| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTMINSTONE otmin3stone2, äv. (vard.) ÅTMINSTONDE otmin3stonde2, l. ÅTMINSTINGEN otmin3stiŋen2, förr äv. ÅTMINSTA l. ÅTMINSTE l. ÅTMINSTO, adv.
i satsadverbiell anv., bestämmande (o. därigm fokuserande) del av sats (vanl. enskilt (substantiviskt l. adjektiviskt l. adverbiellt l. verbalt) led, stundom äv. mindre entydigt avgränsbar del), för att ange att det som i övrigt sägs i satsen tveklöst l. odiskutabelt gäller för det som betecknas med delen (ledet) i fråga, men kanhända inte (l. mer ovisst l. utan (mer väsentlig) relevans i sammanhanget) för mera l. annat av motsv. l. samhörigt slag, dvs. att satsen ss. ett (absolut) minimum gäller för det med delen (ledet) i fråga betecknade: i alla l. varje fall (se d. o. XII 4 c slutet); särsk. i samordningsled inlett av eller o. ägnat att modifiera beskrivningen i det föregående ledet; förr äv. i tautologisk förb. med ju (se JU, adv. 2); jfr ALLTID 3 a, DOCK, adv. I 5, JU, adv. 2, MINST I 3 b α, c, d α, II 2, MINSTINGEN, adv. Vi har åtminstone mat på bordet. Man kunde ana misstänksamhet eller åtminstone tveksamhet i blicken. De har en åtminstone ytlig kännedom om projektet. Det vore, åtminstone teoretiskt, fullt möjligt i sammanhanget. Om du åtminstone hade velat försöka. De kan väl åtminstone få lite beröm. Det är åtminstone så vi uppfattar saken. Åtminstone vet jag att jag kände en viss respekt för dem; jfr b. Bodar .. j staden, som wtstædhers folk .. tillhöre .. skula selias in vndher borgarana, eller och ath minsta them wthleias för skælighhet. G1R 1: 243 (1524). Jagh thorr råådha them, så heligha som the låthas vara, att the haffua slÿcktt fordraagh och skona åthminsto sielffuom sigh. LPetri Œc. 39 (1559). Uthi alltt eller åthminstan uthi de förnembste och vichtigste puncter. AOxenstierna 2: 713 (1624). Till nyköpingh der han utan tvifwel måste dröya, åt minston till onszdag eller torsdagh. Stiernhielm (SVS) III. 1: 133 (1650). (Är) wäderleken .. klar, så kan jag, jämwäl på hafwet, weta hwar jag är. Åt minsto kan jag Elevationem Poli och Latitudinem finna. Hübner Geogr. 483 (1738). (De första invandrarna till Sverige) voro sannolikast utgångna eller åtminstone härstammande ifrån Asien. Broocman SvSpr. 66 (1810). Jag handskades med .. (krisen) sakligt och klokt, kan jag åtminstone tycka efteråt. Livet40Ocens. 25 (2009). — särsk.
a) i fråga om ren kvantitet, bestämmande (uttr. med) antalsangivelse, ofta liktydigt med: (allra) minst. Fförlate vi oss ther vppa Atj oss ther till skicke at minste c: gode karle. G1R 1: 190 (1524). Laghmannen (skall) åttminsthe een gångh om åhret tingta i alle häreder öfwer sijnn heele laghsagu. RA II. 1: 393 (1614). Ær Skinckan wäl tiock och feet, wil hon hafwa åth minsta tree Tijmar at bakas på. Salé 121 (1664). Af et (sjukt) fullwuxit Creatur (bör vid åderlåtningen) åtminstone tappas 1 ½ pint blod. PH 5: 2944 (1750). Det finns åtminstone tre saker som aldrig får hända om du är inlagd på sjukhus. Persson InhumVård. 35 (2015).
b) bestämmande o. placerat omedelbart framför bisats, särsk. att-sats (jfr ATT, konj. 18 a β). Goda språkkunskaper är viktigt, åtminstone om man vill göra karriär. Vj (ser) gerna atj komme vp til oss .. Eller oc ath minsta atj geffue oss tha ther god swar paa alle the stycken med edert bod och breff. G1R 1: 191 (1524). Han måste nolens volens deran, åtminstone tills chefen för vestra armén hunne ankomma. Hultin Minn. 25 (1872).
c) bestämmande negerat led. En sådan galen wäg i min tid war så wäijad, / åt minsto ei som nu så vpkiörd, glatt och fäjad. Hesselius FruentSp. 85 (c. 1710). Det är mycket möjligt att .. (jungfrun) var ärlig. Åtminstone hade hon inte tagit skärpet, fast det blef anledning till att hon fick flytta .. – Nej, skärpet hade hon åtminstone inte tagit. Söderberg Främl. 30 (1903). Men vem kunde säga nej till den söta katten Gudrun? Inte mamma i allafall, åtminstone inte efter ett tag. Hellman Holmström KattBet. 115 (2009).
d) med placering omedelbart efter det bestämda ledet l. sist i satsen. Thesse .. siw personer åt minsto behöffuas til at sittia widh Domkyrkiorna. LPetri KO 48 b (1571). Jag undrar dock, om ej kapten Andrew och hans oförskräckta maka för ett ögonblick åtminstone kände modet svikta. Lagergren Minn. 8: 23 (1929). För jag vill ju inte bli med barn vartenda år, om jag kan slippa. Ett och annat år vill jag vara fri, åtminstingen. Moberg Utvandr. 339 (1949).
Spalt Å 384 band 38, 2021