Publicerad 1898 Lämna synpunkter AFBRAKA a3v~bra2ka, v. -ade. (föga br.) med brak brista af l. gå af. Dalin (1850). — kem. under brak upplösas eller bortgå, dekrepitera. Möller (1790). — jfr BRAKA AF. Spalt A 121 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se