| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSITTA a3v~sit2a, v. -er, -satt, -sutto, -suttit, -sutten, äfv. -suten (se för öfr. SITTA). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Lex. Linc. (1640, under eremodicium; trol. tryckfel; i sv.-lat. afdelningen: -ning)), -NING; -ARE.
— jfr BÖTES-AFSITTARE.
I. intr.
1)
a) i sht mil. o. ridk., om ryttare: stiga af hästen. När .. Kongl. M:tt afsitter. RARP V. 1: 289 (1654). Då (rytteriet) .. är uppsutet, utgör (det) för fienden en högre, och då det är afsutet, en tätare skott-tafla. Hazelius Förel. 235 (1839). Under medel-tiden .. afsutto .. riddarne och stredo till fot. Därs. 366. Sqvadrons-cheferne kommendera afsittning. Tj.-regl. 1858, 2: 248. Låta truppen afsitta. Därs. 2: 323. C. G. Wrangel Handb. 1: 288 (1885). — om velocipedist. Östberg Vel. 20 (1894). — Anm. I denna bet. är afsitta (l. fastmer ordets tyska förebild) en på analogiens väg uppkommen motsatsbildning till UPPSITTA, i det att det innebär icke ett sittande utan ett upphörande att sitta.
b) [utveckladt ur a] mil., kam. om kavalleri: öfvergå l. förändras till infanteri. Det rytteriregemente som .. vände om inför fienden skulle afsitta och sändas till en garnisons-ort. Hazelius Förel. 315 (1839). Afsutna rusthålls-regementen. Tj.-regl. 1858, 3: 36. NF 19: 94 (1895). jfr: (En del af) åtskilliga Cavalleri Regementer .. (har) afsuttit till infanteri. Rabenius Kam. § 242 (1825, 1832). — om kavallerist: upphöra att tjänstgöra till häst. Om hästbrist, foderbrist eller farsoter förstört rytteriet, så böra de afsutne ryttarne användas i tjenstgöring till fot. Hazelius Förel. 366 (1839).
2) [motsatsbildning till BESUTTEN, under anslutning till 1 b] (skämt., föga br., bl. i p. pf.) upphöra att vara besutten. En afsutten bonde, dvs. en bonde, som sålt l. på annat sätt blifvit af med sitt hemman.
3) [jfr t. weit abgesessene leute] (†) i p. pf.: (långt) borta boende. Mäst alle Bisperne och Superintendenterne .. ähre longt afsittne. Thyselius Handl. lärov. 2: 243 (1625). — jfr AFLIGGA 1, AFLEGAD 1.
II. tr.
1) (†) uteblifva från (domstolsförhandling, till hvilken man blifvit instämd), försitta (stämning). Affsittia, Vadimonium deserere. Lex. Linc. (1640). Eremodicium .. Stemnos affsitting, ther en inthet kommer tilstädes som är stämd til rätta. Därs.
2) jur. sitta så länge, tills (ngt) blir slut; sitta bort, gm att sitta i fängelse aftjäna (skuld, böter o. d.); jfr AF II 5 b, 7. Med enkelt fängelse afsitta och försona böter. SPF 1848, s. 288. Dalin (1850). Afsitta skuld, böter. SAOB (1870). Ett länsfängelse .., där det s. k. enkla fängelsestraffet afsittes. Mechelin i Finland 118 (1893). Han afsitter två års fängelse för anarkistiska brandtal. SD (L) 1894, nr 248, s. 6.
Spalt A 471 band 1, 1898