Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFIX afik4s, n., (enst.) r. (l. m.) Gråberg; best. -et, (enst.) -en; pl. =, l. -er.
Etymologi
[af lat. affixum]
språkv. tillsats till ord l. ordstam
a) i början l. slutet. Almkvist i NF (1875);
b) särsk. [jfr it. affisso] i slutet (= SUFFIX). Gråberg It. spr. 63 (1843). Dalin (1850). — jfr POSSESSIV-AFFIX.

 

Spalt A 176 band 1, 1898

Webbansvarig