Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBÖJNING a3v~böj2niŋ (a`fböjning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg.; jfr äfv. BÖJA AF. — särsk.
1) motsv. AFBÖJA I 3. — fäkt. parad. Afböjningar äro .. höga eller låga. Ling S. arb. 3: 612 (1888). Hög afböjning inåt (qvartparad). Nyblæus Fäktl. 85 (1876). Afböjningarna äro medgående eller mötande. Törngren i NF 5: 561 (1882).
2) [jfr BÖJA AF, intr.] (föga br.) Afböjning .. En vägs krökning ifrån en annan. Almqvist (1842).

 

Spalt A 139 band 1, 1898

Webbansvarig