ALKUSSA a3l~kus2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
I. [Ordet är trol. med afs. på den senare ssgsleden en öfvers. af det nedertyska ord, som sannol. ligger till grund för ALKUTTA; jfr sv. dial. kusa, pudendum muliebre. Ett steg längre har väl försvenskningen skridit i ÅLKUS(S)A (se för öfr. d. o.), motsv. d. o. nor. aalekuse. Med afs. på anledningen till namnet se ALKUTTA; beträffande första ssgsledens stamvokal se för öfr. ALKUFVA] (föga br.) = ÅLKUSSA (se för öfr. d. o.). Ahlkussa. Linné Fauna 113 (1761; i registret: Ålkussa; uppl. 1746, s. 110: Åhlkussa; i registret: Åhlkusa). Alkusa. Europæus (1852). Alkussa. NF (1875). jfr KUSSA. — Anm. Möjl. har formen AL- urspr. intet annat stöd än uppgiften från Linné, hos hvilken dock ordet med all sannolikhet beror på tryckfel.
II. (knappast br.) = ALKUFVA. Dalin (1850). jfr SAOB (1870; se under ALKUFVA). — Anm. Ordet har, sannol. på grund af den formella likheten med ALKUFVA, ALKUTTA, af Dalin med orätt angifvits ss. likbetydande med dessa ord.
