| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKAFVA a3v~ska2va (a`fskafva Weste), v. -er, -skafde, -skaft l. -skafvit, -skafd l. -skafven (se för öfr. SKAFVA). vbalsbst. -ANDE, -SKAFNING (se d. o.); jfr AFSKAF.
— jfr SKAFVA AF.
1) skafva bort, gm skafning borttaga l. aflägsna l. afskilja. Affskafwa, Abradere. Lex. Linc. (1640). Man afskiär Svantzarne (på lamm) .., at deri ei må samkas träck, som sedan torckas tilhopa, och afskafver Huden på bakbenen. Alströmer 31 (1727). Barken (var) afskafder. Linné Ungd. 2: 277 (1734). Nyss afskafven vidjebark. Därs. 2: 292. Affall, som hos Garfvare afskafves från hudarnes insida. Berzelius Kemi 6: 800 (1830). Det gula på färska citronskal afskafves genom gnidning mot ett stycke helt socker. C. G. Nyblæus 49 (1846). Afskafvad bark. Rietz 582 (1867). (Arbetaren) afskafver håret (på huden) med ett skafjern. AHB 52: 11 (1871). NF 12: 978 (1888). — oeg., om afgnagande. Kreaturen (nödgas) att utefter marken, så att säga, afskafva det ringa betet som finnes. Arrhenius Jordbr. 3: 117 (1862).
2) gm skafning minska (ngt) l. beröfva (ngt dess) yttersta del; gm skafning jämna l. glätta. Köttgården (dvs. köttsidan på en hud skall) wäl afskafwas medh een Hudeknijff. I. Erici 1: 321 (c. 1640). Straffa Myntz förfalskare, och them som thet affijla eller affskafwa. Risingh Kiöph. 50 (1669). Ett afskafvadt ställe på kroppen. Meurman (1846). (Man) måste .. fordom för att kunna framställa tunnt läder afskafva tjockare hudar. Tekn. tidskr. 1872, s. 131. — bokb. med skafklingan jämna snittet på (en inbunden bok); skafva. Kindblad (1867).
3) skafva (ngt) i tu l. tvärt af. Kaptenen (hade) afskafvat mot en hvass sten de band som snärde hans högra arm. Topelius Fält. 1: 190 (1854).
Spalt A 475 band 1, 1898