Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLATE, n.; pl. -er Schroderus Comen. 408 (1640, 1647).
Etymologi
[jfr nnt. aflate, oblat; med afs. på bet.-utvecklingen jfr nor. avlettor, ett slags våfflor, samt fr. oublie, tunnrå. Alla här anförda ord härstamma ytterst från mlat. oblata]
(†) ett slags tunt bakverk. Afflate, crustulum. Schroderus Lex. 39 (1637). Dens. Comen. 408 (1640, 1647). — jfr AFLAT, sbst.3, OFLÅTE, OFLÄTE, OBLAT.

 

Spalt A 312 band 1, 1898

Webbansvarig