Blott en enda (stadsfiskal) .. uppbär här i Stockholm på sina skuldror numera detta allmänna åklagarekall, som fordrar så mycken iakttagelseförmåga, skarpsinne, lagkunskap och omdöme. GHT 4/8 1862, s. 3. —
-KAMMARE. om operativ enhet inom åklagarväsendet; jfr kammare, sbst.2 10. AB 25/2 1864, s. 3. Stockholms polisväsen har nio åklagarekammare, som var för sig handlägger till dem inkomna brottmål. Poppius o. Jansson Journ. 29 (1959). —
-MAKT. om åklagarmyndighet (jfr makt 12 a); förr äv.: befogenhet att väcka åtal (jfr makt 11). SC 1: 500 (1820). Den offentliga åklagaremaktens tystnad, då rikets ständer .. blifvit i allmänna blad på det grymmaste smädade. MinnSvNH XII. 1: 14 (1828). Vid tillämpning af statsrådets och högsta domstolens ansvarighet hade stora nämden åklagaremagt. Svedelius Repr. 267 (1889). Mediernas dominerande huvudkälla när det gäller misstankar om brott är polis- och åklagarmakten, det vill säga den ena parten i en eventuellt kommande domstolsförhandling. DN 14/2 2001, s. 4. —
-MYNDIGHET~102, äv. ~200. myndighet (se d. o. 5) med uppgift att handlägga åtal; särsk. i sg. best., om statlig myndighet med övergripande ansvar för åklagarväsendet; äv. (numera bl. tillf.): myndighet (se d. o. 2) l. befogenhet att väcka åtal; jfr -makt. AB 3/12 1849, s. 3. År 1834 överlämnades .. polisärenden och åklagaremyndigheten till innehavaren av den då inrättade stadsfiskalstjänsten. ActaOel. 2: 18 (1924). Åklagarmyndigheten i Malmö består av förste stadsfiskalen och fyra stadsfiskaler. SFS 1954, s. 1219. Ett förslag .. där det föreslås att Polisen, Säkerhetspolisen, Tullverket, Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten ska ges en direktåtkomst till Skatteverkets databas. NerAlleh. 3/2 2020, s. 2. —
-SIDA. om den part i rättsmål som representeras av åklagaren; jfr sida, sbst. 20. SD 7/8 1835, s. 1. Såväl åklagarsidan som försvaret har varit tämligen överens om händelseförloppet. SkånD 1/6 2019, s. 4. —
-TALAN. talan (se d. o. 5) som framställs av åklagare; särsk. i uttr. föra åklagartalan. AB 27/9 1834, s. 2. Skulle .. (stadsfiskals) inställelse vid rättegångstillfälle .. vålla onödig kostnad eller omgång, må annan distriktsåklagare av landsfogden förordnas att föra åklagartalan i målet. SFS 1946, s. 23. —
-VITTNE. vittne kallat av åklagarsidan. BohuslT 18/6 1869, s. 3. Medanklagade Merkuloff har uppträdt som åklagarevittne mot några anklagade. PT 25/2 1882, s. 2. —
-VÄSEN(DE). sammanfattande, om allt som hör till l. har samband med de myndigheter l. institutioner (inom ett land) som handlägger åtal; särsk.: åklagarmyndighet; jfr väsen 7. Fädernesl. 2/6 1869, s. 3. I likhet med vad för ett år sedan skedde med de nya landsfogdarna (överåklagarna) hava nu jämväl åklagarna i Stockholm inordnats i ett under justitiekanslerns ledning stående åklagarväsende. SvJuristT 1937, s. 556. Kravet på reformering av åklagarväsendet till större trygghet för samhället och den enskilde. Spångberg BanbrHövd. 132 (1939).
Spalt Å 80 band 38, 2021