| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUFFIX sufik4s, n. (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.) ((†) m. l. f. Pettersson HebrGr. 342 (1829), Suomi 1841, 4: 32); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. = (Rydqvist SSL 2: 467 (1860) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (i ä. språkprov äv. att hänföra till m. l. f., Weste FörslSAOB (c. 1817), Östergren (1950)).
1) språkv. affix i slutet av ord l. ordstam, suffigerat affix. FörslSkolordn. 1817, s. 115. Finskan har i stället för adjektiviska possessiver utbildat possessiva suffixer. ASScF 5: 46 (1855). Alltefter affixets plats före eller efter det morfem, med hvilket det är förbundet, kallas det prefix, resp. suffix. Noreen VS 7: 8 (1906). Danell SvLjudl. 61 (1911). — jfr AVLEDNINGS-, DENOMINATIV-, DEVERBATIV-, DIMINUTIV-, INSTRUMENTAL-, KASUS-, KOMPARATIV-, M-, NOMINAL-, ORDINAL-, PASSIV-, PRONOMINAL-, R-, SUPERLATIV-SUFFIX m. fl.
2) kem. i tecken för molekyl: till tecken för atom i dettas underkant fogad siffra i mindre stil, uttryckande antalet i molekylen ingående atomer av detta slag. När man vill uttrycka ett flertal af en i en molekyl ingående atom, antydes detta genom ett ”suffix”, d. v. s. en vid bokstafvens nedre kant skrifven mindre siffra. 2UB 7: 315 (1903).
3) datal. till namn på dokument (fil): tillägg (extension) avsett att tjäna som identifikation l. att utnyttjas av datorprogram för utförande av varierande uppgifter. Ordbehandlingsfiler måste .. sparas under exakta s k suffix för att kunna placeras i ombrytningsprogrammet. Hallberg DesktPubl. 92 (1989).
-AVLEDD~02 l. ~20, p. adj. om ord: avledd (se avleda, v. II 2) medelst suffix. Noreen VS 7: 15 (1906). —
-BILDNING. särsk.: bildning (se d. o. 3 d) av suffix. Richert Ljudlag. 98 (1866). särsk. motsv. bildning 3 d slutet, konkret, om suffix. Richert Ljudlag. 281 (1866).
Spalt S 14432 band 32, 1997