Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFMÅLA, v.2 (med afs. på böjning se MÅLA, v.2). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. afmaale, ä. t. abmalen]
(†) gm mätning afskilja l. bestämma; afmäta, uppmäta, utstaka. Werldzliga Konungar haffua theras affmålta grentzor, land och folk. P. Erici 1: 6 b (1582). Demensum .. En affmålt .. kost til en person. Lex. Linc. (1640). Mijlernes .. afmålande och afmärkiande. RARP V. 1: 69 (1652). Möller (1755). Afmåla .. afmäta: emetiri cui quid. Lindfors (1815). — jfr AFMÄLA, v.2

 

Spalt A 386 band 1, 1898

Webbansvarig