Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBRYTARE a3v~bry2tare, i bet. 1 m.||(ig.); i bet. 2 r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
1) (föga br.) person, som afbryter. Affbrytare, Avulsor (jfr AFBRYTA I 1). Lex. Linc. (1640). Interrupter .. afbrytare (jfr AFBRYTA II 8). Serenius (1734). SvT 1852, nr 15, s. 2.
2) fys. apparat, hvarigenom en elektrisk ström kan hastigt afbrytas o. åter slutas; jfr AFBRYTA II 8. Fock Fys. 639 (1861). — jfr STRÖM-AFBRYTARE.

 

Spalt A 129 band 1, 1898

Webbansvarig