Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSTAMMA a3v~stam2a, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -STAMNING.
Etymologi
[efter t. abstammen; jfr d. afstamme, holl. afstammen]
(föga br.) intr.: härstamma. Djur af fullgod pedigree (afstamning). LAT 1863, s. 221. — (numera knappast br.) bildl., språkv. vara afledd. Z .. finnes .. uti zira, Canzli och therifrån afstammande ord. Ihre Förel. 44 (1745). Porthan i VittAH 4: 48 (1795). — jfr STAMMA, v.1
Ssg: AFSTAMNINGS-ORD. (enst.) språkv. afledt ord. Dahl Gram. gr. 165 (1809).

 

Spalt A 570 band 1, 1898

Webbansvarig