| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKNACKA a3v~knak2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr KNACKA AF.
1) gm knackning frånskilja. Rothof 640 (1762). (Minnesstenen har) lidit genom afknackningar af bitar. Brunius Resa 149 (1839). Af ”åskviggarna” (dvs. stenyxorna) afknackas smulor till barnsjukdomars botande. Aldén i VLS 176 (1888). Putsen afknackas från samtliga inre murytor. SDS 1894, nr 498, s. 2.
2) (mindre br.) gm knackning beröfva (ngt) en del l. ngt fastsittande; gm knackning jämna. (En flintknif) med .. bred afknackad .. rygg. Nilsson Ur. 1: 6 (1838, 1866).
Spalt A 276 band 1, 1898