| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKAFFA a3v~skaf2a (a`fskaffa Weste), v. -ade (se för öfr. SKAFFA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE († Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 243 (1624); Lind (1749)), -NING (numera föga br. RA 1: 347 (1544); Atterbom Siare VI. 2: 254 (1855); Lundell (1893)); -ARE (Ekblad (1764, under abrogator); Rutström i SAH 7: 27 (1813)).
— jfr SKAFFA AF.
Anm. Ordet, som eg. betyder ”skaffa bort”, nyttjas numera bl. om upphäfvandet af ngt, som utgör institution l. sed. När afskaffa nu förbindes med konkret obj., vare sig sakligt l. personligt, gäller handlingen i själfva verket icke individen l. individerna, utan den institution, som framträder l. verkar gm dem, l. seden att använda dem.
1) (numera bl. skämt.; jfr c slutet) med personobj.
a) (†) skaffa i väg; befordra (ngn) bort l. ställa om, att (ngn) begifver sig l. kommer bort l. åstad. Begrafningen war nu skedt .. / Och folket blef afskaffet (dvs. hemförlofvadt). Hund 6 (1605). Sedan .. vårtt krigzfolck ifrån Sverige är afskaffedt. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 58 (1614). Nordberg 1: 160 (1740). — bortsända. All denn fremmande ännu i Danmark warande Militie afdankass och afskaffas. RARP 6: 349 (1658); jfr c.
b) (†) aflägsna (ngn) mot (hans) vilja (från ett ställe l. ett verksamhetsfält); bortvisa, förvisa, utvisa. (Konsuln) hadhe illa förhållit sigh .. och .. skulle affskaffes ifrån Häären. Schroderus Liv. 215 (1626). Keyserinnan .. affskaffade .. berörde Qwinna medh Blygd och Neesa ifrån Hofwa. Dens. Albert. 1: 197 (1638). Then .. berycktade ryttaren .. kommer af Cronobetieningen .. at afskaffas från orten. Rääf Ydre h. 4: 401 (i handling fr. 1758).
c) (†) aflägsna (ngn) från verksamhet l. ämbete; entlediga, afskeda; afsätta. (När konungen blir myndig, har han) macht .. alle förordnade officerer .. stadfästa eller afskaffa. RF 1634, § 62; jfr Schönberg Bref 2: 98 (1778). Biskoparne .. skola .. afskaffa them (dvs. de lektorer), som äre .. oskickelige och försumlige. Kyrkol. 24: 3 (1686). Afskaffa .. Soldater, Betienter. Möller (1745). jfr: (Gud) skall .. wäl i sinom tijd .. sådana omild Öfwerheet affskaffa, och .. (undersåtarna) medh en bättre försöria. Rudbeckius Kon. reg. 63 (1615). — hindra l. förbjuda (personer, som utöfva en viss verksamhet l. innehafva en befattning) att fortfara (därmed); med bibegrepp af själfva verksamhetens förbjudande l. befattningens indragande. Wår embetzman på vårt slott Wijborgh .. (bör tillse) ath alle the vnuttige krögere .. bliffue affschaffede och aldelis afflagde. FH 1: 237 (1542). Att (krono-) Arrendatorerne måtte afskaffas, och i staden (dvs. i stället) igen förordnas beskedelige män till Fogdar. RP 3: 63 (1633); jfr Därs. 4: 145 (1634). — (fullt br.) skämt, Om jag kunde drifva igenom en motion på riksdagen om att afskaffa städerskor. Nyblom M. Twain 1: 61 (1873). jfr 2 b.
d) (†) röja ur vägen; utrota, döda. Ränsa staden och affskaffa the Polniska Kättare och orena Hedningar. Petreius Beskr. 1: 17 (1615). Rudbeck Atl. 3: 389 (1698). jfr: Domen blef fäld, och den trogna Portvaktaren (dvs. bandhunden) vardt afskaffad. Tessin Bref 1: 72 (1751).
2) med sakobj., som betecknar
a) (†) ngt (enskildt) konkret, som bortskaffas l. som man gör slut på. — särsk.
α) skaffa bort, aflägsna. S. Erici skrin i Upsala skall af vägen ställas .. Item onyttiga beläther, som rummet i kyrkiona borttaga, skola afskaffas. RA 3: 57 (1593). (Om) man afskaffade Stolarna på Ridderhuuset .. och ij det stället brukade Bäncker. RARP V. 2: 4 (1655). — refl.: från sig bortskaffa l. aflägsna; afbörda sig. Kroppen afskaffar sig excrementerne. Westerdahl 84 (1764); Fischerström 2: 100 (1780). — Anm. Ex. från RARP kan äfv. föras till b.
β) indraga, nedlägga, upphäfva. Hvadh flere hospitaler finnes, som aff oss och Chronan någott haffue, de skole affskaffues. A. Oxenstierna Skr. 1: 352 (1624); jfr b. (Borgerskapet) anhöll .., att den nyligen anlagda staden Nystad, som var Åbo till förfång, måtte afskaffas (dvs. mista sina privilegier). Hallenberg Hist. 4: 613 (1794). — om skrift, som indrages. The vthgångne Manifester skole igen affskaffas. N. Av. 10 Mars Extr. § 19 1658.
b) ngt (mer l. mindre) konkret (i sht ett helt slag af föremål), på hvars användning l. förekomst man gör slut: upphäfva, borttaga, aflysa; jfr c γ. Afskaffa then Liturgiske Boken. Handb. 1614, Föret. 2 a. Jesus skulle med sin död både afskaffa thet ena (sakramentet, dvs. påskalammet), och inrätta thet andra (dvs. nattvarden). Spegel Pass. 54 (c. 1680). (Klostren) afskaffades icke .. på en gång. Schönberg Bref 1: 225 (1778). Vid en ny bibelöfversättning (är det) ingalunda blott (frågan) om afskaffande af några urmodiga ordfogningar. Tegnér 4: 466 (1829). Mynttecknens afskaffande. Stiernstedt i VittAH 23: 320 (1857).
Anm. till b. I ä. tid stod sannol. verbet i dylika uttr. grundbetydelsen ”skaffa bort”, ”aflägsna” ngt närmare än nu; jfr: (Satan) hafwer .. altijdh .. welat them (dvs. sång o. musik) afskaffa uthur Gudz församblingh. Rudbeckius Kon. reg. 403 (1619).
c) ngt (mer l. mindre) abstr. — särsk.
α) (†) aflägsna l. undanröja l. borttaga l. göra slut på (i sht ngt tryckande l. besvärande l. skadligt l. ondt). G. I:s reg. 13: 146 (1540). All tvist och tvedrächt (måtte) afskaffadh .. vardha. L. Petri Kr. 65 (1559). Orsaken till kriged vore afskaffuedt. A. Oxenstierna Skr. 1: 55 (1612). Oordning .. och förargelsse .. afskaffas och uthrootass. Thyselius Handl. lärov. 2: 28 (1613). Om vi vilja hafva något ljus om Guds omätelighet, måtte vi afskaffa mörkret, jag menar de falska idéer, som ställa sig straxt fram för vår inbilning. Fabricius Amar. 62 (c. 1740) — afhjälpa (besvär, klagomål o. d.). Tegel G. I:s hist. 2: 303 (1622). Dhet besvär Borgmästere och Rådh uthi Räffle göra öffver licenterne kan nu inthet affskaffas. RP 3: 145 (1633).
β) (†) göra l. förklara ogiltig. Thet Förbund medh Konung Perseo wardt affskaffat och ogillt. Schroderus Liv. 810 (1626).
γ) påbjuda o. åstadkomma bortläggandet l. upphörandet af (ngt förut bestående l. förekommande l. sedvanligt); göra slut på utöfningen l. begagnandet l. förekomsten af (ngt); upphäfva, aflysa; subj. är vanl. en myndighet l. en maktegande. Sådane missbrukers .. afskaffning. RA 1: 347 (1544). Vedertagen lag .. afskaffe. KF 1611, mom. 6; jfr RF 1719, § 4; RF 1809, § 87. Sochnegången bliffuer affskaffat. Thyselius Handl. lärov. 1: 72 (1617). (Ständerna) tänckja afskaffa den skadelige Souverainiteten. 2 RARP I. 1: 9 (1719). (Birger Jarl) afskaffade .. Jernbörden. Lehnberg i 1 SAH 2: 170 (1787). Slafveriet .. afskaffades (efter hand). Schröderheim Rob. 1: 55 (c. 1794). En mängd sådana (helgdagar hafva) sedan reformationen blifvit afskaffade. Tegnér 4: 461 (1829). Någre önska, att fastandet icke vore helt och hållet afskaffadt. Franzén Pred. 1: 165 (1841). Andra kammaren hade .. beslutit mantalspenningarnas afskaffande. De Geer Minnen 2: 134 (1892); jfr b. — (numera bl. skämt.) närmande sig α. Den der ovanan hos honom skall jag nog veta att a(fskaffa). Dalin (1850). — Anm.: jfr anm. till b.
Spalt A 472 band 1, 1898