| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFHÄFVA a3v~hä2va, v. -er, -fde, -ft, -fd. vbalsbst. -ANDE, -FNING.
— jfr HÄFVA AF.
1) (föga br.) häfva l. lyfta (ngt) bort l. ned (från ngt). Lex. Linc. (1640, under vello). Wikforss (1804, under abheben). Dalin (1850).
2) (†) bildl.: aflyfta, undanrödja. Kongl. May:tt wille gierna afhäfwa thet beswäret som Ridderskapet och Adelen hafwa. Stiernman Riksd. 2: 1174 (1650).
Spalt A 253 band 1, 1898