Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSILNING a3v~si2lniŋ (a`fsilning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — särsk.
1) (numera knappast br.) motsv. AFSILA 1 a fysiol.: afsöndring, sekretion. En lindrig diæt föreskrifves, så at af- och utsilningar gå väl för sig, samt magen hålles i stånd. Zetzell Intr. i VetA 1757, s. 9. Afsilningar (secretiones), afföringar (excretiones), och rörelser (functiones). Haartman Sjukd. Föret. 19 (1759, 1765). Björkman (1889).
2) (föga br.) konkret: afsilad vätska. Almqvist (1842). Dalin (1850).
Ssgr (numera knappast br.): AFSILNINGS-GÅNG310 ~2. anat. utförsgång. (De Cowperska glandlernas) afsilningsgångar. Murray Præs. i VetA 1794, s. 60. —
-KÄRL~2. anat. afsöndringskärl. Weste (1807). Björkman (1889). —
-RÖR~2. anat. utförsrör. Murray Præs. i VetA 1794, s. 18.

 

Spalt A 469 band 1, 1898

Webbansvarig