| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅNGA oŋ3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) i fråga om att ngt avger l. utstrålar l. att luften (i ett utrymme) är fyllt av doft, ofta liktydigt med: dofta; äv. med doft o. d. ss. dels subj., dels innehållsobj. (ofta liktydigt med: utdunsta); särsk. i sådana uttr. som ngn l. ngt ångar av det l. det; äv. opers., särsk. i sådana uttr. som det ångar (av det l. det) (från ngn l. ngt); jfr 2. Huru jag, som är en s[ynda]re .. dock har nåd, absolution och mår wäl af den sympathetiska dunsten, som Jesu lik ångar på mig. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 104 (1746). Rosenknopparnes doft ångade från (paradisstranden). Atterbom SDikt. 1: 266 (1810, 1837). Blomman / sin vällukt ångar. JGOxenstierna 4: 173 (1815). Honom med myrten begjut, med salfvor, och ångande myrrha. Tranér Nossis 31 (1821). Orangeriet ångar / Af tournesole, jonquille, af aloe och geniste. Almqvist God. 48 (1838). Från / Liljeprydda, rosenrika / Örtesängar .. / Ångar det af ljufva dofter. Gellerstedt 2Dikt. 95 (1881). Hela jorden skall ånga av vällukter. Martinson BakSvenskv. 273 (1944). — jfr ROSEN-ÅNGAD o. BLOMSTER-, LJUV-, ROSEN-ÅNGANDE.
2) intr.: avge ånga l. fuktmättad luft; äv. om (luft i) ett utrymme: vara fuktmättad l. fylld av ånga; särsk. dels i sådana uttr. som ngn l. ngt ångar av det l. det, i fråga om att avge l. vara fylld av ånga l. fuktmättad luft från viss källa l. av visst slag o. d., dels med predikativ, i sådana uttr. som ngt ångar sådant l. sådant; äv. opers., särsk. i sådana uttr. som det ångar från l. om, förr äv. av, ngn l. ngt (se särsk. b); särsk. med huvudsaklig tanke på att ngt är hett (se c); äv. med dels obj. (se d), dels subjektsväxling; äv. med mer l. mindre framträdande bibet. av l. i ä. språkprov svårt att skilja från 1. Serenius 412 (1734). (Dukade) bord, som dignade och ångade af de mäktigaste Guds gåfvor. GHT 25/1 1855, s. 1. Tamburen ångar af snövåta öfverrockar. Lindqvist Stud. 192 (1906). Hans andedräkt ångade vit i det kalla rummet. Delblanc Gunn. 162 (1978). Det ångade från teet när David hällde upp det i två stora koppar. Ingemarsson SmåCitr. 323 (2004). Medan (kaffe)maskinen ångade och fräste och flickan torkade av kranen med en handduk. GbgP 8/1 2020, s. 28. — jfr BORT-, IN-, KRING-, UPP-ÅNGA. — särsk.
a) motsv. ÅNGA, sbst.1 3 a, i fråga om att (varm o.) fuktmättad luft l. ånga uppstiger l. utdunstar från markyta l. vattenyta l. att luften är (varm o.) fuktmättad (o. insveper ngt). Luften ångar ljus och ljum. Bellman (BellmS) 11: 209 (1793). Gömd i de djupa skuggor af en ångande skog, / .. / en liten villa ligger. Sturzen-Becker 3: 35 (1861). Plogen vände fårorna och det ångade sundt och varmt af den solvärmda jorden. Solnedg. 2: 144 (1911). (Monsunvinden) kommer sval och fuktig från Australien och blåser all fuktighet från det ångande havet mot Nya Guineas berg. ArbT 27/8 1954, s. 11. Det har regnat under natten och trottoarerna ångar i morgonsolen. Henschen SkuggBrott 99 (2004).
b) motsv. ÅNGA, sbst.1 3 f, i fråga om person l. djur (som på grund av ansträngning l. kontrast till omgivande kyla o. d. avger ånga osv.); äv. i fråga om utandningsluft, i sht förr äv. i fråga om blod; förr äv. i pass. övergående i dep.: uppgå i ånga, förångas. Et friskt sår, hwarest warma blodet och wätskorna ångas och utdunsta. Acrel Sår 113 (1745). Då rotkarlarna efter ansträngningen .. voro upphettade så att det ångade af dem. Rönnberg Brovakt. 26 (1904). I solgasset kändes det kvävande varmt, de gingo i skjortärmarna och det ångade om dem. Hedin Pol. 2: 529 (1911). Han ångade av svett likt en sprängkörd häst. Norrskensfl. 17/4 1954, s. 15. Det var kallt och det ångade ur munnen. ÅrRunt 2016, nr 48, s. 96. — jfr SVETT-ÅNGANDE.
c) motsv. ÅNGA, sbst.1 3 g, med huvudsaklig tanke på att ngt är varmt l. hett l. utstrålar värme l. hetta; numera nästan bl. i fråga om het luft med mer l. mindre hög fuktighetshalt. Luften ångade het mot oss, som ur en eldad ugn. Bremer FamH 86 (1831; uppl. 2000). Der låg han behagligt, den aktade tiggaren Aron, / Närmare ugnen och njöt den ångande hettan. Runeberg (SVS) 3: 47 (1832). Raggig som björnen trädde han in i den ångande stugan. Runeberg (SVS) 3: 40 (1832). Det ångade värme bland ljusen / i hvarje mans gård. Almquist LycklL 18 (1904). Fyra timmar i ångande hetta. 50 kilometer gång(tävlan) här i Doha gör att (osv.). AB 28/9 2019, Sport s. 5.
d) mer l. mindre bildl.; särsk.: i fråga om att finnas l. utstråla i överflöd; äv. med obj. Stagnelius (SVS) 3: 74 (1817). Frid ångar här omkring din barndoms bokar och aspar. Almqvist Col. 89 (1835). Det ångade gästfrihet i Örebro. Hultin VSkr. 247 (1867). Hon var också halvt upplöst av förtjusning och formligen ångade teater. Siwertz Förtr. 160 (1945). Den återspegling av ångande liv i hud, ögon och hållning som finns hos den som bokstavligen erövrat sitt liv. DN 14/10 1985, s. 6. Kaskader av ångande gränslös vällust. Östergren SistCig. 178 (2009).
3) tr.: behandla l. bereda (ngt) med ånga. Man .. påtrycker denna taffelfärg medelst valstryck samt ångar tyget. Almström KemTekn. 2: 488 (1845). Pälsverk .. ångas vid 60 graders värme i en tjölna under en timmes tid. Helsov. 1893, s. 313. Efter att förut renats genom ångning eller kokning .. användas de kortare (häst)håren till stoppning af madrasser. Ekenberg o. Landin 77 (1894). (Hatten) ångas, formas och pressas. SD(L) 1905, nr 70, s. 2. (Att mejerikärlen blivit) desinfekterade genom invändig ångning och utvändig renborstning i kokhet sodalut. SFS 1915, s. 195. Matiga musslor .. som ångas i ale-öl. DN 11/10 2019, Sthlm s. 7. — jfr AV-, IN-ÅNGA.
4) (utom i slutet numera bl. ngn gg, om ä. förh.) motsv. ÅNGA, sbst.1 3 h, intr., om person: resa l. åka med färdmedel som drivs med ångmaskin; äv. om sådant färdmedel: köra (se KÖRA, v. 10) l. åka (se ÅKA, v. 1 g); äv. bildl. (se slutet). Efter ungefär en timmes ångning .. kommo vi fram till Zürich. Wallin Bref 205 (1849). Damen .. / följer med blicken huru ett fartyg ångar / borta i solens glittrande, hvita flod. Tavaststjerna NVers 48 (1885). Efter intagen kaffefrukost ångade man med tåget i väg till Tingvalls kulle. VL 4/8 1894, s. 3. En vacker septemberdag ångade vi två över Marmarasjön på en vit italiensk ångare. Laurin LivKonst 357 (1935). — jfr BORT-ÅNGA. — särsk. [numera möjl. delvis utgående från 2 (d)] (fullt br., vard.) bildl.: förflytta sig (till fots) med full fart l. på ett bestämt o. mer l. mindre forcerat sätt (utan hänsyn tagen till omgivningen) o. d.; vanl. dels i särsk. förb., dels i p. pr., i sådana uttr. som komma ångande(s). DN(A) 5/7 1938, s. 13. En kvart innan vi ska gå hem kommer Rustan ångandes på sedvanligt sätt. Karnstedt Slamf. 136 (1977). Hon är min kollega på biblioteket, den som jag helst undviker när hon kommer ångande med viktigt klapprande klackar och famnen full av ingenting särskilt. Mazetti GrabbGrav. 37 (2000). (Motståndarna) hade inte en chans att matcha Elofsson när han kom ångandes i (skid)spåret. AB 17/12 2001, Sport s. 7.
1) till 2, i sht om vätska l. fukt: avgå l. försvinna gm förångning l. dunstning, förångas; äv. med konstruktionsväxling, tr., med avs. på den avgående vätskan osv. (Vattenöverskottet) ångar dels bort genom lungorna med utandningsluften, dels genom huden såsom omärklig utdunstning eller såsom svett. Lovén Blod. 77 (1876). Sätt pannan på spisen och ånga bort vätskan från svampen på låg värme. PiteåT 3/7 2012, s. 17.
2) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 4, om ångdrivet färdmedel: avlägsna sig. (Is)brytarn dock har ångat bort till andra nejder, / redo till att kämpa nya vinterfäjder. Fredin Dan. 144 (1886). —
ÅNGA FRAM10 4.
1) till 1, 2, om doft l. ånga o. d.: framträda l. komma fram; äv. med innehållsobj. betecknande doft osv. Hur ljuf, hur helsosam / Är denna balsamlukt som jorden ångar fram! Remmer Theat. 2: 134 (1815). Här är det sankt, och en silverdimma ångar fram ur tuvorna. Blomberg Överg. 169 (1915).
2) (utom i bildl. anv. numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 4, om person: färdas l. ta sig fram (med färdmedel som drivs) med hjälp av ångmaskin; äv. dels om sådant färdmedel, dels (fullt br.) bildl. (jfr ånga, v.1 4 slutet). Lysander Almqvist 143 (1878). Då det .. klarnade började vi .. åter ånga fram bland drifisfälten. Nordenskiöld Vega 1: 332 (1880). Ett litet lokomotiv ångade fram. Janson CostaN 1: 237 (1910). Många av de här unga deltagarna (i Barnens Vasalopp) är riktigt duktiga på att åka. Det är kul att se dem ånga fram i spåren. JönkP 18/2 2016, 1: 13. —
ÅNGA IN10 4. (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 4, om person: komma l. fara in (ngnstans) (med färdmedel som drivs) med hjälp av ångmaskin; äv. om sådant färdmedel. Bååth NDikt. 196 (1881). En kväll i skymningen ångade vi långsamt in i New-Yorks hamn. Nordström Amer. 26 (1923). jfr inånga. —
ÅNGA PÅ10 4. (utom i bildl. anv. numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 4, om person: färdas l. ta sig fram snabbt l. oförtrutet l. ihärdigt o. d. (med färdmedel som drivs) med hjälp av ångmaskin; äv. dels om sådant färdmedel, dels (fullt br.) bildl. Ångarens kurs syftade spets mot hvalarnas vandringsstråt; han ångade friskt på, det syntes af den låga skorstenspipans hvirflande rökmassor. SDS 18/3 1899, s. 2. Jag kände mig rätt illa till mods, då vi bara ångade på utan att skönja den engelska kusten. SvD(A) 29/7 1909, s. 4. IFK Göteborg ångar på mot ännu en mästartitel. GbgP 15/8 1991, s. 32. —
ÅNGA UPP10 4. särsk. till 2, med avs. på igenklistrat brev l. kuvert: (utan efterlämnande av spår) göra öppningsbar med hjälp av vattenånga (medelst vilken klistret upplöses); i sht förr äv. intr.: uppgå i l. uppstiga ss. ånga o. d. Weste (1807). Upp ångar imma, / och elden lågar. Brate Edda 8 (1913). Det viskades att han .. ångade upp slutna privatbrev. Fagerberg VitmålHj. 116 (1966). jfr uppånga. —
ÅNGA UT10 4.
1) till 1, 2, om ngt doftande l. ångbildande o. d.: utströmma l. utflöda; ngn gg äv. med konstruktionsväxling, tr., med avs. på ngt doftande osv.; äv. bildl. Lampan brann klart och ångade ut den herrligaste parfym. Almqvist Pal. 19 (1838). Endast andedräkten, som ångade ut i den kyliga luften, sade, att de ännu lefde. Lindqvist Stigm. 19 (1906). De fyras glädje att vara här ångade ut från scenen. JönkP 24/2 2017, 2: 21.
2) (utom i bildl. anv. numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 4, om person: ta sig (till l. från en plats l. ut på ett område l. en yta o. d.) (med färdmedel som drivs) med hjälp av ångmaskin; äv. om sådant färdmedel; äv. (fullt br.) bildl. (jfr ånga, v.1 4 slutet). Vi skyndade derför ombord .. och snart ångade vi ut på den vackra sjön. Ödman UngdM 1: 107 (1874, 1881). Skärtorsdagen kl. ½ 3 e. m. ångade ”Stafsnäs” ut från Räntmästartrappan. TIdr. 1882, s. 67. Hon minns reaktionerna när (de i skidskytte tävlande) tjejerna tog bössan på ryggen och ångade ut i skogen. GbgP 8/2 1998, s. 49.
Spalt Å 162 band 38, 2021