Publicerad 1893 Lämna synpunkter ACKREDITIV ak1rediti4v l. akre1-, n.; best. -et; pl. =, l. -er. Etymologi [af t. accreditiv] skrifvelse, som ackrediterar (se d. o. 1 o. 2); fullmakt, kreditiv, anvisning. Jungberg (1873). NF (1875). Spalt A 40 band 1, 1893 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
