| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅLDERDOM ol3der~dωm2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) förhållandet l. tillståndet att ha uppnått hög ålder; särsk. (o. i sht) i fråga om person (o. med tanken riktad på de egenskaper l. tillstånd som sammanhänger med sådan ålder (ss. svaghet l. skröplighet o. d.)); förr äv. allmännare, motsv. ÅLDER, sbst.1 1 c, liktydigt med: (rätt l. lämplig l. mogen) ålder; jfr 2. Ath för eder siwkdoom ok allerdoom skul kunnen j ok ey eller förmaa wara för höfwedzman j Norghe. G1R 1: 55 (1523). Att om någen af thenne .. Slecht kunde Konglige Regering tillfalle effter Arfföreningen, som icke till den Ålderdom och ähre kommen wåre, att han sielf .. kan Rijket och thes Regementedt förstå, då skall (osv.). Stiernman Riksd. 382 (1590). Ålderdomen hafwer skrynckior (rynckior) och gråa håår medh sigh. Schroderus Comenius 233 (1639). At .. Båtzmän, sedan the en gång blifwit til krigstiensten dugelige befundne och thertil antagne, ej måge casseras eller förafskickas .. innan the befunnits för ålderdom, siuklighet och andre skiälige orsaker böra lösgifwas. Gynther Förf. 1: 73 (1727; rättat efter orig.). Då under dessa år, 382 af Mankönet bårtdödt utaf ålderdom, hafva icke mindre än 908 af Qvinno-könet måst tröttas vid at längre lefva. VetAH 1775, s. 233. Om stadens ålderdom, wittna .. Virgilii verser, som nämna om Aeneä fostermoders död i Cajeta. NyttGam. 20/8 1806, s. 4. När nu en tidig, kanske alltför tidig ålderdom inträdde, och den gamle mannen .. var trött och mätt och längtade till ro, stego några dunkla aningar om en viss ostraffad brottslighet fram. Strindberg NRik. 71 (1882). Den bistra sanningen är att de flesta av oss kommer att tyna bort av ålderdom och de sjukdomar som brukar följa med detta. PiteåT 3/12 2010, s. 12. — särsk.
a) (†) motsv. ÅLDER, sbst.1 1 c β, särsk. i förb. med ordningstal i sådana uttr. som uppå ngns sådana l. sådana ålderdoms år l. på ngns ålderdoms sådana l. sådana år; jfr ÅLDER, sbst.1 1 c δ. Wår Herre Jesus Christus hafwer vppå sitt trettijende ålderdoms Åhr döpt och inträdt vthi sitt Predikoämbete. Schroderus Os. 1: 252 (1635). Anno christi 1607 på sitt ålderdoms 16-åhr förreste han på Academien Rostock. Bolinus Dagb. 93 (c. 1650). Kurck Lefn. 105 (1705).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; äv. mer l. mindre personifierat (särsk. i koll. anv. (förr äv. om vuxna (ej åldriga) personer)). Winteren, som är then gråhärete ålderdomen. SynodA 2: 50 (1586). Ålderdomen woro alla tilstädes (vid visitationen) och loso (dvs. läste) störste deelen illa. Murenius AV 197 (1649). Ålderdomen med lutad hjessa sitter på grafhällen och väntar. Wallin 2Pred. 3: 172 (1829). Somliga qvida öfver den skymfliga behandling, som ålderdomen får lida af sina närmaste. Dalsjö Platon 2: 30 (1872). Ålderdomens skröplighet. Sundén (1892).
2) om period av ålderdom (i bet. 1) i en människas liv; särsk. med tanken riktad mot de känslor l. tillstånd l. det åskådningssätt som utmärker sådan period; särsk. i uttr. ngns ålderdoms tröst (se TRÖST, sbst. 2 b); stundom med kvardröjande bet. av 1. SalWijsh. 3: 17 (öv. 1536). Ålderdomen .. är then aftaghande åldren, uthi huilken krafterne och friskheten begynna förminskas. Forsius Phys. 304 (1611). Til Ålderdom Menskian hastigt skrijder / Besynnerligh thesse sidste tijder. Arvidi 186 (1651). Gyllenborg .. eldades af en hjeltes bragder till episk sång .. och förnöjde sin ålderdom med fablers och en lärodikts författande. Broocman SvSpr. 101 (1810). Varje ålder har sin skönhet, men icke minst en vis och blid ålderdom. MinnSvLärov. 3: 102 (1929). Han bevarade .. ända upp i sin sena ålderdom en utomordentlig arbetsförmåga och sågs aldrig sysslolös. 3SAH LXII. 2: 377 (1951). — särsk. i sådana uttr. som på, äv. i, ngns ålderdom l. på, äv. i, ålderdomen. Och sy, Elizabeth thin frenka haffuer och afladh en son j hennes ålderdoom. Luk. 1: 36 (NT 1526). Såsom man wähn ett barn, så låter thet ther icke af i ålderdomen. Swedberg Gr. Förrspr. 20 (1722). Han var en vänlig, på sin ålderdom vördnadsbjudande person. Fåhræus LäkH 2: 238 (1946). Då övergick han (i samtalet) till sitt naturintresse .. och vilka fina promenader de skulle få på ålderdomen. Guillou TjuvMarkn. 137 (2004).
3) [jfr motsv. anv. av t. altertum] (†) om sedan länge svunnen tid (se TID, sbst. 4); särsk. dels om nordisk forntid, dels i sg. best., om den grekisk-romerska antiken (särsk. i uttr. den klassiska ålderdomen); äv. i mer l. mindre konkret anv., dels koll., om människor från sådan tid (särsk. i sådana uttr. som den vördiga ålderdomen, särsk. om ärevördiga l. auktoritativa teologer inom den tidigkristna kyrkan), dels (ngn gg) i individuell anv., om bevarad företeelse l. bevarat alster från sådan tid. Then wyrdighe ålderdomens Witnesbyrdh, aff hwilka man allenast någhra fhå wil indragha. Paulinus Gothus Arch. 113 (1630). Kan och hända .. at ålderdomen under Blackes namn har förstådt Baldur eller Solen. Wettersten Forssa 24 (c. 1750). Hans förnämsta ungdoms nöje var, at läsa de gamlas skrifter .. och at betrakta detta namnkunniga (grekiska) folkets ålderdomar. Mennander ÅmVetA 1765, s. 13. Adels-Ståndets ursprung förlorar sig i ålderdomens mindre kända tider. Schönberg Bref 1: 198 (1778). De få Latinska Auctorer, som wi ifrån ålderdomen hafwe qwar. Hof PhilosGr. 43 (1782). (Vetenskapsakademiens ledamöter) uteslöto .. all sagolik ålderdoms efterforskning. Odhelius ÅmVetA 1815, s. 3. Ett ytligt och missförstådt studium af den klassiska ålderdomens byggnadsverk (har) fört till ett högst villkorligt förfarande vid kyrkobyggnader. Brunius SkK 9 (1850). Marken strör sin blom / kring stentung ålderdom. Österling TonHav. 49 (1933).
B: ÅLDERDOMS-AVTYNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) avtyning orsakad av ålderdom; jfr ålders-atrofi. NVexjöBl. 26/2 1875, s. 4. (Det måste) i viss mån vara en slump om hans död i statistiken rubriceras som ålderdomsavtyning eller sjukdom i cirkulationsorganen eller lunginflammation. Dahlberg SjSamh. 2: 142 (1937). —
-BRAND. (numera bl. ngn gg) om vävnadsdöd orsakad av vid hög ålder tilltäppta artärer; jfr brand, sbst.1 I 4 b. (Ett sår på en tå) ville ej läkas och hade till följd att s. k. ålderdomsbrand infann sig. AB 5/12 1877, s. 2. —
-BRÄCKLIG. (numera bl. tillf.) jfr bräcklig 2 (a). En ålderdomsbräcklig skolas traditionella maximer. PT 12/8 1853, s. 2. En envis hosta, svårighet att gå och ett oredigt uttal angåfvo, att den ålderdomsbräcklige Karl XIII:s krafter ej voro att bygga på. IllSvH 6: 68 (1881). —
-BRÄCKLIGHET~102, äv. ~200. [jfr -bräcklig] (numera bl. tillf.) jfr bräcklighet 2 a o. -svaghet. BoupptSthm 1681, s. 490 b. Änkan Ingar Nils dotter, som överlever sin son Anders och dör av ”ålderdomsbräcklighet” .. vid 87 års ålder. Kulturen 1959, s. 121. —
(2) -BRÖD. (†) om livets nödtorft på ålderdomen; jfr bröd 4. I så fatta omständigheter är det myckit annat som kan kallas roligt werkeligen, änn att .. se sig twungen att söka sitt ålderdoms bröd i Småland. Annerstedt UUH Bih. 4: 175 (i handl. fr. 1763). Tenow Solidar 3: 173 (1907). —
(2) -DAGAR, pl. jfr dag I 5 a β o. gamle-dagar, ålders-dag. HSH 7: 49 (1590). Den gamla modren njöt lugna ålderdomsdagar i hans tarfliga hydda. Wallin Rel. 4: 544 (1838). —
(1, 2) -DIKT. (numera bl. ngn gg) dikt författad på ålderdomen (jfr -skrift); äv. om dikt l. diktning som förmedlar l. återger en stämning l. känsla präglad av ålderdomens kännetecken. Så äro t. ex. Oehlenschlägers ungdomsarbeten denne skalds mästerwerk, men densammes ålderdomsdikter äro sådana, att det knappt ges en poet på de danska öarne, som ej skulle dikta likgodt. SvLittFT 1837, sp. 388. Nya dikters värld är en värld i vila .. Det är därför vi kallar detta för Heidenstams ålderdomsdikter. 3SAH 51: 74 (1940). —
-DÖD. (numera bl. tillf.) jfr död, sbst. 1. Efter några dagars sängliggande dog han lugnt och stilla .. en sådan ålderdomsdöd, som han sjelf .. så mycket önskat sig. Retzius BlSkr. 164 (1852). —
-FEL. (numera bl. tillf.) med ålderdom sammanhängande l. av ålderdom orsakat fel (se d. o. I 2 (a)); jfr -svaghet. Thz ålderdooms felet, at han illa hörde. UUKonsP 2: 20 (1637). Diskussionerna rör nu först (kärnkraftsreaktorn) Oskarshamn I där det finns en del ålderdomsfel att rätta till. DN 22/12 1977, s. 24. —
-FORSKARE.
2) (†) till 3: forskare som studerar lämningar o. d. från forna tider, fornforskare, arkeolog. SP 5/4 1791, s. 3. Att templet har rotunda-form är .. en omständighet, som förmått en mängd ålderdomsforskare att .. egna det åt Vesta. Atterbom Minn. 441 (1818). ÅboUnderr. 13/8 1927, s. 1. —
(3) -FYND. (†) (lös) fornlämning, arkeologiskt fynd (se d. o. 1 b); jfr -lämning. Schück VittA 5: 636 (i handl. fr. 1778). På senare tider hafva många bibliska ålderdomsfynd gjorts. AB 23/9 1910, s. 11. —
(2) -FÖRSÄKRING. (ålderdom- 1884–1913. ålderdoms- 1859 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) försäkring (se d. o. 2) varigm försäkrad äger rätt till understöd på ålderdomen, ålderspension (jfr -pension); särsk. (o. urspr.) om sådan försäkring för lönearbetare. GHT 29/10 1859, Bih. s. 8. Sedan Riksdagen .. anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga .. för beredande af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga personer. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 40, s. 15. Det skulle dröja ända till 1913, innan kamrarna antog lagen om ålderdomsförsäkring. 3SAH LVIII. 2: 254 (1947). —
(2) -FÖRSÖRJNING. (numera bl. tillf.) försörjning (se d. o. 2 b) på ålderdomen. Afslutas utstyrsels- och lifränteförsäkringar, afseende att genom måttliga inbetalningar under en följd af år samla kapitaler för en hemgift, en utstyrsel eller en ålderdomsförsörjning. NorrkpgT 3/7 1866, s. 3. Icke heller (är) den tanken absolut ny i vårt land, att arbetsgifvare skola bidraga till sina arbetares ålderdomsförsörjning. Hedin Tal 1: 345 (1884). —
(2) -HEM. (ålderdom- 1891 osv. ålderdoms- 1860 osv.) hem (se d. o. I 2 e β α’) för åldrig person; särsk. (utom i Finl. numera bl. i icke officiellt spr.) om av kommun l. privat företag (i sht förr äv. samfund l. förening o. d.) driven inrättning för äldre personer med behov av vård l. tillsyn, äldreboende; jfr kommunal-hem, vård-hem, åldrings-hem. För enkan fanns .. ingen annan tillflykt, än arbetarens vanliga ålderdomshem – fattighuset. GbgP 10/9 1860, s. 2. Kommunerna driver ålderdomshem för åldringar som inte kan klara sig själva, men som inte behöver egentlig sjukvård. Gustafsson KommunLandst. 24 (1980). —
-KRÄMPA. ålderskrämpa; äv. bildl.; i sht i pl. Polhem Brev 189 (1733). Jag fylde i går mitt 74:de år helt förundrad, at vara så gammal och utan at hafva ännu förnummit någon ålderdomskrämpa. AnderssonBrevväxl. 1: 285 (1856). Goethes romaner ha icke sluppit undan .. genrens ålderdomskrämpor. Johanson SpeglL 53 (1909, 1926). När vi till slut drabbas av ålderdomskrämpor så har vi hållit oss friska en längre del av livet än tidigare generationer. DN 26/5 1987, s. 44. —
-LÄGENHET. (†) av ålderdom beroende (hälso)tillstånd l. belägenhet; jfr lägenhet 3. RA I. 4: 601 (1598). Beskedh, at Dawidh skulle vnna Erich Häkere boo i badstugun och altijdh hiälpa honom huadh han kan i hans ålderdomslegenheet behöfwa. BtÅboH I. 6: 144 (1634). —
(3) -LÄMNING. (†) om lämning från äldre tid; särsk.: fornlämning; jfr -fynd, -minne, -minnesmärke, -märke 2, -tecken 2. Wore till önskandes, at någon .. wille i en Grammatique och ordabok bibehålla minnet af en så betydande ålderdoms lemning, som detta Dal-språket är. Hülphers Dal. 189 (1762). Fjerde gruppen af ålderdomslemningar finner man på byn Björkes mark. Wid gården räknar man omkring 50 oansenliga grafkullar. Holmberg Bohusl. 2: 196 (1843). En ålderdomslämning, som reser sig bland det nya Roms tornspetsar, palats, gator och folkvimmel. SvLittTidskr. 1965, s. 139. —
(3) -MINNE. (†) jfr minne, sbst.1 10, o. -lämning, -minnesmärke. Icke långt från Präste-gården .. (blev) ur jorden uptagne .. twå förgylte meszings skjölder, stora ben och flere ålderdoms minnen. Hülphers Dal. 167 (1762). En mängd ålderdomsminnen, såsom stensättningar, gravkullar och runstenar. ÅbSvUndH 8: 137 (1923). —
(3) -MINNESMÄRKE. (†) jfr minnesmärke 5 o. -lämning, -minne, -märke 2. Konungen af Neapel har .. öfwersändt til Kongl. Franska Wettenskaps Academiens Secreterare .. första delarne af den stora samlingen utaf ålderdoms minnesmärken wid Herculanum. PT 11/12 1758, s. 3. AB 28/2 1950, s. 8. —
-MÄRKE. (†)
1) till 1: märke (se märke, sbst.1 7 a) som vittnar om ålderdom. Bælter JesuH 1: 64 (1755). Han lade märke till hennes händer, men vid dem dröjde icke hans blick, ty de hade de rynkor och håligheter och ålderdomsmärken vilka, om ej konsten hade varit, skulle ha funnits även i ansiktet. DN(A) 3/5 1920, s. 16.
2) till 3, om kvarleva från äldre tid; särsk.: fornminne; äv. om ngt mer l. mindre abstrakt som är utmärkande för äldre tid (jfr märke, sbst.1 2 g); jfr -lämning, -minnesmärke, -tecken 2. Wid Bönestad finnas åtskilliga ålderdomsmärken, som Jätte-högar, Sten-kummel. Dalin Hist. 1: 404 (1747). Så bör jag tro, att hvar och en, som med någon uppmärksamhet genomgår Ossians Sånger, måste göra (dvs. förkasta tanken att Macpherson själv författat dem), emedan de hafva för många och säkra ålderdoms-märken. 2VittAH 7: 292 (1797, 1802). Holmberg Leopold 1: 93 (1953). —
(2) -PENSION. (utom i Finl. numera bl. tillf.) pension som utbetalas på ålderdomen; särsk.: ålderspension (jfr -försäkring); förr äv. ngn gg: sparmedel för ålderdomen. För en ordentlig arbetare bör en besparing af 10 rdr om året från 20 års ålder, icke falla sig synnerligen svår .. Genom insättande af denna årliga besparing i tio års tid kan han försäkra sig om en ålderdomspension af nära 70 rdr. GHT 15/2 1856, s. 3. Till ålderdomspension lämnar staten ett bidrag af 60 francs från 65 års ålder. LAHT 1916, s. 429. Vid 65 års ålder blir en medborgare berättigad till ålderdomspension, vilket innebär att frontmannapensionen faller bort. Hufvudstadsbl. 9/7 1991, s. 4. —
(2) -PENSIONERING. (utom i Finl. numera bl. tillf.) ålderspensionering. Om ålderdomspensionering af arbetare ligger ett lagförslag under arbete i tyska regeringen. NerAlleh. 14/9 1887, s. 3. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) ålderssjukdom. (Nu) lider han af zulu-konungarnes vanliga ålderdomssjukdom en öfverdrifven fetma och dermed förenad tröghet. PT 1879, nr 41 B, s. 4. —
-SKRÖPLIG. (numera bl. tillf.) skröplig (se d. o. 1 a α) på grund av ålderdom; jfr -svag o. ålders-skröplig. Hvad kämpa vi för? .. Det är icke för att understödja en ålderdomsskröplig regering, som kanske eller kanske icke kan raskt föryngras. FolkRöst 16/12 1854, s. 1. Gumman var ålderdomsskröplig och döf och hade blott oredigt uppfattat orsaken till sonens fängslande. Strindberg SvÖ 1: 282 (1882). —
-SKRÖPLIGHET~102, äv. ~200. [jfr -skröplig] (numera bl. tillf.) skröplighet orsakad av ålderdom. PH 8: 7526 (1766); möjl. ej ssg. Itrots av sjuklighet och ålderdomsskröplighet förtjusar mig ännu diktens och konsternas mästarstycken. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 157 (1831). —
-SLÖ. (numera bl. tillf.) slö (se slö, adj.1 2) på grund av ålderdom; jfr ålders-slö. Om detta arbete är nog innehållstomt, så är det derföre att .. (han) var så ålderdomsslö, att han hvarken kunde sköta redactionen eller correcturet. BL 6: 38 (1840). —
(2) -STAV. (numera bl. tillf.) jfr stav, sbst.2 1 b (ζ), o. -stöd. VDAkt. 1723, nr 47. Gossen war min ålderdomsstaf, mitt enda stöd. Hagberg Shaksp. 12: 309 (1851). —
(2) -STÖD. (numera bl. tillf.) om ngn som utgör stöd (se stöd, sbst.1 4) för ngn annan på dennes ålderdom; jfr -stav. Som en pant af mit förtroende efterlemnar jag wården om en wördad Moder åt Aretheus, och updrager honom at wara hennes ålderdoms-stöd. GT 1788, nr 149, s. 2. —
-SVAG. svag (se svag, adj. 4 b) på grund av ålderdom; jfr -skröplig o. ålders-svag. PT 1/7 1841, s. 2. Så sent som 1605 avrättades en av den gamla rådsaristokratiens främsta talesmän, Hogenskild Bielke. Han var då så ålderdomssvag, att han fick bäras till stupstocken. Carlsson o. Rosén SvH 1: 485 (1962). —
-SVAGHET~02 l. ~20. (ålderdom- 1840 osv. ålderdoms- 1584 osv.) [jfr -svag] svaghet orsakad av ålderdom; särsk. (o. i sht) i fråga om dels person (äv. (numera bl. ngn gg) konkretare, om ålderskrämpa l. ålderssjukdom), dels växt o. d. (jfr svaghet 2, 10); jfr -bräcklighet, -fel. 2SthmTb. 7: 35 (1584). At ålderdoms-swagheterne taga alle dagar mehr och mehr öf:r handen .. så at fast Jagh ähn wille forcera mig, förmå jag ded doch Intz. AOxenstierna Bref 4: 131 (1644). Som wår högwördige herre biskops ålderdomsswaghet ej tillåter, at han sig consistorii angelägenheter åtaga kan. 1PrästP 8: 519 (1734). Spanska konungarnes spira utsträcktes öfver vidsträckta besittningar i båda hemisfererna; men styrelsen led af ålderdomssvaghet. 2VittAH 26: 23 (1864, 1869). Skanör och Falsterbo .. lida af ålderdomssvaghet. För nära tusen år sedan var Skanör en stor handelsstad med .. mycket besökta marknader. Torpson Norden 21 (1887). Träd lever vanligtvis längre än människor, men de lever inte i evighet och många av områdets äppelträd har dött av ålderdomssvaghet. DN 10/7 2019, s. 24. —
-TECKEN.
1) till 1, om tecken som visar på ålderdom; jfr tecken 6 d o. ålders-tecken. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 111 (1830). Är det för kallt så börjar det .. att flimra och jag ser knappt (skid)spåret. Kalla det ett ålderdomstecken, om du vill, men jag börjar få fordringar på vädret. DN(A) 27/1 1964, s. 7.
2) (†) till 3: = -märke 2; jfr tecken 6 e o. -lämning. Det återstår nu at eftersöka ättestupar, grafhögar, Jättegrafwar, Runstenar och andra ålderdoms tecken. Crælius TunaL 34 (1774). —
(2) -TRÖST. (ålderdom- 1567–1725. ålderdoms- 1602 osv.) (numera bl. ngn gg) om hjälp l. bistånd på ålderdomen (jfr tröst, sbst. 2); särsk. om barn till åldrig person (jfr tröst, sbst. 2 b). 2SthmTb. 3: 331 (1567). Lät oss .. af hjertat beklaga, at en i öfrigt så värd Man ej kunde njuta denna ålderdomströst, och ställa resten till Herran. Kellgren (SVS) 4: 63 (1779). Såsom en fader sin son omfamnar med innerlig glädje, / den han fått åter från främmande land på det tionde året, / sonen den ende, hans ålderdomströst, hans långa bekymmer. Lagerlöf HomOd. 192 (1908). —
(2) -UNDERSTÖD~102, äv. ~200. (numera bl. ngn gg) understöd (se d. o. 2 a) att utbetalas på ålderdomen; förr äv.: sparmedel för ålderdomen. Frågar man arbetaren .. så swaras wanligast .. att en tarflig bergning icke är möjlig att erhålla för honom med familj, än mindre att kunna samla ihop till ålderdomsunderstöd. JönkP 19/5 1869, s. 2. Den för erhållande av hel pension eller helt ålderdomsunderstöd stadgade levnadsåldern. SFS 1919, s. 1504.
Ssg: ålderdomsunderstöds-anstalt. (förr) anstalt (se d. o. 5) som förvaltade o. utdelade understöd till äldre tidigare anställda; särsk. om pensionskassa för i sht småskollärare. En fond för bildandet af en olycksfallsförsäkrings- samt en ålderdomsunderstödsanstalt för svenska arbetare. ÖstersundP 2/2 1886, s. 2. Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. SFS 1926, s. 661. —
(2) -VERK. verk (se verk, sbst.1 2 b) som ngn åstadkommer l. skapar sent i livet. AB 8/12 1883, s. 3. Wallerius var vår siste akademiske hermetiker .. Därom vittnar hans ålderdomsverk Tankar om verldenes danande. Lindroth SvLärdH 3: 412 (1978). —
(2) -ÅR. (numera bl. tillf.) om levnadsår tillhörande ngns ålderdom; jfr ålders-år. Keyser Theodosius kan någorlunda vrsächtas, at han aldraförst vthi sine Ålderdoms Åhr bleff .. döpt. Schroderus Os. 1: 507 (1635).
Avledn.: ålderdomlighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara ålderdomlig; äv. konkretare, om ålderdomlig företeelse l. omständighet o. d. Geijer Häfd. 232 (1825). De enda anmärkningsvärda ålderdomligheterna i hans ordförråd gå tillbaka på bibeln eller psalmboken. Mjöberg Stilstud. 259 (1911). Ålderdomlighet och låg teknisk standard utmärker jordbruksbostäderna av i dag jämförda med bostäderna i våra tätorter. Form 1948, s. 92.
Spalt Å 110 band 38, 2021