| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTALA a3v~ta2la (a`ftala Weste), v. -ar, -ade, -at, -ad, äfv. -te, -t, -t (se för öfr. TALA). vbalsbst. -AN (†, Celsius E. XIV:s hist. 241 (1774)), -ANDE; jfr AFTAL.
— jfr O-AFTALT.
I. om (muntlig) förhandling l. öfverenskommelse.
1) [jfr ä. d. forlige oc aff tale trette] (†) gm samtal l. (muntlig) förhandling l. öfverenskommelse l. uppgörelse göra slut på l. aflägsna l. affärda (ngt) l. göra (ngt) kraftlöst l. ogiltigt; uppgöra, bilägga; jfr AF II 1 c samt 7. Hwad brister (dvs. anledningar till missnöje l. misshällighet) Riken emellan ära .. the skola afftaladhe warda wtj någet möthe. G. I:s reg. 6: 246 (1529); jfr 3. Skal .. then articlen j .. (nämnda) Contract .. bliffua platt dödh och afftalat. Därs. 8: 77 (1532). (Att denna) twist .. motte kunna blifwa aftalat och bijlagt. Stiernman Riksd. 1: 715 (1617). jfr AFTAL 1 b samt AFHANDLA 2 b. — i sht i uttr. en aftalad sak [fsv. en aftalan sak; jfr ä. d. en aftalt sag]. Altt som skett är (under upproret) skal wara en platt död oc affthaladt sak like som thet aldrig skett wåre (dvs. vore). G. I:s reg. 6: 81 (1529); jfr Girs G. I:s hist. 113 (1630). En klar dödt och affthalenn Sack. G. I:s reg. 9: 28 (1534). Allt thet som tilförenne giort war, och all then owilia som them emellan warit hade skulle wara en afftalat sak. O. Petri Kr. 233 (c. 1540). A. Oxenstierna Skr. 1: 48 (1611). jfr: Skole .. her effther alle saker ther medh vare väl förlichte och platt aftalede till evigh tidh. RA 2: 285 (1569). — Anm. Möjligt är ock, att uttr. en aftalad sak haft bet.: en slutbehandlad, från vidare diskussion l. behandling utesluten sak.
2) (gm samtal l. muntligt) öfverenskomma l. uppgöra; jfr AF II 7 samt AFTAL 1 a. — jfr: Oegentligt kan Aftala äfven brukas om: skriftligt öfverenskomma. Almqvist (1842).
a) [jfr d. aftale tid og sted til noget; jfr äfv. t. ein abgeredetes zeichen] med obj.: (muntligt) öfverenskomma om l. uppgöra (ngt). — obj. är
α) sbst. l. pron.; företrädesvis pass. konstr. A. Oxenstierna Skr. 1: 131 (1628). Leger man ut, eller til lego tager, gods och gårdar med vilkor; rätte sig å båda sidor efter thet, som aftalt är. JB 16: 6 (Lag 1734). Legohion .. (får) icke afvika (ur tjänsten) förän den aftalte tiden är til ända. Berch 142 (1747). (Då han kom) till stället, som var aftaldt. Runeberg 2: 139 (1831). (Han) gaf .. dem .. det aftalade tecknet. Kolmodin Liv. 2: 422 (1832). (Efter fredsslutet) fullbordades .. det före kriget aftalade äktenskapet emellan Karl XI och Ulrika Eleonora. Odhner Lärob. 211 (1870). Ännu återstod för Gustaf III en vigtig punkt att aftala med den franske konungen .. nämligen frågan om franska hofvets ställning till den inre politiken i Sverige. Dens. G. III:s hist. 1: 8 (1885); jfr 3. Lars .. hade aftalat ett möte med (Fabbe). Rydberg Vap. 21 (1891).
β) (mindre br.) inf. med att. The velborne Herrer .. afftalte sigh emellan att komma här tilstädes strax effter Nyåhrsdagen. RP 3: 293 (1633). Vi hade aftalt at råkas. Weste (1807); jfr Dalin (1850).
γ) bisats. Det är aftaladt (oss emellan), att vi resa tillsamman i morgon. A. Oxenstierna Skr. 1: 88 (1614). Nordberg 1: 485 (1740). Serena skiljdes ifrån oss sedan jag med henne aftalat, att nästa sångdag skulle bli om fredag. Bremer Grann. 1: 252 (1837). (De) aftalade då sins emellan, huru de skulle narra af sin kamrat hans del. G. Cederschiöld i Landsm. V. 6: 53 (1885).
b) utan obj., vanl. med adverbial: (muntligt) öfverenskomma l. ackordera (om ngt); företrädesvis i pass. Såsom förut (hade) aftalats. Skulle .. inted slutas (dvs. afgöras), för ähn om brudskatten och flere fordringar vore aftaaltt. A. Oxenstierna Skr. 1: 88 (1614). Hvar och en som lärare hafwa will, skall ther om tilförende aftala, och sedan hwad lofwas richtigt hålla. Emporagrius i KOF II. 2: 323 (c. 1655). Då vij eij heller vidare gå skola .. än oss imellan i Secrete Utskåttet på åfvannämde sätt aftalt är. 2 RARP 3: 339 (1723). Aftala om .. (brefväxlingens) fortsättande. Schönberg Bref 1: 41 (1772). Jag har redan a(ft)alat med honom om priset. Meurman (1846). Att han i morgon, som aftaladt var, skulle möta henne i kyrkan. Hagberg Shaksp. 2: 69 (1847). jfr: Wilde .. thet Swenske rådt (dvs. råd) .. med thet Danske rådt .. så afftaledt haffue. G. I:s reg. 13: 271 (1541); jfr a. — (mindre br.) utan uttryckligt angifvande af det, hvarom man öfverenskommer: träffa aftal; stundom närmande sig 3. Cantzleren afftaler i Elbingen medh Rådet och Bårgerskapet. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 337 (1627). Bælter Cerem. 377 (1762). Sedan infinna sig uppköparne och aftala. G. Retzius i Bok om Sv. 1: 220 (1893).
3) [sannol. utveckladt ur 2; jfr äfv. AF I 13 a] (föga br.) om (muntlig) förhandling l. underhandling; jfr 2 b slutet samt AFTAL 2. — (numera knappast br.) öfverlägga om, behandla. Hafwe wij (dvs. ständerna m. fl.) osz .. församblat i Stockholm, der att aftala .. Rijksens wårdande ehrender. Stiernman Riksd. 1: 724 (1617).
1) [jfr t. absprechen samt ä. t. abreden] (†) gm sitt tal beröfva l. betaga (ngn ngt). Sådana tröst .. wil tigh then ledha Pusillanimitas (dvs. klenmodigheten) gerna afftala. Balck Krist. ridd. K 1 a (1599). — frånsäga, fråndöma, frånkänna. Dieffuulen beklagar (dvs. anklagar) the Christna .. j theras samwett in för Gudh, och wil afftala them thet ewiga liffuet. P. Erici 2: 98 b (1582). Papisterna .. afftala oss .. Kyrkionnes och Gudz folks namn, och leggiat sigh sielffua til. Dens. 3: 39 b. — jfr AFSÄGA 2 d γ.
2) [jfr nor. avtelja samt ä. t. abreden, ä. holl. afspreken] (†) öfvertala (ngn) att afstå från (sitt) förehafvande; afråda. The (ville) intet .. låta aftala sigh, uthan the wille änteligen så hafwa. Rudbeckius Kon. reg. 125 (1615).
Spalt A 652 band 1, 1898