| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
1) (utom i slutet numera bl. tillf.) jfr herde 1. Af sådana (finulliga får) räknas Spanien äga til 5 millioner, som .. årligen sysselsätta ej mindre än 25000 personer, såsom Öfver- och Underherdar och drängar. Eberhardt AllmH 3: 410 (1776). särsk. (i sht i religiöst spr.) i jämförelser l. i bild; jfr 2 a. Förmera Jesu med dit ord, Ja, styrk din lilla fåra-hjord, Som dig til öfwerherde fått. SionSång. 1: 141 (1743). Sina präster för han allsvåldigt i vall / som en öfverherde för hjorden. Fjelner TypPortr. 185 (1917).
a) (i religiöst spr.) om Gud l. Kristus; jfr 1 slutet o. herde 2 a. Herre, gif nåd at altid tänckja på then dagen tå iag inför tig wår öfwerheerde och al werldens domare skal stå til answar, huru iag thet mig ombetrodda pund anwändt hafwer. Schröder Lev. 80 (1729).
b) om kyrklig dignitär, särsk. om dels (ärke)biskop (jfr stifts-herde), dels påve; jfr herde 2 b. Sålunda blef Gautbertus .. wid sin Biskopswigning den förste Swenske Öfwerherde. Lagerbring 1Hist. 1: 506 (1769). Den konferens som Asiens katolska biskopar hade hållit strax före sin överherdes ankomst. DN 7/12 1970, s. 14.
Ssg (till -herde 2 b, numera bl. tillf.): överherde-stav. (ärke)biskopsstav. En rätt Guds Man til hwilo går / Som burit Öfwer-Herde-stafwen. JHermansson hos Gezelius Spegel N 2 a (1714). —
(II 7 b) -HERRAVÄLDE. (numera bl. mera tillf.) högsta herravälde, överhöghet l. övervälde; äv. bildl., i fråga om känsla l. själsegenskap o. d.; jfr -herrskap. Magyarernas plan, att grundlägga ett magyariskt öfverherravälde. AB 13/7 1848, s. 2. Att det på ett sätt kändes som en mänsklig upprättelse att se hur driften fick erkänna ett själens överherravälde. Edqvist OsynlStängs. 130 (1944). —
(II 7 a) -HERRE. [fsv. ivirhärra; jfr d. overherre, mlt. överhēr(e), ä. t. überherr, t. oberherr] om mansperson som äger (oinskränkt) herravälde l. makt över ngn l. ngt; högsta styresman, härskare l. överhuvud; särsk. om dels konung l. kyrklig dignitär o. d., dels gods- l. länsherre, dels Gud; äv. bildl., om institution l. land o. d.; jfr -herrskap, -man 3. Han skal ganska gruffueliga och snart ko(m)ma offuer idher, och en skarp doom offuer offuerherranar. SalWijsh. 6: 5 (öv. 1536). Effter som ock Ständerne aff Holland, Sehland, och Utrecht, Printzen aff Oranien .. för sin ÖfwerHerre .. beslutit hade, woro ock (osv.). Brask Pufendorf Hist. 266 (1680). Cæsar, Romerska Republiquens första Öfwer-herre. Tessin Bref 2: 30 (1754). Icke är Höglofl. Secreta Utskottet någon commission, icke någon domstol, mycket mindre någon öfverherre, som kan eller får råda öfver .. riksens allmänna rätt och frihet. 2RARP 20: Bil. 192 (1761). Såsom verldens öfverherre måste Gud straffa, så väl som belöna. Muncktell Dagb. 2: 154 (1817). Ärkebiskopen av Hamburg-Bremen blev .. den nordiska kyrkans primas (överherre). SvFolkH I. 1: 267 (1914). Ättlingar till jordlösa torpare vilka .. för hundratals år sedan vräktes från sina stugor av engelska överherrar. DN 6/12 1988, Barnböcker s. 18.
Ssg (numera bl. ngn gg): överherre-rätt. rätt(ighet) som tillkommer överherre. (Västerås recess) återstälte åt Borgerliga Regeringen den Öfverherre-rätt, som thy tilhörer öfver alla delar af Samhället. Schönberg Bref 1: 223 (1778).
Avledn. (†): överherrlig, adj. [jfr t. oberherrlich] som tillhör l. tillkommer en överherre; särsk. om rätt(ighet). Med öfverherrlig rätt. Remmer Högf. 69 (1818). Onekligen innebar det .. en oerhörd inskränkning i konungens öfverherrliga makt. Forssell Hist. 1: 23 (1869). EkonS 2: 122 (1895). —
(II 7 (a,) b) -HERRSKAP~02 l. ~20. [sannol. åtm. delvis avledn. av -herre; jfr ä. d. overherskab, t. oberherrschaft] (numera bl. ngn gg) överhöghet l. övervälde (jfr herrskap, sbst.1 1, o. -herravälde); förr äv. mer l. mindre liktydigt med: överherre l. överhet (jfr herrskap, sbst.1 3 (b)); äv. bildl. Hwarigenom (dvs. gm erövringen av Amerika) Spanien måste Medel bekommit, at trachta effter Öfwer-Herrskapet vthi Europa. Brask Pufendorf Hist. 51 (1680). I alla fall kan detta ombyte af öfver herrskap icke blifva angenämt. Anckarsvärd Brev 93 (1801). Ingen kan blifva fri från sina begärelsers öfverherrskap, utan genom sin Frälsares förlossning. Schartau Pred. 472 (1821). De som önskade stanna kunde så göra, ehuru under holländskt överherrskap. Palmgren Johnson SvKolAmer. 192 (1923).
Spalt Ö 459 band 39, 2023