Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅLANDS- å3lands~, förr äv. ÅLAND-, ssgsförled.
Ordformer
(aland- 1735 (: Alandsten). ålands- (åh-, -z-) 1551 (: Ålandz kalck) osv. ålans- (åh-, -ss-) 1655 (: Ålanss Ost)–1689 (: Ålans Timmer). ållandz- 1682 (: Ållandz Timber))
Etymologi
[ssgsform till det geografiska namnet ÅLAND]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som förekommer på l. härstammar från l. har samband med Åland.
Ssgr: A (†): ÅLAND-STEN, se B.
B: ÅLANDS-KALK. (numera bl. tillf.) kalk bruten på Åland. En skute med Ålandz kalck. G1R 22: 251 (1551). —
-PANNKAKA~020. om ett slags ugnspannkaka som är kryddad med kardemumma o. har risgryns- l. mannagrynsgröt som huvudbeståndsdel. DN(A) 29/7 1923, Bil. s. 7. Kaféerna serverar kardemummadoftande Ålandspannkaka med grädde och varm sylt. AB 19/12 2006, Resa s. 20. —
-STEN. (åland- 1735. ålands- 1675 osv.) särsk. (numera bl. tillf.) om en på Åland förekommande art av rapakivigranit; jfr skär-sten, sbst.1 BoupptSthm 1675, s. 593 b. Saxum Alandicum. Alandsten. Linné SystNat. 3 (1735).

 

Spalt Å 94 band 38, 2021

Webbansvarig