Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ALKÄRRING a3l~ɟær2iŋ l. -KÄRING ~ɟä2riŋ, äfv. ~ɟæ2r-, f. (l. r.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. alkäring; med afs. på ssg med KÄRRING för att beteckna hondjur se E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 229]
hona af alfågeln. C. J. Sundevall enl. SAOB (1870). Björkman (1889). — jfr ALGUBBE.

 

Spalt A 933 band 1, 1898

Webbansvarig