| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSIKTLIG a3v~sik2tlig, adj. -are (gradf. dock föga br.); adv.: -EN (mindre br. Beskow Vandr. 1: 9 (1819, 1833); Dens. i SAH 42: 88 (1867); Lundell (1893)), -T.
med afsikt (se d. o. 3); som innebär afsikt, som göres l. säges med afsikt; öfverlagd, uppsåtlig, med berådt mod företagen; tendentiös. En afsigtlig förolämpning. Elgström Umgänget med frunt. 23 (1809). Afsigtlig uraktlåtenhet. Wallin 1 Pred. 1: 387 (c. 1830?). Vi påstå icke, att förvrängningarna alltid skett afsigtligt; ty öfver afsigter hafva vi ej rätt att döma. Claëson 2: 196 (1859). En konstpoesi, såsom produkt af individens medvetna och afsigtliga verksamhet, eger vår medeltid icke. B. E. Malmström 1: 8 (c. 1860). (Portlandvasen) sönderslogs 1845 afsigtligt af en museibesökare. Upmark i NF 13: 38 (1888). jfr: En som utan afsiktlig (dvs. själfförvållad, medvetet ådragen) skuld störtats i elände. Cavallin Skr. 38 (1879). — jfr O-AFSIKTLIG.
Anm. Det ofvan från Elgström (ur öfv. från t.) anf., nu fullgoda uttr. upptages af en recensent i Journ. f. litt. o. theat. 1809, nr 55 bland ex. på ”nya och sällsamma ord, hvilka isynnerhet göra en löjlig verkan”. jfr Frunck Nya skolans förber. 67.
Spalt A 468 band 1, 1898