| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLMÄNNELIGEN al3~män2eli1gen l. -ligen1 l. almän4eli1gen, äfv. 03020 (allmä´nneligen Weste), äfv. ALLMÄNLIGEN al3~män2ligen, äfv. almän4–ligen, adv.
Anm. Med afs. på förh. mellan ALLMÄNT, allmänneligen o. allmänligen jfr den i början af ALLMÄNNELIG förek. anm. Allmänneligen är dock (särsk. i bet. 1 a α) ngt vanligare än ALLMÄNNELIG o. förekommer äfv. ss. adv. till ALLMÄN, utan att den skärpning l. stegring i bet. inträder, som eger rum vid ALLMÄNNELIG.
1)
α) af l. för l. hos alla; allmänt, öfverallt, allestädes; i (nästan) alla fall (jfr 4); med samma inskränkning i brukligheten, som angifves i anm. vid ALLMÄNT 1 a. Man menar allmänneligen, att det förhåller sig så; jfr 4. (Det) är almenneligen kunnogt. G. I:s reg. 10: 78 (1535). The .. gruffueliga eedher .., som nw almenneliga brukas. O. Petri Ed. (1539; i titeln). Konungen, .. hvilcken allmänneligen var hatad. Ehrenadler 303 (1723). Sägnen om Göternas utgång från Skandinavien .. (var) fordom allmänneligen antagen. Geijer II. 1: 72 (1825). (Den s. k. gamla psalmboken) begagnades .. allmänneligen vid gudstjänsten ända till 1819. Läseb. f. folksk. 537 (1892). — (föga br.) En allmänneligen läsbar bok. Geijer II. 1: Föret. 2 (1825).
β) (föga br.) samfäldt, enhälligt; gemensamt. (Recessen) war så allmenneliga .. aff allom beleeffuet (dvs. besluten). Tegel G. I:s hist. 1: 252 (i handl. af 1529); jfr Strinnholm Vas. 3: 104 (1823). Alle skola sig ombeflijta, at komma så tijdigt tilstädes, och så enhälligt infinna sig i Kyrkian, at the sin Synda-Bekännelse, allmänneligen giöra kunna. Kyrkol. 2: 5 (1686). Detta förslag, som snart allmänligen bifölls. Atterbom Minnest. 2: 244 (1849); jfr α.
b) (†) motsv. ALLMÄNNELIG 1 b: öppet, offentligen. (Han) bleff almenneligen .. till Keysare krönter. Willman Jap. 145 (1667). Jag är intet gerna mörkrädd, men nu måste jag allmänneligen tilstå, at jag det varit. Dalin Arg. 1: 102 (1733, 1754). — (ännu br.) i sht jur., närmande sig bet.: officiellt, af myndigheterna; jfr ALLMÄNNELIG 4, ALLMÄNT 4; vanl. ss. bestämning till ett passiv. Ej må något utrop ske, förr än viss dag thertil nämnd, och almänneliga kungiord är. UB 5: 4 (Lag 1734); jfr a α. Berörde mobilier (varda) härmedelst allmänneligen efterlyste. C. I. Hallman 432 (1782). Lundegård Stormf. 170 (1893).
c) (föga br.) motsv. ALLMÄNNELIG 1 c: på ett alla omfattande sätt, fullständigt. (Den norska landsdelen) Viken blef allmänneligen christnad under första året af kon(ung) Olofs tid. Svedelius Norge 74 (1866). — (†) De Romerske Påfvar och deras Betjenter (voro) måne därom at allmänneligen hålla Folket i yttersta okunnighet. Botin Hem. 2: 46 (1756, 1789).
2) (föga br.) på ett allmängiltigt l. definitivt sätt; utan inskränkning; bestämdt; jfr ALLMÄN II j. Ho vet så alt, hvad hvar och en menniskio i verlden hafver händt, så at han kan allmänneligen försäkra (följande). Rydelius Förn. 198 (1721, 1737). Cavallin Ident. o. synt. satser 21 (1894).
3) (föga br.) motsv. ALLMÄNNELIG 3: i allmänhet, generellt. Förspr. t. 1 Pet. (Bib. 1541). Med tencke-grep kan fuller allmenneligen förstås alt thet, som en rett Logica .. biuder oss minnas til sanningenes .. vtletande .. Men jag pekar här besynnerligen på et stort hufvud-grep. Rydelius Förn. Föret. § 6 (1718, 1737). Du, som är professor allmänneligen i Historien, och enkannerligen i den Svenska. Atterbom Minnen 308 (1818). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 199 (1868). — (mindre br.) Allmänligen talt. Ridderstad 3: 243 (1862).
4) motsv. ALLMÄNNELIG 5: i de flesta fall, i allmänhet, vanligtvis; stundom svårt att skilja från 1 a. G. I:s reg. 16: 94 (1544). Blåsyrans förening med jernoxid och jernoxidul kallas allmänneligen berlinerblått. Berzelius Kemi 2: 242 (1812). Ett tavtologiskt uttryckssätt anses allmänneligen som ett stort fel hos skriftställaren och talaren. Noreen Spr. stud. 52 (1895). — (mindre br.) i allmänhet, öfver hufvud taget. I vårt land (äro) de politiska begreppen .. allmänneligen i hög grad dunkla och outredda. Rydqvist Tid. 2: 92 (1840).
Spalt A 1050 band 1, 1898