| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTSKILJA å3t~ʃil2ja, v. -skiljer, -skilde, -skilt, -skild (se för övr. SKILJA); l. ÅTSKILJAS å3t~ʃil2jas, v. dep. -skiljes l. -skils, -skildes, -skilts (se för övr. SKILJAS). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -SKILJNING (numera bl. tillf., Fahlgrén Boktr. 141 (1853: åtskiljningstecken) osv.), -SKILLNING (†, Forsius Phys. 303 (1611), Ekblad 376 (1764)), -SKILLNAD (se avledn.); -ARE (numera bl. tillf., Tegel G1 2: 197 (1622; till I 5) osv.), -ERSKA (†, Linc. Aa 4 b (1640), Hamb. (1700)).
I. tr.
A. i fråga om mer l. mindre fysiskt skiljande, numera nästan bl. med pluralt l. kollektivt obj. i reciprok anv.
1) (numera bl. mera tillf.) i fråga om mer l. mindre handgripligt lösgörande l. särande l. (upp)delande: skilja (se d. o. I 1, 3–5, 7 (a)) (ngt l. ngn från ngt l. ngn) l. skilja (ngra) åt; äv. bildl. (se särsk. a slutet).
a) om person; förr äv. i fråga om bodelning l. arvsskifte o. d. (jfr SKILJA I 6 a). Såå är thz och Christi wilie, / ath wij thetta ey åtskilie, / vtan dricke alle hans blodh, / som äta th(en)ne natward godh. GudlVis. A 7 a (1530). Arffuet war åthskildt emillen henne och hans erffuinger. 2SthmTb. 6: 26 (1578). Hwarföre skall vthi dett innersta hwalffwett giöras Sex skååp, och dee ådtskillias medh ådtskillige rum och Lådor. LReg. 213 (1635). Om Järn och Koppars åtskilljande på wåta wägen. Rinman JärnH 545 (1782). Ett i ögonen fallande åtskiljande af händerna. Hoffmann NutidMagi 1: 15 (1882). — särsk. [utgående från slagskämpar o. d. som man skiljer åt] (†) bildl.: slita tvist o. d. mellan (ngra) l. förlika l. försona o. d. (ngra l. ngn med ngn); jfr 5 o. SKILJA I 1 b, 23 a. At the haffde hafft handel och køpslagh(e)n til sa(m)men och wore nw atskilde saa at ther(es) regi(n)skap war klar th(e)m emellen. OPetri Tb. 93 (1525); möjl. till huvudmom. Ath the huar annen inthit forfongh giöre schula för en the ære aathskildhe medh rettha. G1R 3: 69 (1526). Hwarföre hafwe Wij .. welat .. lämna Eder frie händer lagligen härmed at förfara och bemälte Parter .. med rättwis Sentence och Dom at åtskilja. Schmedeman Just. 1224 (1688).
b) om sak; särsk. i fråga om (naturlig) gräns l. gränsmärke o. d.; förr äv.: avskilja (ämne o. d.). Första ände råån, som åthskill Tafwestelandh, Saflax och Taipala, som heter Naulasari. BtFinlH 3: 41 (1535). (Rosmarinsocker) åtskilier, förskingrar och vthförer all skadeligh wätska och ondh Materia som sigh inwertes i Lederna satt hafwer. Månsson Åderlåt. 123 (1642). De murbågar, som åtskilja tvenne hvalf. Rothstein Byggn. 431 (1859). De två sista av flera genom komma åtskilda koordinerade ord. Gabrielson Elfstrand 325 (1945).
2) i fråga om upplösande l. upphävande av samvaro l. förbindelse l. förening l. enhet o. d.: skilja (se d. o. I 8 b, 12) (ngn l. ngt från ngn resp. ngt) l. skilja (ngra l. ngt) åt; i sht förr särsk. med avs. på sammankomst l. rådsförsamling o. d.; förr äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: söndra l. splittra (ngra) (jfr SKILJA I 14), dels: bringa (tillstånd l. förhållande) att upphöra o. d. (jfr 3 o. SKILJA I 17); jfr 3 slutet. Käre bröder och gode vener, fintz noghen effter thenne dag i vor landzende, som rikit och oss vil atskelia. RA I. 1: 5 (1522). Så åtskilde han then hele häär, / En hoop han åth Halmstadh sende. Hund E14 219 (1605). Som han .. åthskildt hafwer den kärleek som emellan henne och hennes man wara borde. ConsAcAboP 4: 100 (1672). Carls seger vid Stångebro åtskilde mig genast vid min maka. Gustaf III 2: 181 (1788). Då wi skole upplyfta själen till Gud, bör ingenting jordiskt åtskilja osz. Hagberg Pred. 2: 72 (1820). Farhågan för att regeringen skulle begagna sin rätt att redan i början af juni åtskilja riksdagen. MinnSvNH XII. 2: 69 (1893). Akten er / att de trogna hjärtan åtskilja. Taube Kärleksvis. 20 (1927).
3) [eg. specialanv. av 2] († utom i slutet) i fråga om äktenskap: skilja (se d. o. I 13) (ngn från ngn l. ngra från varandra) l. upplösa (äktenskap) (jfr 2 o. SKILJA I 17). Han .. atskel hionelag emoot kyrkennes rett. G1R 3: 406 (1526). Formler och ordningar, som man behöffuer .. til at .. echtafolck sammangiffua, oc (ther så skee moste) åtskilia. LPetri KO Föret. 7 (1571). Och förän dänne Jngebor blef lagligen åttskildt med honom, trolofuade hon dän 3(:e). ÄARäfst 199 (1596). Den, som tager en .. olagligen åtskild qwinna til äkta, han giör hor. Bælter JesuH 5: 560 (1759). — särsk. (i ä. bibelöversättningar o. därav påverkat spr., numera med anslutning till 2) i sådana uttr. som det Gud har sammanfogat skall människan icke åtskilja (se SAMMANFOGA I 5 b).
B. i annan anv.
4) i fråga om särhållande l. uppfattande av ngt ss. ngt för sig l. olikartat: skilja (se d. o. I 27) (ngt från ngt) l. skilja (ngra) åt; göra skillnad mellan (ngra); särsk. med obj. bestående av samordnade led var för sig angivande de företeelser som skiljs åt (jfr c); äv.: indela (ngt (i ngt)); förr äv. närmande sig l. övergående i allmännare anv.: uppfatta l. urskilja (ngt) (jfr SKILJA I 25). The som wane och öffuadhe äro j theras sinne, till ath åtskilia gott och oondt. Ebr. 5: 14 (NT 1526). At the som Sacramentet bruka kunna .. påminte och lärde warda, til at åtskilia Herrans lekamen, och pröfwa sigh sielfwa. Chesnecopherus Skäl D 1 b (i handl. fr. 1587). Det war så mörkt att hon ingen kunde se eller åtskilja, utan på gatan rände tiokt med fålk. VRP 3/6 1730. At de Romare med en trumpet åtskilt sina nattwäckter. Bælter JesuH 6: 335 (1760). Endast okunnige och lågtänkte rådgifvare kunna åtskilja Regeringens och Folkets interesse. LBÄ 44–50: 145 (1801). Att insätta nya sjelfständiga klasser och sålunda åtskilja folket i ännu flera afdelningar än som af ålder funnits. AdP 1865–66, 1: 187. Arnold van Gennep har åtskilt olika drag i livets övergångsskeden och attribuerat tre typer av riter till dessa. Rig 1981, s. 10. — särsk.
a) i uttr. åtskilja ngt (i)från ngt annat; jfr b. Then ene åtskill then ena daghen frå then andra, then andre holler alla dagha lijka. Rom. 14: 5 (NT 1526). Ehuru sådane tama Rendjur .. merendels skola wara med ägarens märke tecknade, och således .. ifrån de wilde kunna åtskiljas. PH 8: 7197 (1766).
b) om sak, äv. det som orsakar åtskiljandet l. utgör skillnaden (jfr SKILJA I 29); äv. i anv. som motsvarar a. Fliteligenn antechnedh hvadh stångenn och alnenn udi hvar socknn och by för sig åtskel både udi lengdenn och breddenn. G1R 28: 274 (1558). Tigh .. himmelske Konung, som .. later .. Månen medh sitt margfalligha sken åthskilia tijdherna. Forsius Phys. 109 (1611). Det är svansen, som dem (dvs. kometerna) mäst åtskiljer, både ifrån Planeterna och ifrån hvarandra. VetAH 1756, s. 88. Vattnet åtskilde trollkvinnorna från de ärliga kvinnorna. Moberg Rid 318 (1941).
c) (numera bl. tillf.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. mellan, ngn gg äv. på. Som intet weta åtskilia emellan sina höghra hand och then wenstra. Jona 4: 11 (Bib. 1541). Åthskiliande på Ondt och Gådt. Verelius 17 (1681). Man (plägar) åtskilja mellan abstracta och concreta begrepp. Snellman ElCurs 2: 32 (1840).
5) (†) avgöra l. besluta l. döma om l. i (ngt, särsk. (rätts)sak o. d.); särsk.: slita (tvist o. d.); jfr 1 a slutet o. SKILJA I 23 b, 24. (Att) magtt haffua .. slichtt tuedregtt(s) wpueckilse att förhöra och till godtt fridh att stille Tesliikis ij godhe åthskijlie. G1R 1: 86 (1523). Huadh som h(er) Knuth th(er) vdj förbÿgdt och förbättredt haffuer vdöff(ue)r lage bÿgningh, th(et) kan af gode män i Åboo ransakes och bägge parth(er) emillen åthskildt bliffue. 2SthmTb. 6: 54 (1578). Om en Fader will förlofwa sin Son, som än är Öfwermagi, hwilkens Wilje och Vpsååt man icke åtskilja kan. Schroderus Os. 2: 36 (1635). (Urminneshävd) är .. det beqwämaste medel trätor at åtskilja. Arnell Stadsl. 391 (1730). SvJuristT 1937, s. 4.
II. (†) intr. (jfr I 4 c), motsv. I 4 o. III 3: skilja sig (åt); jfr SKILJA II 5. (Lat.) Disiunctiua. (Sv.) The som åtskilia. VarRerV I 6 b (1579). Neapolis .. och Troia .. hafua både i sina widd 41° men i längden åtskilia te. Luth Astr. 76 (1584). Thet som ther ifrån (dvs. från Guds ord) åtskiljer, thet skal slätt och rätt .. förkastas och fördömas. Schroderus Os. III. 2: 369 (1635).
III. refl. l. ss. dep.
1) (numera bl. tillf.) motsv. I 1: lösgöra sig l. gå isär; jfr SKILJA III 1, IV 1. Att bryggan åtskildes mitt uppå för den starcka strömmen. KKD 2: 20 (1704).
2) motsv. I 2, i sht (o. numera nästan bl.) ss. dep.: skiljas (från ngn (l. ngt)) l. skilja åt (från varandra) (jfr SKILJA III 11, IV 7, 9, 10); förr äv. motsv. I 3, i fråga om äktenskap (jfr SKILJA III 12, IV 11). At then sölffhielp vthaff edert stikt ær gansche ringe framkommen till Stocholm sedan vj atskildis. G1R 1: 251 (1524). The som lagliga troloffningar rygga skola för Capitels dom lagligen åtskiljas. KulturbVg. 1: 85 (1658). Alldenstund min närwarande stora Swaghet .. mig nogsampt för Ögonen ställer snart åthskillias från detta älende lifwet. Karlson EBraheHem 54 (i handl. fr. 1673). Sedan samqwämet sig åtskilt, råkade Skepparen med möda hem til sit hus. Celsius G1 2: 136 (1753). ”Vi åtskils för i natt”, sade han, med lugn och långsam röst. Strömholm Fält. 146 (1977).
3) (numera bl. mera tillf.) motsv. I 4, i sht (o. numera bl.) refl.: skilja sig (från ngn l. ngt) l. skilja åt (från varandra); förr äv. övergående i bet.: vara oense o. d.; jfr II o. SKILJA III 21, IV 16. Efter tett städerna på Iordenne åtskilia sigh emelen i triggia handa motto. Luth Astr. 59 (1584). I alt kummo de öfwerens, menn allenast uti däd åthskildes de, att hon intet wille låta sig Christna. Reenhielm OTryggw. 127 (1691). Ändamålet är alltid detsamma: blotta sättet åtskiljer sig. LBÄ 25–26: 28 (1799).
IV. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
1) motsv. I 1, 2: (förefintlig) var för sig; skild (se SKILJA V 1, 4) (åt); äv.: isär (förr särsk. i uttr. taga ngt åtskilt); äv. dels i fråga om avlägsenhet o. d. (jfr SKILJA V 2), dels bildl. (jfr SKILJA V 9) (särsk. om tid, förr äv.: oenig (se slutet)); jfr 2 o. ÅTSKILS. I huad motte han .. edher alla samffelt eller åthskildt ther om på wåra wegna tiilkreffuiendis warder. G1R 6: 198 (1529). I åtskilt rum ha the siuka ro. JMessenius i HB 1: 89 (1629). Tagh Sängen åthskild, thet ena Brädet ifrån thet andra. IErici Colerus 1: 33 (c. 1645). Så långt som eder tid är åtskild ifrå wår, / Så fierran ifrå wårt ock edert tycke går. Kolmodin QvSp. 1: 361 (1732). Öfver alt .. ser man åtskilliga höga torn, ej längre åtskilde, än at det ena af det andra kan uptäckas. Brelin Resa 17 (1758). (Brottarna) intogo .. en fast och säker ställning, med åtskilda fötter, högra foten fram, något böjd. Palmblad Fornk. 1: 157 (1843). Fast vi varit åtskilda har jag levt närmare dig än någon annan människa i världen. Anderson Brev. 505 (2004). — jfr O-, SPRÅK-ÅTSKILD. — (†) övergående i bet.: oenig; jfr SKILJA V 6. Att the moste see, huruledes som sielffve staden sig emellan är åtskildt och förbittrat. RP 8: 193 (1640). Det var din pligt att med ett fridens ord förlika åtskilda sinnen. Wallin 1Pred. 2: 459 (c. 1830).
2) (numera bl. tillf.) motsv. I 4 (o. II, III 3): olikartad l. skiljaktig l. olik (jfr SKILJA V 11); i vissa språkprov utan klar avgränsning från 1; jfr ÅTSKILL. Göthaland .. bleff fordom deelt förnämbligha vthi twänne åthskilde delar, nämbligh, Östgöthar .. (o.) Wästgöthar. Tempeus Messenius 2 (1612). Enär Läkaren för sig sielf weet, at skillja thesza krämpor ifrån then Veneriske Siukan, som the ock ther ifrån werkeligen äre åthskilde. Lindestolpe Frans. 33 (1713). Då Historien visar oss, at människorne under åtskilde Lagar och Stats-författningar varit mer eller mindre lycklige. Rosenstein PVetA 1789, s. 86. Rivaler voro de, af åtskild tro. Kullberg Ariosto 1: 10 (1865). Min .. upplevelse hade sammanfört de två .. åtskilda elementen. Hallström Händ. 49 (1927).
ÅTSKILJA, f. (†) till I 4: åtskillnad. På thet at icke någon åtskillia må wara bland herreds boarr. Gustaf II Adolf 47 (c. 1620). —
ÅTSKILJAKTIG, adj. († utom i o-åtskiljaktig) till I 4: åtskiljbar; anträffat bl. i o-åtskiljaktig o. avledn. åtskiljaktighet.
ÅTSKILJBAR, adj. (numera bl. mera tillf.) särsk. till I 4: möjlig att åtskilja; jfr åtskiljaktig, åtskiljelig 1. De andliga krafter, som .. utkämpade tidehvarfvets meningsstrid, söndra sig .. i tre temligen tydligt åtskiljbara fraktioner. BEMalmström 2: 205 (c. 1860). jfr o-åtskiljbar.
ÅTSKILJELIG, förr äv. ÅTSKILLELIG, adj.; adv. = ((†) HB 1: 258 (1574), CupVen. A 1 a (1669)), -a ((†) KyrkohÅ 1931, s. 220 (1540), Swedberg Försw. 11 (1719)), -en ((†) G1R 26: 327 (1556), Stiernman Com. 3: 943 (1672)). (-skilj- (-e-, -ll-, -i-) 1527 osv. -skill- (-sch-, -shi-, -e-, -ij-, -l-, -i-) c. 1525–1734 (: oåtskilleliga)) [fsv. atskililiker] LoW (1911; utan angiven bet.).
1) (numera mindre br.) till I 1, 2, 4: som kan åtskiljas l. delas (upp) l. lösas upp; åtskiljbar; förr äv.: som kan rubbas, i o-åtskiljelig; jfr skiljelig. Helsingius Nn 5 b (1587). Såsom och aldenstund the blifwa aff samma åtskillelige Guddom deelachtige, så är hwartera aff them Gudh. Schroderus Os. 2: 198 (1635). Sundén (1892). jfr o-åtskiljelig.
2) (†) till I 1, 2: åtskild (se åtskilja, v. IV 1; särsk. utan klar avgränsning från 3); i sht ss. adv., ofta liktydigt med: var för sig; jfr åtskillig 1. På thet at hwar slechten må widh sigh bliffua åtskilieligha, och hwar behålla thet honom tilhörer. Hes. 46: 18 (Bib. 1541). Fredagenn för pinngesdagenn sattes dhee i åttskilielige cammar på sloted. HH 20: 189 (c. 1585). Jngvaldh Persson, Jöran Arfvidzson, och Larss Olofzson, huilka hvar sinss Lästom och åtskillieligen vittnadhe sigh hafva hört .. , at (osv.). UpplDomb. 4: 120 (1638).
3) (†) till I 4, (II,) III 3: olik(artad) l. skiljaktig l. skild; jfr 2 o. åtskill, åtskillig 2. Til att förstå Runeschrifft .. skal man förste veta, att ther vtinna är ike mer än sexton åthskilelighe boksteffer. 2Saml. 9: 10 (c. 1525). Spordes honom hui th(et) war tuegge manns handstijll och åthshijllelige signeth(er) ssom handschriften oc Köpebreff(ue)tt wore m(edh) schreffne och förseglede. UpplDomb. 3: 129 (1582). Dock emedhan åtskilielig Lagh hafwer warit här i Swerige och Göta rijke, så at hwar landzende nästan hafwer hafft sin serdeles Lagh. Lagförsl. 255 (c. 1606). Itt stoort miszbrwk, medh the månge kräselighe och åtskillelighe rätter. Rothovius 1Pred. C 1 a (1623). VDAkt. 1664, nr 79. jfr o-åtskiljelig. särsk. ss. adv., särsk.: på olika sätt. Då fölier hwar för sig sitt åtskilliga anslag, efter som hans sinne tilförene åtskilleliga underwijst är. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1540). D. Benedictus Crusius sade .. at den lagen plägade åtskillelige(n) uthtydas. UUKonsP 1: 77 (1629). Som man .. nu ser the flestas skrifter åtskiljeliga skrifwas och tryckias. Swedberg Försw. 11 (1719).
4) [utvecklat ur 3] (†) åtskillig; jfr o-åtskiljelig 6. Att thet beswärlighe och förrädtlige taell såsom opå åthschillelighe orther och tijdher sagdt är, länder iw altt in opå högzt:te Kong:e M:ttz konnung:e persone, högheett och digniteett. HH XIII. 1: 124 (1564); möjl. till 3. Åtskilieliga resor för detta. VDAkt. 1662, nr 15. Åthskillelige gånger. VDAkt. 1717, nr 103.
5) (†) till I 4: som gör skillnad l. är förenad med åtskillnad(er), i o-åtskiljelig. —
ÅTSKILJELSE, r. l. f. (†) [fsv. atskililse] särsk.
1) till I 1 (o. III 1): åtskiljande; sönderdelning. Sådane hufvudens och ledernes åtskilielse eller ifrå delningh. RA I. 1: 339 (1544). Lovén ÅrsbVetA 1845–49, s. 585.
2) till I 3 o. III 2: skilsmässa. I samma tijdh giordes åthskilielse emellen hertog Waldemar och marskens dotter. OPetri Kr. 107 (c. 1540).
3) till I 4 (o. II, III 3): åtskiljande; åtskillnad. Thet stora och omäteliga skilfång eller åtskiljelse uti många ceremonier och åthäfwor. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1540). VStyckUplKantPhilos. 21 (1798).
Ssg (till åtskiljelse 2): åtskiljelse-brev. [fsv. atskililsa bref] (†) skiljebrev (se d. o. 1); jfr åtskillnads-brev. Mat. 5: 31 (NT 1526). —
ÅTSKILL, adj. (-skil 1653 (: åthskilheett)–1662. -skill 1697–c. 1730. -skilo, substantiverat, efter prep. 1662) (†) till I 4, (II,) III 3: olikartad l. skiljaktig l. olik; äv. närmande sig l. övergående i bet.: åtskillig; jfr åtskiljelig 3. Genom utståndn’ åtskile mödor. 2Saml. 35: 218 (1662). Wackra skrifter; Dock uti några stycken åtskille, emedan tjden och åldren mycket förändrar. Broman Glys. 2: 151 (c. 1730).
ÅTSKILLIG, se d. o. —
ÅTSKILLNAD, förr äv. ÅTSKILLNA, r. l. m. [fsv. atskilnaþer, sannol. åtm. delvis med anslutning till skillnad]
1) (numera mindre br.) till I 1, 2, III 1, 2: mer l. mindre fysiskt åtskiljande l. avlägsnande l. avsked o. d. (jfr skillnad 6–10, skilsmässa 2–6); förr äv. närmande sig bet.: avstånd (jfr skillnad 3). När thett nu ickie annars ville vara, æn att ther iu mosthe wardha en åtskilnatt, effter the tuå hustruna icke kunde forlikas, folgdhe åther Abraham .. (Saras) wilie effter. LPetri Œc. 25 (1559). Multiplicera igenom 15 milor .. så får tu .. (städernas) åttskilnett i miletaal. Luth Astr. 66 (1584). I den mystiska upplevelsen går själen från åtskillnad till enhet. IllRelH 201 (1924).
2) (†) till I 1 a slutet, 5: (rättslig förhandling ägnad) avgörande (av tvist o. d.) l. uppgörelse l. skiljedom o. d.; jfr skillnad 14, 15. Kom för rättenn Nils skinnere, och .. begärede enn entligh åtskilnatt medh Martenn Pärsonn om denn tompt som lÿder till Pauell i portens huus. 3SthmTb. 4: 52 (1601). Vthan dom och åthskillnadt parterna emillan. VDAkt. 1678, nr 325.
3) (†) till I 1 b: gräns(märke); jfr skillnad 2 (a). At .. (förlåten i tabernaklet) är idher en åtskilnat emellan thet helgha och thet aldra helghasta. 2Mos. 26: 33 (Bib. 1541). At åtskilnaden emellan Wermeland och Nerike war lagd 2 quart bak om Saxhyttan. Linné Vg. 262 (1747).
4) (†) till I 2: söndring l. oenighet l. tvist o. d.; jfr skillnad 12. Så at .. then eena part emoot then annan, til Krijgh, owilie och åtskilnat, förhissadt bliffue. Stiernman Riksd. Bih. 61 (1546). (Synden) Gör en åtskildnadt och fiendtskap, emellan Gudh och Menniskian. Paulinus Gothus ThesCat. 267 (1631).
5) (†) till I 3, III 2: skilsmässa (se d. o. 7 a); jfr skillnad 15. Om Gifftermålssaaker handla Biskoper, som weet .. om åthskilnad må skee emellan Folck eller ey. Stiernman Riksd. 90 (1527). Cellarius 215 (1729).
6) till I 4, (II,) III 3: förhållandet att skilja sig åt (från ngn l. ngt l. varandra), skillnad (se d. o. 16); särsk. i förb. med verbet göra (se särsk. a); äv. konkretare, om (art l. omfattning av) enskilt sådant förhållande l. om företeelse som utmärker l. ger upphov till sådant förhållande; förr äv. närmande sig bet.: urskiljande; jfr åtskild, åtskilja, sbst., åtskiljelse 3. Fforhoppendis at eder nade wil jw saa framdelis oc hollat at aatskilnat bliffuer. G1R 1: 262 (1524). Nu wil iagh här serdeles, bådhe godhe och onde Tekns åtskilnat giffua tilkenne (angående pesten). Berchelt PestOrs. E 4 a (1589). Then som medh Prof-wäsende will omgå; honom är för all ting nödigt förstå, och wetta huad wicht, och wichters åthskilnad är, så wäl vthländska som inländska. Stiernhielm Arch. C 3 b (1644). Näst Lagen föllia några åthskillnader tagne af det nyare Exemplaret, der näst dhe äldste Domare Reglorna. Schück VittA 3: 30 (i handl. fr. 1690). Emedan ovist är huruvida Cammar-Collegium kan ersättia åtskilnaden, ifall riket skulle stanna i större skuld än H. Maj:t antagit Ekholmsund före. 2RARP 14: 663 (1743). Att all personlig åtskillnad tillhörde den fenomenella verlden. Wikner Tank. 43 (1872). Kanske var det typiskt för Gotthard till åtskillnad från hans far att han litet senare .. ej lade ned arbetet. Krusenstjerna Pahlen 6: 10 (1935). jfr art-, dialekt-, ras-åtskillnad m. fl. särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av prep. mellan, äv. på, förr ngn gg äv. av, o. angivande dem l. det som åtskiljs; äv. i anv. som motsvarar b. Gudh .. giorde ingen åtskilnat emellan oss och them. Apg. 15: 9 (NT 1526). Biskoparna och monge andre, särdeles Hispanier, hållandes Åtskildnat på Dagharna (sprang) dageligen ifrån then ena Kyrkian til then andra. Schroderus Os. III. 2: 23 (1635). Åthskilnaden af orterne, wädrets, Folckets och Spijsningens natur giöra mycket wid alla Siukdomar. Lindestolpe Pest. 37 (1711). En anmärkningsvärd åtskillnad mellan de båda klasserna av substitutioner. Smith OrgKemi 200 (1938). Den distinkta åtskillnad som upprätthölls mellan nazister och tyskar i (boken) Bakom stålvallen var särskilt välkommen. Östling NazSensm. 82 (2008).
b) i fråga om att ngra l. ngt inte (l. endast i ringa mån) åtskiljs (o. behandlas på olika sätt); jfr a. Här är ingen åtskilnat, Alle äro syndare. Rom. 3: 22 (NT 1526). Then som hafwer en vngh och frisk Natur, kan ey så stoor åtskillna känna i sin Magha, hwilken thera Kosten swårare eller lättare är til at Concoqueras (dvs. smältas). Palmchron SundhSp. 266 (1642). särsk. i uttr. utan åtskillnad; jfr åtskillnads-lös. Effter hvar och en uthan åttskilnat vill draga engelst och lest, måtthe [thet] i sit verdhe och fast upstigha och i köpet förhoget blifva. RA I. 1: 496 (1546). Förordna, det alla Bräder .. böra utan åtskillnad wara wräkning underkastade. PH 5: 3596 (1753). På kväkares sätt duar han alla medmänniskor utan åtskillnad. Nilsson FlBibelspr. 227 (1959).
Ssgr: åtskillnads-brev. (-skilnes- 1596. -skilna- 1596) (†) till åtskillnad 5: skiljebrev (se d. o. 2); jfr åtskiljelse-brev. Blef befalat, att han skall taga sigh åttskilnes bref, att han lagligen ähr åthskildh ifrån dän förrige. ÄARäfst 53 (1596).
-lös. (numera bl. tillf.) till åtskillnad 6 b: som saknar åtskillnad(er) l. inom vilken ingen åtskillnad görs; ss. adv.: utan åtskillnad. Atterbom PhilH 251 (1835). Folket är .. icke uti kultursamhällena en åtskillnadslös massa, utan annan fördelning än den territoriella. Fahlbeck Ad. 1: 6 (1898). Hans sympatier omfattade åtskillnadslöst alla själsliga yttringar. Böök 1Ess. 171 (1913).
-tecken. till åtskillnad 6, särsk. (tele.) om tecken för att åtskilja avsnitt vid telegrafering (med morsesystemet); förr äv.: skiljetecken (se d. o. 2). Til at åtskylja et Tahl behöfwes följande åtskylnads Tekn. a, Ett Comma ( , ) (osv.). Fichtelius Wegw. 4 (1717). Åtskillnadstecken användes .. mellan tjänsteanmärkning och adressmening (osv.). SoldISign. 1945, s. 89.
ÅTSKILS, se d. o.
Spalt Å 392 band 38, 2021